86 en r, Söndagen underrättade krigsministern lagstifyr tande törsamlinger sullstandigt om katastrofen fvid Södan. Jules Favre fordrade då den kej, erliga dynastiens afsättande, och mötet uppI sköts derefter tills Söndags middag. Redan i på Lördags afton kl. 8 hade talrika folkmassor samlats på boulevarderna, och en hop om Hera tusen person drog bort till Louvren, der Trochu har sin bostad. Man ropade: Lefve i i i i Trochu! Vapen! Kejsaren skall afsättas! , i Efter en stunds förlopp visade sig general Trochu på balkongen. Nina herrar, jag har ej några andra underrättelser än dem j redan cinnen, svarade Trochu. Kejsaren skall af : sättas! ljöd det ånyo. Hvad j begären af i mig, svarade Trochu, öfverskrider min befuigenhet. Endast kammaren kan afgöra öfver landets öde. Det är blott min sak att försvara Paris, och jag är besluten att göra detta till det yttersta. — Lefve Trohu! Till kammaren! Till kammaren! ljöd let i korus. Nu hördes äfven rop af: Lefve republiken! Mängden strömmade derefter till Palais Bourbon, der lagstiftande församlingen håller sina sammanträden, och från alla båll tillkommo nya massor. De mest olikartade rykten voro i omlopp, och slutligen visade sig Gambetta på trappan, för att tilltala mängden. Hans förmaningar till lugn och aktning för förhandlingarne hulpo så myekst, att massan började skingras, och det kom endast vid Theåtre Gymnase till en sammanstötning mellan den beväpnade makten och folket, hvarvid några sårades. Vid midvatt bekantgjordes slutligen den proklamation, som meddelade nederlaget vid Sdan i hela dess utsträckning. Några ville visserIgen att man genast skulle ringa i stormlockan och skjuta allarm, men de mera törståndiga utgjorde dock flertalet, och fram mot . halt 1 på morgonen voro gatorna lugna. Söndags middag kl. 12 samlades lagstiftande trsamlingen till ett nytt möte. Redan längt örut hade ofantliga folkmassor, blandade med nationalgardister med och utan vapen, uppfyllt de tillstötande gatorna och Place de la imeorde. Man hörde ötverallt ropen: Kejsuren skall afsättas! Lefve Frankrike! Lefve frochu! I nårheten af Palais Bourbon hade uppställts ej blott nationalgardister, utan äfvan infanteri och dragoner. Folkmassan växte olbrutet, och det blef äfven för de mest kända politiska personligheter utomordentligt svårt att tränga in i palatset. Kl. 1,20 e. m. besteg Schneider slutligen presidentplatsen och öppnade sammanträdet. Clais-Bigoin och Raspail begärde under stort buller, att kammaren skulle förklara den kejserliga dynastien afsatt, ty detta var det enda medlet till att ännu kunna rädda Frankrike. Köratry klagade mycket öfver, att man anvuadt linietrupper till kammarens skyddande; krigsministern kränkte dermed sina pligter mot församlingen och kom i kollision med Tochu, som i sin proklamation ölverlemnat denna befattning till nationalgardet. Efter det Palikao försvarat sig dermed, att man på sin böjd gjort för mycket tör skyddandet at kammarens frihet, föreslog han upprättandet af ett verkställande utskott om fem ledamöter; sjelf -kulle han ha säte deri som ägeneralissimus. Detta förslag framkallade mycket stoj, och många röster ropade: Hvad vill det betyda? Ill vad menar man med det? Ministern bibenoll emellertid sin kallblodighet och fordrade, att förslaget skulle snabbt afgöras. Jules Fivre protesterade häremot och påstod, att hans förslag, som inlemnats först, älven skulle lö st tagas under behandling. Thiers fick derpå ordet, sör att inkomma med sitt förslag om ett utomordentligt utskott, till hvilket fogales det vilkor, att en konstitnerande församling skulle inkallas, så fort sig göra lät. Pal kao hade ingenting emot ett dylikt vädjande till landet. På förslag at Gaunbetta beslöt nu kammaren, att alla tre forslugen skulle p utomordentligt sätt behandlas och atv man genast skulle välja ett u-skott. Derpå drogo de deputerade sig tillbaka vill aflelningarne. Rnoppast 10 minu er derefter ljöd ett vildt skri i förstugan, flera personer, som befunnit s på åhörareplitserna, hade skyndat ut på stora trappan midtemot Conco:diabron och vinkade åt folket under rop af: Rejsarens af sättande är dekreteradt! Detta gjorde at solk strömmade till och det så härdt, att nulitären ej kunde göra motstånd. En folkmassa trängde in i Palais Bourbon, man kunde höra dörrarno braka, då de brötos upp, kammaren och åhörareplatserna tylldes snabbt, sch de närvarande ugo Marseljäsen och Chant du depart. Aldra högst ljödo dock ropen: Kejsaren skall alsättas! Ned med Napeleon! Emellertid hade några deputerade infunnit gig i salen och Schneider försökte att åter öppaa mötet, men det var honom omöjligt att åstadkomma tystnad. Gambetta besteg mlarestolen, och han tycktes ett ögonblick skola kunna lugna massan. Men stojet tilltog åter, och värre än någonsin. Hvad som ifrån denna stund försiggick inom kammaren är ovisst. Det anses för sannolikast, att de deputerade af verstern ej afvaktade någon regelbunden omröstning, utan begåfvo sig i spetsen för nationalgardet, mobilgardet och folket til! Stadsbuset, för att der bilda en provisorisk regering och utropa republiken, under de kammaren derefter åter började sina förhand: lingar, antog Thiers förslag och valde ett utskott, bland hvars medlemmar nämnas Palikao, Thiers och Daru. Enligt parisertidningar blir fortfarande i i I I i i i i I i I rem