förklarade att de bibehollo tullkomlig kallblodighet, utvecklande till en förvånande grad hvad han kallade calme allemand. Det inflytande nationalgardet vanligtvis förmår utöfva öfver parisermobben länder dem båda till beröm. Jag träffade för några dagar seuan på en hop som tjöt och våsnades, utanför ett hus, i hvilket tre tyska bagare sades arbeta, och gripna, fluyrunte delicto, under det de gjorde bröd, kommo snart de tre bagarne ut, eskorterade at narionalgarde. Höga rop at A bas les Prusslens uppgafvos genast, och under ett ögonblick syntes en allvarsam tara hota de tre bagarne, ty att vara pressare är naturligtvis det störstra brott en menniska kan ha på sitt samvete i den franska mobbens ögon. Nägra ord från någon officer i vakten lugnade dock genast npproret, och tyskarne leddes bort utan vidare svårighet eller fara. rån Italien. Om ej en bemedling nu kommit till stånd mellan italienska armeens öfverbefål och päfven, skall väl Rom, likasom Paris, bli utsatt för en belägring; men eftersom den päfliga armeen endast räknar 5000 man, kan motstånd t ej bli långvarigt. Rom är omgitvet med en befästning at nära 3 mils längd, hvilken dock erbjuder mänga svaga punkter. År 1849 utnärdade Rom som bekant en längre belägring. Det säges, att general Angioletti, som besatt provinserna Velletri och Frosinone, medför en fullständig belägringspark. Autalet af de trupper, som från tre sidor tramryckt mot Rom, kan uppskattas till 50 å 60,000 man. Fiån Piemont, Lombardo-Venetien och Toscana skola vidare inemot 30, oOo man vara på marsch mot påtvestaten. Det utomordentliga italienska sändebudet hos päåtven Ponza di San Martino blef vänligt emottagen. Påfven svarade efter läsningen at det kongl. brefvet: Jag är ej någon profet, ej heller son till en profet, men det säger jag eder, i Rom skolen j icke stanna. Ponza tor-okte härpå att med sin regerings anbud om garantier göra påfven tillgänglig för underhandlingar, hvarefter Pius uppläste för horom en semens ur den hel. skrift. När Ponza derefter tillsporde päfven, huru päfliga trupperna skulle torhälla sig vid de italienska truppernas inmarsch, svarade Pius, att han ännu icke fattat något beslut, men att Försynen skulle bestämma öfver hans framtida hällning. IIarmed hade hvarje försök till försoning strandat. Ponza tog ännu i samma audiens afsked. AV —L RV RTR — RR