ställe, alldenstund hoftjenstefolket redan börjat bemäktiga sig kejsarinnans effekter och slottets dyrbarheter. Kejsarinnan motstod länge deras böner, eme dan hon fann en flykt ovärdig, men till slut gaf hon efter och skyndade med dem genom det stora Louvregalleriet, från hvilket man kunde höra sorlet från folkmassan, hvilken trängt in i den afstängda delen af Tuileriträdgården. Från Louvrens gård kommo de ut på en sidogata, stego i en droska och körde bort. På tre eller fyra ställen, dit kejsarinnan lät köra hän, voro husens innevånare borta, och först på ett fjerde ställe fann hon en fristad. Följande dagen for hon i sällskap med fru Le Breton till hamnen Deauville i närheten af Trouville, och der låg lyckligtvis den engelska lustyachten Gazelled, som skulle segla till England med Sir John och lady Burgoyne, hvilken sista just nyss kommit tillbaka från en resa i Schweiz. Kort innan Gazelle på Onsdags morgon skulle lätta ankar, kom kejsarinnan till Sir John Burgoyne, underrättade om hvem hon var, redogjorde för sin svåra belägenhet och utbad sig hans beskydd. Detta blef beredvilligt utlofvadt, lady Burgoyne presenterades för kejsarinnan, och kl. 7 på morgonen d. 7:de styrde den lilla yachten ut ur hamnen, med den engelska flaggan svajande från toppen och med kejsarinnan ombord. Fram på dagen mulnade det till och om natten blåste en fullkomlig storm, men resan gick lyckligt, och utan att någon af besättningen anat, hvad det var för en gäst de hade ombord, kastade yachten kl. 3 Thorsdags morgon ankar på Rydes redd vid ön Wight. Kejsarinnan begaf sig till York Hötel, fick der några förfriskningar, at hvilka hon efter den ansträngande sjöresan var i stort behof, och gick efter ett kort uppehåll med ångbåten till Portsmouth, hvarifrån hon med jernvägen fortsatte resan till Hastings, för att sammanträfsa med den kejserl. prinsen som under tiden anländt dit. De orleanska prinsarne i Paris. (Ur Observer.) Då underrättelsen om revolutionen i Paris ingick till Brässel Söndagen d. 4 Sept. på aftonen, befunno sig hertigen af Aumale, prinsen af Joinville och hertigen af Chartres i den belgiska hufvudstaden, dit de anländt några dagar förut. Man höll genast familjeråd. och Prinsarne beslöto sig för att ögonblickligen resa till Paris, för att erbjuda den provisoriska regeriugen sin tjenst såsom soldater och i syftemal att deltaga i hufvudstadens försvar. De reste incognito och uppnådde Paris tidigt Tisd morgon. Här togo de in hos en vän, som beledsagat dem från Brussel, och genom hans mellankomst blefvo tvenne af de ledande medlemmarne at regeringen för det nationala försvaret underrättade om, att prinsarne befunno sig i Paris, att de ansägo dekretet om sin landsförvisning upphäfdt genom kejsardömets fall och att de i sin egenskap af fransmän ansågo sig berättigade att deltaga i försvaret af Paris. De regeringsmedlemmar, åt hvilka detta meddelande först gafs, svarade, att de för sin enskilda del fullkomligt erkände de orleanistiska prinsarnes rätt att åter vända till Frankrike, men å andra sidan kunde de ej dölja den omständigheten, att regeringen betraktades med misstänksamma ögon at det extrema partiet på grund af dess förmodade moderata åsigter och af bourgeoisien med anledning af dess förbindelse med republikanerna så snart det blef bekant, att prinsarne befunno sig i Paris, var det — yttrade de båda medlemmarne (Favre och Trochu?) — tydligt, att en demontsration skulle utföras af nationalgardet till förmån för dem, och det var endast alltför sannolikt, att denna demonstration skulle framkalla en möt från de ytterligt gående republikanernas sida. Under dessa omständigheter hemställde de ministrar, med hvilka underhandlingarne fördes, till prinsarne sjelfva, huruvida den nytta, som de genom sin personliga tjenst kunde göra Frankrike, skulle kunna uppväga de borgerliga oroligheter, till hvilka deras närvaro i Paris sannolikt skulle ge signalen. Efter denna hemställan förklarade prinsarne, att de genast skulle lemna Paris, men väntade sig skola vid sin ankomst till Calais finna en depesch, som underrättade dem om det beslut, till hvilket den samlade regeringen kunde komma i denna sak. De reste sin väg om attonen till samma dag, som de anländt, utan att de under sitt vistande i Paris hade någon sammankomst med sina vänner eller anhängare. Prinsarne ; skola tillochmed hafva förblifvit hela dagen i den väns hus, hos hvilken de tagit in, endas undantag deraf att hertigen af Ch s gjorde en promenad i vagn genem staden, att få se en glimt af dettta Paris, hvilket han lemnat som ett ättaarigt barn. I Calais mottogo prinsarne ett telegram, hvari regeringen, upprepade den uppmaning, som gjorts dem i Paris, och i artiga ordalag anmodade dem om att ej uppskjuta sin afresa. I följd härat gingo de på Onsdags morgon ombord i Calais, för att återvända till England. Hvad grefven af Paris (den orleanistiska tronpretendenten) angår, hade det varit äfven hans afsigt att bege sig till Frankrike, om hans båda onklars och hans broders hertigens at Chartres anbud blifvit antagna af den franska regeringen. Kejsar Napoleon på Wilhelmshöhe.