republikens proklamerande. Öfverallt nedrefvos kejserliga skyltar, till och med medaljerna utanför handelsbodarne; för att stilla upploppet skyndade man sig att på förhand borttaga dem, och en timma senare var ordet imperial utstruket på teatrarne, husen och skyliarne. Men dagens rörelser nådde på aftonen sin kulminationspunkt. Menniskomassan var så stor på boulevarderna, att det icke fanus någon möjlighet för att komma fram utan de största ansträngningar, vagnarne bildade en oerhörd, mångdubblad och oafbruten sträcka trån Madeleinekyrkan till boulevard St. Martin, öfverallt sång, jubel och hänförande glädjeyttringar, stora hopar drogo fram med facklor och fanor, afsjungande girondisternas hymn: mourir pour la patrie, på kaferna höllos improviserade tal — kort sagdt, det var en entusiasm, en liflighet, som närmade sig gränsen af vansinne. Hela natten varade detta; ännu i dag har rörelsen långt ifrån laggt sig, på allvarliga sysselsättningar tanker ännu ingen; republicken skall frälsa landet, säger man, och man tror blindt på denna fras. Och under allt detta ha preussarne ryckt fram ända till Soissons, och det kan icke vara meningen att göra motstånd förr. än de kommit utanför Paris betästningar. . Den nya ministerens proklamation betäcka i dag Paris murar. Alla republikanska tidningar: Rappel, Marseillaise, Råreil, Cloche, Åc. thafvaspå nytt utkommit och utan stämpelafgift. En ny tidning, La Republique, har redan uppstått. Hertigen af Persigny lär i går afton bafva lemnat staden, för att i Wilhelmshöhe dela kejsarens fångenskap. I middags begrofs den mobilgardist, som i förgår afton dödligt sårades af ett pistolskott från en sergeant de ville, följd till grafven af alla härvarande mobilgardister, och den medföljande menniskomassan bildade ett ofantligt tåg. Det är öfverflödigt att nämna, att vid grafven höllos republikanska tal, afsjongos republikanska sånger och ropades vive la republigue! med tusenfaldig kör. Kapten Jeannerod har i ÅTemps offentliggjort åtskilliga officerares åsigt, med hvilka han samtalat, om vatt det tyska infanteriet vore underlägset det franska. Tyskarne triumferade genom sitt talrika och beundransvärdt väl serverade artilleri. I allt som sordrar kunskaper och förmåga att leda stå fransmännen efter dem, men soldaten som repreenterar den nationella lefvande kraften har 108 fransmännen söreträdet. Det tyska artileriet har varit storartadt, bestående af, som let uppgifvits nära tusen kanoner. Detta är sannolikt något ötverdrifvet, men visst är att l. 1 Sept. snart sagdt intet annat än artilleri var eynligt. Kullarnes sluttningar och skogsbrynen — i sjelfva verket hvarenda position — voro besatta af artilleri, och under det fransmännen af brist på ammunition voro nödsakade att låta sin eld afstanna, slungade tyskarne på dem ett oupphörligt regn af proektiler, hvilka intet kavalleri eller infanteri — intet mod kunde motstå. Knappt hade ransmännen ryckt fram, förrän en första salva com som kunde vara litet för hög, derpå en indra som kunde vara litet för låg; men den redje föll rakt bland fransmännens leder. Vid Mouzon, hvarest en division at general Leyruns kår passerade öfver Meuse slungades rojektilerna mot dem med otrolig noggrannhet,