nes mening sa utmårkt position, att artiflerlet endast närer ett bekymmer, neml. att icke blifva angripet af fienden. Alven bondbyarne Le Bourget och Stains, hvilka ligga framför den egentliga försvarslinien, äro redan godt befästade, och ohuru de, då de ligga inom fåstenas skottvidd, vid ett energiskt anfall icke kunna bibehållas utan allvarsamt motsånd från tysk sida, bidraga de likväl icke litet till att styrka hären med goda kantoneringsqvarter. Louis Blanc har i Journal Officiel vändt sig till den engelska nationen i en artikel, hvari han benämner belägringen af Paris en historisk skandal. Han upprepar påståendet om, att Frankrike icke velat kriget och att konungen af Preussen borde ha slutat efter Sedan. Dess fortsättande är ett uttryck at vanvettig pangermanism. Han slutar sålunda: om det engelska folket inser, att vär sak är det rättas, och följaktligen hela verldens sak, är tiden nu kommen att handla. En nation, som med likgiltighet sanktionerar maktens saturnalier, förtjenar att lida under makten. Men detta må blifva det engelska solkets ensak; oss äligger det att inför verlden bevisa rättvisan af vår sak, och sedan dö för rättvisan, som aldrig dör, eller segra med den. En ny serie at de i Tuillerierna funna dokumenterna har blifvit offentliggjord. Derat visar det sig, att en viss Collot-Megret, direktör för den hemliga polisen, skall ha varit mycket verksam i att öppna bret ställda till ministrar och andra uppsatta personer, såsom hrr Fould och Lagueronniere samt hertiginnorna Montebello och Castiglioni. Högst löjliga saker lära härigenom kommit i dagen. Räkenskaperna öfver civillistan utvisa bland annat, att hertiginnan af Monchy fick 2 mill. i hemgift, att fruarne Ratazzi och Turr hvardera hade en årlig pension af 24,000 fres. markisen af Pepoli 25,000, samt att prins Achilles Murats skulder ett dussin gånger blifvit betalda. Allt detta vittnar om, att kejsar Napoleon varit mycket gifmild mot sin familj och sina vänner. Äfven andra personer ha blitvit rikligt ihågkomna. Hertigen at Persigny har sålunda endast på två mänader erhållit 60,000 fres. Hrr Jerome David och Granier de Cassagnac bade regelbundna pensioner af civillistan. Prins Jablonowyski, gref vinnan Gajon, m:me Claude Vignon, general Morris och ett stort antal andra herrar och damer ha qvitterat betydliga summor. En post på 1200 fres är uppförd på general de Failly som utgift för konfityrer. De socialistiska klubbarne hålla ännu sina möten hvarje afton; Ledru-Rollin bevistar dem ofta, men det är för ögonblicket ingen utsigt att genomföra en revolution eller inrätta en skräckregering i Hotel de Ville. Deras skriftställare Felix Pyat har svårighet att finna några få läsare af sin tidning le Combat, som med en ovanlig häftighet angriper regeringen, hvilken han benämner PEmpire republicain. — Lemoinne har i Journal des Dbats låtit införa några särdeles väl skrifna artiklar mot kommunisterna och de röda; han förutsäger, att Paris skall blifva öfvergifvet af hela Frankrike, om en ny Commune skulle bemäktiga sig statsrådet, Af lifsmedel finnes det tillräckliga förråder i Paris, och regeringen har vidtagit åtgärder, för att endast det nödvändiga förtäres för dagen. Mjöl finnes isynnerhet i stora qvantiteter och utom förråder af oxoch fårkött, finnes det 22 mill. eZ. hästhött, så att någon fara för uthungring till en början ej förefinnes. Delikatesser, hvartill vi räkna allt, undantagandes kött och bröd, äro naturligtvis dyra. Skinka kostar 7 sres kilogr, blomkål 1!(; fres hufvudet, smör 9 fres kilogr., en fet kyckling 10 fres, en mager 5 fres, en kanin 11 fres, en anka 9 fres och en fet gås 20 fres. En del af parisertidningarne, såsom Gaulois, forttara med att fylla sina spalter med lögner och smutsiga uttryck; de fabricera dagligen hundradetals nyheter, hvilka icke innehälla ett ord sanning. På det hela taget har dock pariserpressen antagit en mer allvarlig och sanningsenlig karakter. Alla mobilgardister äro nu väpnade med chassepotgevär. Af omändrade gevär ha 280,000 olifvit utdelade till nationalgardena och 20,000 till francs-tireurs. När vädret är vackert, gå parisarnes familjer som vanligt ut på promenader, isynnerhet i Champs Elyses. Fiakrarne hålla ännu på sina stationer och Duvals restaurationer äro som vanligt fyllda med gäster. Ofta måste man gå derifrån, emedan maten redan tagit slut. Den provisoriska regeringen i Paris har kommit Bismarck till hjelp i fråga om Belgien, i det den låtit offentliggöra en handling, som rör Belgiens införlifvande med Frankrike, med Preussens hemliga understöd. Detta projekt, sade ÅJournal officiel, var efter kejsarens diktamen nedskrifvet at hans kabinettschef, senator Conti. De officiella tidningarne i Berlin blefvo mycket förnöjda öfver denna hjelp och framhöllo med tillfredsställelse, att den framställning Bismarck hade gjort för de neutrala makterna angående det at Benedettis hand nedskrifna utkastet till en traktat, nu fått sin fulla stadfästelse från fransk sida. De slutledningar man i Berlin drog af denna omtalta handling ha dock varit förhastade, i det Conti tillställt ÅJOurnal de Bruxelles en skrifvelse hvari det heter: Noten om Belgien. som man utgifver vara dikterad af kejsaren, kan icke vara skrifven af min hand. H. M:t har aldrig dikterat för mig en sådan not. Det funna papperet utan dato och underskrift, hvaraf man gjort så mycket väsen, är högst sannolikt en af de otaliga uppsatser, som hvar dag ström