talar med dem, som jag ofta gjort, om saken. ÅIvarföre skulle de taga sin tillflykt till våld, då de kunna få allt som de vilja ha? Icke desto mindre ha andra inkräktare både brukat personligt våld för att tilltvinga sig uppfyllandet af den ringaste önskan och ätven med eld och svärd hemsökt lugna byar, så att följderna af en strid ha ofta varit förfarligare än sjelfva striden. Efter att ha följt längs efter hela invasionslinien från Saarbruck förbi Bar-le-Duc till Sedan och ha gjort mitt bästa för att se allt som kunde bli sedt, har jag ej funnit en soldat som varit i ringaste grad berusad, ej heller en civil person som blitvit slagen. I St. Mihiel hörde jag talas om en soldat som varit drucken och skjutit, på en qvinna som vägrat att gifva honom mera att dricka; men han blef äfven nästa dag förd inför krigsrätt och vederbörligen hängd. Man hade sagt mig i städerna att förhållandena voro vida sämre i byarne och deri ligger någon sanning. En armes marsch genom en stad förorsakar en tillfällig brist, en armes marsch genom en by uttömmer dess tillgångar och ger anledning till att dess befolkning lider hungersnöd. Detta kan ej hjelpas. Förråden måste följa trupperna, och om trupperna göra forcerade marscher, såsom de under detta fälttåg alltid på den preussiska sidan fått göra, lemnas törråderna långt efter, och proviant måste anskaffas i byarne. Frågan är om de tyska soldaterna eller den franska landtbefolkningen skall svälta ihjel, och denna fråga afgöres helt naturligt till de tyska soldaternas fördel. Bönderna i de ockuperade provinserna äro verkligen i en beklagansvärd belägenhet, och om ej det preussiska kommissariatet gör utdelningar af bröd i de mest utsugna distrikterna. måste ta rika menniskor omkomma af hunger. För framtiden ha de ingen säd att beså sina åkrar med, de ha inga hästar att spänna för sina plogar, de ha inga utsigter annat än hungersdöden. De sjuka och sårade äro mycket beklagansvärda, men de ha det bättre än många af de friska, för hvilka ingenting kan bli gjordt förrän trupperna äro borta Anarkien i Lyon. De sista underrättelserna om tillståndet i Lyon äro icke gynnsamma. Den revolutionära välfärdskomit, som bildade sig i staden vid underrättelsen om kapitulationen i Sedan, fortfar ännu beständigt i Hotel de Ville; hvarest den trotsar den af den provisoriska regeringen i Paris nyutnämnde prefekten. Välfärdskomiten har utfärdat ett dekret, hvilket hotar hvarje borgare, som lemnar staden, med konfiskering af hans egendom. Laglösa arresteringar och husvisitationer hos fredliga och ansedda borgare höra till ordningen för dagen. Svärast förfares likväl mot de andliga. Sålunda har man nyligen stängt ett nunnekloster och bortjagat nunnorna, som höllo en pensionsanstalt för unga flickor ur stadens bästa familjer. Det afrikanska missionsseminariet är besatt af nationalgardister och har liksom öfriga religiösa inrättningar i staden varit föremål för till löjlighet gränsande undersökningar. Som ett exempel på, huru långt man kan gå i detta hänseende, må anföras, att då en ung elev från seminariet nyligen skulle begrafvas, blef liktäget hejdadt då det kom ut på gatan. Likkistan öppnades, liket togs upp, svepningen skärskådades, de ötver crusifixet korslagda händerna åtskildes — allt för att se om der icke voro gömda penningar eller vapen. Likbärarne fingo derefter tillåtelse att gå vidare, hvaremot man på ett brutalt sätt hindrade direktörer och elever från seminariet att följa med till kyrkogården, hvilket blott efter mycket bönfallande tilläts den dödes broder, som dock till på köpet blef eskorterad at två nationalgardister. Hvilken anda, som lifvar välfardskomitän i Lyon, framgår tillräckligt af ett bref, som komitn d. 9 Sept. tillställt den s. k. general Clusseret, hvilken nyligen gjort sig bekant genom sina terroristiska artiklar i Marseillaise. Brefvet lyder så: Medborgare Clusseret, vi vädja till humanitet emot barbarismen och veta att vår vädjan skall finna genljud hos er. Vi erbjuda eder ötverkommandot öfver härvarande frivilliga kårer; vi hafva tappra soldater och måste hafva tappra anförare. Hofgeneralerna ville dräpa vår nationalitet. Ni, som är republikansk general från Nordamerikas Förenta Stater, skall hjelpa oss att grundlägga Förenade Stater i Europa. 5000 man har verkligen afgått från Paris, för att återställa ordningen i staden. Från Italien. Officielt meddelas oss pr telegraf, att de italienska trupperna ryckt in i Rom, sedan påfven befallt sina värfvade främmande trupper att ej göra något motstånd. Ändtligen! Det verldsliga påfvedömet, det skamliga prestväldet, som så mycket korrumperat samhällena, har således dragit sin sista suck. Presttid