(Insändt fr. landsorten) N Sverige och Tyskland. I anledning af Hamb. Nachrichtens upprop till Hamburgs köpmän, med thy åtföljande kommentarier i Göteborgs Handelsoch Sjöf.-Tidn., må det vara tillåtet en utom pressen stående att yttra några ord. På förhand vill insänd. häraf förklara, att han är så litet skandinav, men så mycket svensk som möjligt. Hamb. Nachrichten har, i följd af den synbara partiskhet för Frankrike och ovilja mot Tyskland som den svenska pressen öfvervägande ådagalagt, uppmanat sin stads innevånare till pekuniera repressalier mot Sverige, och Handelstidningen finner intet öfverraskande häri. Nej,isanning; hvem skulle finna sig öfverraskad från det hållet, af snart sagdt hvad som helst, der egenmäktighet och sjelfrättfärdighet synas vara de rådande principerna! Om tyska nationen uppskattade rätt och heder, skulle den ej allenast finna svenska folkets känslor mycket naturliga, utan, hvad mera är, högakta desamma. Tyskland betonar skarpt gent emot Frankrike, att nationen måste göras ansvarig för dess regerings handlingssätt. Alltså vill den väl ej göra sig oansvarig för sin regerings handlingssätt? Må då Tyskland finna sig i att man i Sverige för det hyser samma känslor som mot en falsk spelare. Då det låter sig styras af dylika personer, måste det ock gilla deras handlingssätt, och traktatbrottet hvad den danska befolkningen i Slesvig angår, är och förblir, såsom ännu existerande, ett falskt spel, jemförligt med det som skedde i Sydtyskland samtidigt med Pragerfredens afslutande. Detta senare rör icke Sveriges intressen, och samma förhållande skulle varit med det förra, derest ej Danmark vore så svagt, och Tyskland så mäktigt. Som förhållandet nu är, kan och bör Sverige ej se i denna erötring annat än en systematiskt börjad inkräktning mot norden, tänkande: i dag du, i morgon jag. Tycker Hamb. Nachrichten att dessa tankar äro egnade att skapa varma känslor för Tyskland 7? Eller faller det sig ej mera naturligt, att Sveriges alla sympatier egnas Frankrike, hvilket, såsom starkt, dock kunnat vara ett bålverk för norden? Frankrikes eröfringelusta kan Sverige aldrig komma att frukta; men Tysklands, d. v. s. Preussens, beteende har deremot gifvit det åtskilligt att tänka på, och återupplifvat minnet af såväl Fredrik II:s projekt, att med Ryssland dela vårt land, som ock den amerikanske ambassadören Fox ord: att de små staternas öde måste bli, att uppgå i de större. Egde Hamb. Nachrichten förmågan att kunna ikläda sig sin grannes skor?, utan hvilken oväld och rättskänsla är hardt när omöjlig, skulle den icke så mycket förvåna sig öfver Sveriges antipatier. Att öfvervägande delen af detta lands press besinningslöst och med föga värdighet i sin hållning uttryckt dessa känslor, är en beklaglig sanning som icke kan förnekas; men vand vid en nästan oinskränkt tryckfrihet, kan den förklaras. Obestridligt är dock, att den i åsigt ej skiljt sig från den tänkande delen af nationen. —ru — —— ——