Från Italien. Osficsielt meddelas oss pr telegraf, att de italienska trupperna ryckt in i Rom, sedan påfven befallt sina värfvade främmande trupper att ej göra något motstånd. Ändtligen! Det verldsliga påfvedömet, det skamliga prestväldet, som så mycket korrumperat samhällena, har således dragit sin sista suck. Presttidningarne i Italien utkomma försedda med svarta sorgkanter och tillkännagifva sig skola dermed fortfara, tills Päfvens verldsliga välde återställts. Då komma de väl aldrig att aflägga sorgekanterna. Vi hoppas det i ljusets, i tankefrihetens, i religionens eget namn. Påfven ville göra sig till en ofelbar Gud, och Han straffade: utan något buller, ljudlöst och naturligt föll den djerfve hädaren ifrån sin verldsliga maktställning, och: hans fall skall påskynda den stera reformation, som tidsanden innebär ech hvilken skall till syskonlig enhet i andligt afseende förena alla verldens folk.