Hr Murn lärer dock uttryckligen undanbedi sig att i år förordnas till ordförande i Gefleborgs landsting, och i Skaraborgs län lärer hvarken den förre ordföranden eller vice ordtöranden blifvit såsom landstingsmän återvalda. Egentligen blott såsom ett faktum hafva tidningarne omnämnt att riksdagens revisorer här sammanträdde i stadgad tid, den 15 Augusti. Endast några tå nya namn förekomma ibland dem; begge kamrarne hatva återvalt de flesta, som i det mödosamma granskningskallet redan förvärfvat sig erfarenhet, och det är otvifvelaktigt att detta förfarande är riktigt. Emellertid saknas fabrikör G. Sääf från Norrköping, hvilken i fjor uppträdde med så mycken skärpa mot riksgäldskontoret i anledning af det sista jernvägslånet; han suppleras visserligen af hr Fredriksson från Upsala län, hvilken åter till lynnet är särdeles godmodig och för egen del visst icke kommer att göra någon inom eller utom revisionen lifvet tungt. Det tillkommer väl icke egentligen revisorerna att föreslå reformer, men direkt förbjudet är det dock ej, och olämpligt skulle det väl icke vara, om de fästade riksdagens uppmärksamhet derpå att 1870 års revisorer sammanträdde för att granska 1868 års bokslut. Borde icke detta tidigare kunna uppgöras, så att granskningen tidigare kunde företagas? Annu hafva icke hufvudstadstidningarne haft tid att egna mer än en knapphändig uppmärksamhet åt den af akademien för de fria konsterna föranstaltade utställningen. Kriget är dertill naturligtvis vållande. Den skall dock innehålla ganska utmärkta arbeten, har jag hört konstkännare påstå. Kriget har lyckhgtvis icke afskräckt alla våra konstälskare från det som konstnärerna önska, nemligen att deras talang uppmuntras derigenom att deras taflor icke blott beundras utan ätven finna köpare. Äfven det af professorerna Boklund, Berg och Scholander inrättade konstlotteriet omfattas med intresse. Louförsaljningen går raskt undan, och för redan influtna medel hafva åtskilliga taflor blifvit inköpta. Det är på sådant sätt, och utan kännbar uppoffring, som äfven den stora allmänheten kan uppmuntra de fria konsternas idkare. De af mig i ett föregående bref omnämnda af professor Gertner här i sommar utförda ypperliga proträtterna af konungen, excellensen gretve Manderström och grosshandlaren Peyron, äro ätven utstallda äfvensom ett af baron Blixen-Finecke, hvilket sär skildt beundras för den utomordentliga — man kan säga: minutiösa finess hvarmed det är utfördt. För att kunna uppfatta dess alla detaljer måste man begagna törstoringsglas. Det förstnämnda portrattet af H. M:t uppgilves vara studie till en större tafla?.. Den kom mer troligen att utföras i hel kroppsstorlek. Troligen har det icke undtallit er uppmärksamhet, att förhandlingarne vid skolrektorernas bär hållna möte icke på vanligt sätt refererats i tidningarne, utan om jag så tär säga, på ett vida ändamålsenligare sätt. Mö tet tillät icke några tidningsreterenter att öf vervara sammankomsterna; men i stället ombestyrdes tör hvarje sammankomst en öfversigt at densamma, hvilken sedan intördes i Posttidningen och derefter återgafs i de ötriga tidningarne. Derigenom fick man en klarare ötverblick at diskussionens resultater utan att få del af det oväsendtliga, som annars så lätt uppfattas och återgifves. Önskligt vore om enahanda förfarande intördes vid andra möten; törhandimgarne skulle derpå vinna, och eu bättre korrektiv mot den individuella fåfängan, som ofta spelar så stor roll vid våra mö ten, torde svåligen kunna aulitas. Någon af de skånska tidningarne meddelade häromdagen att bland andra celebra män som bevistade prestmotet i Lund var ätven biskop Bring från Linköping. Utan tvifvel var det för hr biskopen ett kärt tilltälle att der åter sammanträffa med sina förra stiltsbröder och så mycket mera åpropos som erkebiskopsvalet snart förestår. Med temlig visshet kan väl antagas att biskop Bring erhåller ett af förslagsrummen, och osannolikt är väl icke heller att han icke skulle hafva något emot, att utbyta det inkomstrikare östgöta-stiftet mot erkebiskopsstolen. Dylika påhelsningsbesok med episkopala funderingar i förgrunden, aro icke ovanliga. Jag erinrar mig ett sädant, men i större skala, från min ungdom. Något år på tretutalet hade biskop Faxe i Lund legat betänkligt sjuk. Han hade redan då uppnått en hög ålder och många antogo att hans sjukdom utgjorde början på slutet. På sommaren, och samtidigt, anlände till stiftet biskop Agardh från Carlstad, pastor primarius doktor Hagberg och kyrkoherden i S:t Jacob doktor Petterson från Stockholm; de hade alla tillhört stiftet och egde många vid ett blifvande biskopsvalröstberättigade ungdomsvänner. Händelsen togade så, att de alla tre sammanträtfade i Lund, och biskop Faxe, alltid gasttri, inbjöd dem till en splendid middag. Vid den öreslog han en gemensam skål tör dem, uttryckande sin glädijie att de besökta Skåne 2—— —-— — — — mm 2—2 AA KH