Såsom ombud förgdinrikesministern ha vi hr Laurier, som säges vara en af de dugligaste medlemmarne af regeringsrådet; och grefve Chandordy är en förträfflig representant för utrikesministern, men detta departement har tyvärr icke mycket att göra, efter det FavreBismarckska underhandlingarne gått sönder. Hvad som behöfves, är generaler. Det förefaller besynnerligt, att nu, då Mac Mahon är sårad, Bazaine innestängd och Canrobert men honom, Leboeuf och de Failly i onåd, Frossard glömd och Pallikao i Belgien, intet militäriskt namn af betydelse träder fram under den nuvarande krisen. Är det så, att Frankrike, med undantag af de tre förstnämnda, endast eger hotgeneraler, hvilka ej kunna höja dess baner i detta farans ögonblick ? Ja, det är mannen, mannen med snille och mod, som saknas i Frankrike. En kri gare och fältherre, som visste att vid sig sästa lyckan för tillochmed blott en kort stund, skulle kunna uträtta mycket, höja andan och lifva motståndet. Men hvar finna honom? Dock, tiden föder sin man, och vi skola kanske förr, än vi tro, se honom framträda. Luftseglaren Lutz, som den 25 Sept. lemnade Paris, s eg då kl. 211 4500 meter i höjden, för att finna en gynsam lufström, men fann den ej och kom slutligen vid 1800 me ters höjd till Carrieres sous Bois. Han hade under vägen iakttagit, att inga preussare stodo i Le Pecq, Saint-Germain, Poissy och Carrigres-sous-Bois och att lägret blifvit häfdt. Ofvan slätten vid Creil var luftdraget svagare, och luf:seglaren kastade två, derpå fyra, sedan tio säckar och slutligen äfven toften i sin lilla gondol öfver bord, men ballongen ville likväl icke stiga, och Lutz, fruktade för att skola falla i Seinen. Preussarne sågo, men sköto denna gång icke. Nu kastade Lutz äfven ut 3 paketer depescher etter hvarandra, slutligen hela säcken, i hvilken fanns Jules Favres berättelse. Så lättad sväfvade ballon gen öfver Seinen. Bönderna i Vernouillet sågo honom komma och underlättade hans ned sänkande, presten och de mera framstående på platsen kommo emot honom, man hopsamlade de öfver Creilslätten utströdda, såväl som de ännu i gondolen qvarvarande småpackorna och befordrade dem i Meulan på posten, hvarefter en medtörd brefdufva lössläpptes till Pa ris med underrättelsen om den lyckliga färden. Presten i Vermouiellet skaffade nu Lutz en bonddrägt, i hvilken han kom oantastad till Evreux och der på Måmagen hade ev sammankomst med prefekten Eure-departementet. Angående förhållandena i Paris berättade han, att arbetsministern Dorian förvandlat en tobaksfabrik till patronfabrik, som dag ligen levererar 112 million; han har skapat mitrailleusverkstäder, i hvilka artillerikaptenen Potier levererar tvenne mitrailleuser i veckan. Barrikader uppkastas vid hufvudgatornas utmynning i vallgördelsbanan; barrikaderna ha grafvar om tyra meters bredd på 4 meters djup; den uppkastade jorden bildar en vall, som kan motstå artilleriet. Om de utfall från Metz, som Bazaine företagit under de sista 14 dagarne, tiga de officiella preussiska berättelserna ännu alltjemt stilla, och det är endast genom bref till sjelfständiga tyska eller engelska tidningar och genom franska telegrammer, som man tått veta något derom. D. 22 Sept. på förmiddagen gjorde fransmännen ett utfall i ostlig riktning mot bangårdarne?i Courcelles sur Nied och Remilly, och afsigten med utfallet var sannolikt, att de skulle bemäktiga sig de förråder af lissmedel som voro på dessa platser upplagda. De ernådde emellertid icke, hvad de åsyftade. Striden varade i 5 timmar från kl. 11 till 4, och under hela tiden sköt man starkt från fästena St. Julien och Quelen, hvilka ligga resp. nordost och sydost om Metz. 2 dagar efter d. 28, kl. 4 e. m., började de båda fästena åter sin kanonad och snart utvecklade sig en häftig eld. Betäckta af denna, ryckte fransmännen framåt utanför tästet St. Juliea genom skogen Grimont. Striden varade tills mörkret inbröt, och stod just på samma ställen som d. 1 Sept. Angreppet utfördes med mycken kraft, men tyskarnes öfvermakt var för stor. De tyska otficerarne beräkna fransmännens styrka till c:a 30,000 man, under det att på preussisk sida 1:sta kåren (general Manteuffel) och 7:de kåren samt 3:dje reservdivisionen (general Kummer) voro i elden. Om utfallet d. 27:de ha vi lemnat berättelse efter Times. Det uppgats från fransk sida, att preussarne här förlorade 100 fångar, hvilket återigen förnekades af preussiska blad. Men nu bestyrkes uppgiften af ett bref från lägret vid Metz till ÅElberselder Zeitung?, hvaraf man finner, att utfallet ändock icke var så olyckligt för fransmännen. Det afsåg de betydande proviantupplag, som preussarne ha i Courcelles, och de oxhjordar, som beta på ängarne i trakten, hvartör ock de flesta fransmännen voro försedda med hvar sin tomsäck och rep. Tyskarne medge, att planen var väl anlagd, men att innevånarne i byn Peltre tjenat fransmännen som spioner — hvarför ock denna by brändes ner. Fransmännens utfall gjordes med 10,000 man samt utfördes mycket raskt och oväntadt. De fingo visserligen icke med sig alla de kreatur, som de önskat, men 40 oxar utgjorde dock bytet. Rörande tillståndet i Metz meddelar Neue freie Presse följande, som kan anses pålitligt: Under de sista 14 dagarne har endast utdelata hästhkätt men dat finnaa äfvarAxd 8