ket äfven den halfofficiela Prov. Corresp. antydt. Hvad angår försvarat af Paris, så skrifver Times korresp. Russel derom från Versailles d. 28 Sept.: Allt hvad jag sett ingifver mig den tron, att Paris skall göra det mest förtviflade motstånd. En öfverrumpling (af preussarne) är omöjlig, och om staden verkligen är provianterad för två månader samt medborgarne och armeerna äro enstämmiga i att strida till sista man, så behöfves det icke synnerligt klar blick, för att se, att de tyska armåernas ställning fordrar den största försigtighet. Touls fall skall undanrödja ett stort hinder för jernvägsförbindelsen och för transporter af förråder hemifrån, men man kan ej vänta sig, att, om kriget fortfar, sådana linier, som sträcka sig härifrån till Vogeserna och Forbach, skola kunna hållas alldeles obehindrade. Man arbetar natt och dag i Paris. Annu i dag demaskerade fransmännen ett nytt batteri nära Sevres, och eftersom det tyska belägringsartilleriet ännu icke uppställts, så är det omöjligt att förhindra fransmännen från att fortfara med uppkastandet af sina verk, fastän de i sjelfva verket ej kunna mycket förböja styrkan i den mycket starka yttre försvarslinien, hvilken skyddar den inre vallgördeln mot anfall. Jag tror ej på ett bombardement af Paris i detta ords vanliga betydelse, men om preussarne måste gripa dertill, så skola de naturligtvis försöka verkan af elden på fästena, och platserna bakom dem måste då lida... Det kan ej vara något tvifvel underkastadt, att platsen är i militärisk mening fullständigt cernerad och att de tyska armeerna fullkomligt lyckats i att upprätta en cordon rundtomkring staden. Kanalerna Dhuys och Somme, Souche och lOurg äro afskurna, och alla jernvägarne befinna sig i fiendens händer, men cerneringen af en stad, som har em omkrets af mer än 60 eng. mil, företer naturligtvis en viss osäkerhet i upprätthällandet, isynnerhet som tvenne breda floder afskära cerneringsarmåeens törbindelselinier. Såsom ni vet, befinner sig preussiske kronprinsen i Versailles och sachsiska armåen står i norr. Wurtembergarne stå mellan Marne och Seine, med känning af 11:te kåren, och derefter komma 5tte, 6:te, och 11:te kårerna, jemte bairarne, i linien mellan Versailles och Chatillon. Någen strid har ej egt rum sedan den vid Chevilly i förgår, då preussarne gjorde ett försök, som kostade dem några hundrade man, att taga ett yttre jordverk — och blefvo tillbakakastade; men fästena skjuta ofta, fastän de spara sina stora kanoner, och i dag sårades en af de wärtembergska prinsarne i hufvudet af en kula nära St Cloud. Valen till municipalråd i Versailles idag utföllo till förmån för moderata män, hvilka äro republikaner pro hac vice och understödja nationalförsvars-regeringen i Paris; men republiken godkännes såsom ett medel att förena folket till försvar och icke såsom en fördelaktig och populär regeringsform. Versailles d. 30 Sept. Tidigt denna morgon gjordes tvenne utfall, ett med betydande styrka mot b:te kåren bakom Villejuif; det andra, ej så kraftigt och mindre lyckligt, emot Meudon. Jag har inga detaljer om någondera striden, men man säger mig, att 20 (preussiska) officerare utstrukits ur listan öfver den effektiva styrkan. Fransmännen tyckas ha gått öfver, för att angripa 6:te kåren, i båtar och på flottar, och det förljudes i natt, att i striden deltogo tvenne hela divisioner af Vinoys regelbundna trupper, men inga mobil-, nationalgardister eller friskyttar. Flera hundrade fångar gjordes, men jag har blott sett 20 till 30 föras hit; och fransmännen i Versailles säga, att flera hundrade preussare förts till Paris. Enligt preussiska uppgifter, skulle ju denna strid kostat fransmännen 1,200 man och preussarne 200. Times korresp. antyder proportionerna vara helt andra. Vi ha förut anfört efter tysk källa, att den tyska provianteringen utanför Paris börjar bli allt annat än riklig och att soldaterna stälts på förknappade rationer. Härtill kommer nu, att franskt mobilgarde och triskyttar redan operera i cerneringsarmeens rygg och börja afskära dennes förbindelser. Så skrefs d. 30 Sept. från Ferrieres till Berliner Börsen Zeitung: ÅI förgår har franska mobilgardet, som låg doldt i en skog, i närheten af Versailles öfverfallit en för 4:de armåkären bestämd vagnsträn, dödat de åtföljande preussarne samt bemäktigat sig materielen; deribland voro äfven vigtiga bref till kronprinsen af Sachsen; en post-tjeusteman, som räddade sig genom flykten, har biv rapporterat detta. Redan d. 26 Sept. skrefs till Breslauer Leitung trån Ferrieres: Det overksamma lifvet blir den qvalfullaste pina för våra trupper och den gör sig ännu mera märkbar efter de hittills hafda snabba framgångarne, efter den feberaktiga rörelse, som ovilkorligen grep hvarje man under den forcerade frammarschen. Dertill kommer att armåens proviantering i stående qvarter är ojemförligt svårare, än under marschen. Så länge armekolonnerna äro i rörelse, så länge de fördela sig på olika vägar, finnes här och der ännu proviant, någon omvexling i födoämnena förekommer; men i bivuaken, i qvarteret är trakten rundtomkring vanligtvis redan första dagen totalt Åutäten och soldaterna äro rent af hänvisade till den efterföljande provianten, som nästan endast utgöres af hornboskap. Men äfven denna börjar bli knapp etter kreaturspestens grasserande derhemma; ännu kännbarare är bristen på bröd. Deua var d. 26 Sept., huru har ej missbelåtenheten ökats under de 14 dagarne sedan dess? Härtill kommer ytterligare den tilltagande sjukligheten inom preussiska armåen, der dysenteri nu är fullt epidemisk — äfven prins Friedrich Carl utanför Metz har insjuknat häri. Times korresp. i Tours skrifver d. 19 September: Hvad de preussiska truppernas helsotillstånd beträffar, är det nästan säkert, att det ej är godt. Tillvaron af utbredd sjuklighet inom en arme, isynnerhet när den har en epidemisk karakter, är vanligen det sista, som regeringar och generaler erkänna. Preussarne ha nu hatt två månaders svårt fälttåg, hvarunder de till största delen bivuakerat i ett ofta rått väder, och fastän de starkare ibland dem kunna ha härdats härigenom, tills de blifvit förmögna att uthärda allt och blifvit verkliga jermän, måste likväl de svagare ha lidit. Redan för en månad sedan rådde ej ringa sjuklighet; det är helt naturiigt, att ytter22 At danne carl