111 (1011. IIVNATIII (10 IICSTLA dGO0CK HOTM Ull statIionens personal. Napoleon satt gömd bakom en gardin. Då han såg, att de närvarande försökte genom fönstret få sigte på honom, drog han gardinen tillbaka, utan att likväl sjelf se ut genom fönstret. Då tåget ånyo satte sig i rörelse, blottade de närvarande sina hufvuden. Två andra tåg, medförande återstoden af kejsarens svit, väntas hit. Man tror, att hertigen af genta skall anlända med ett af dem. Frankrikes ec dlaffaires i Brussel och grefve dOrmesson, attache vid legationen, ankommo med tåget, som går från Brussel kl. 1,55 midd. Franske konsuln i Lättich hade telegraferat till dem att infinna sig på bangården. Från Paris. (Korresp. till LIndey. belge.) D. 2 Sept. Hvem skulle nu kunna vara i stånd att känna isen Paris, den glada, muntra, lifliga, lättsinniga och oroliga staden? Inga teaternöjen, inga konserter, inga promenerande på boulevarderna, intet ekipage i boulognerskogen! Tysta och öde gator, en grubblande och bekymrad befolkning; skaror af blusklädda män hand i hand sjungande marseljäsen; batterier tågande i galopp öfver de offentliga platserna; skarpskyttebataljoner exercerande i Champs Elystes och ambulanser, under tystnad begifvande sig till banstationerna — se der allt hvad Paris i detta ögonblick erbjuder åskådaren! Paris liknar icke mera sig sjelf. En förfärlig sjalsskakning har omskapat det. Den öfvergifna staden har antagit en allvarlig och barsk prägel. Den har liksom Henrik d. IV före slaget vid Ivry fgrånat? på några få ögonblick. Stackars Paris! Dess skönheter hafva flyktat bort som svalor om hösten och förskrämda spridt sig i Belgien, England, Schweiz och Spanien. Konsertsalarna hafva stängt sina portar; sångarne hafva tystnat, och akrobaterna våga icke mer visa sig på spänd lina — kort sagdt, det gamla Paris, det lefnadsglada, blaserade Paris är dödt. I stället har uppstått ett nytt, krigiskt, beslutsamt, entusiastiskt Paris, som vill försvara sig till sista man. I sanning, detta Paris är lika godt som det förra och vi ha ingenting att beklaga oss öfver. Paris är dödt, lefve Paris! — Det nya Paris fordrar vapen och skockar sig vid ingångarne till mairierna. Det besöker befästningarne, lär sig sköta chassepotgevären och skjuter till måls i Vincennes. Det afbidar med lugn preussiska härens ankomst. IIvad säger jag? Det väntar den, det vill mäta sig med den. Det vill lära de främmande, hvad ett hämndträngtande Paris kan uträtta. — Detta Paris har icke öfverseende med dem, som genom sorglöshet, okunnighet, öfvermod och oduglighet beredt vägen till fäderneslandets olycka. Det hvisslar åt högerns deputerade, när dessa lemna kammaren; det rycker på axlarne åt de officiela organernas tirader. Men det utbrister icke i klagorop eller förebråelser. Läatom oss först drifva preussarne ur landet, tycks det säga, seen få vi se hvad som är att göra... Skarpskyttebataljonerna, som ständigt med fanor i spetsen tåga förbi på gatorna, erbjuda ett brokigt skådespel. Största delen af skyttarna hafva ingen uniform; några äro i blusar, andra i svarta kläder. Mjölnaren går nermjölad sida vid sida om den pomaderäde, efter sista modejournalen klädde snobben. Lumpsamlaren armbågas med verldsmannen och benplockaren går arm i arm med vetenskapsmannen. Alla äro lika under dessa veckor, alla lifvas af samma tanke: kärleken till tosterlandet! De hafva för öfrigt icke varit sysslolösa, dessa präktiga skarpskyttar, De hafva på 8 dagar lärt sig exercera, och handtera redan sin chassepot som gamla soldater. Det finnes bland dem många jägare och krypskyttar, män som skjuta godt och icke gerna förfela sitt mål. Det har icke gäu Jardin dlacclimatation bättre än Boulognerskogen. Denna herrliga trädgård existerar icke mer. De lustiga aporna äro transporterade till Belgien, papegojorna till Holland, elefanterna och gazellerna — Gud vet hvart. Dammarne, å hvilka förut änder hvimlade. äro förstörda; tillochmed blommorna hatva försvunnit. Det ser ut som om fienden redan varit der — den vackra trädgården har utseende af en valplats. För öfrigt arbeta alla på vallarne. Öfverallt finnes arbetsmateriel. IIvar och en tager i förbigående några spadtag och kommer hem med blåsor i händerna. Detta är vårt enda Söndagsnöje. Till Berlingske Tidende skrifves från Paris: Stämningen här är på det hela taget icke modfälld, men man är naturligtvis i den högsta spänning om hvad som i nästa ögonblick skall intrasta. Ett atgörande steg motses med otälighet. Emellertid erbjuda de särskilda qvarteren i Paris en den mest olika anblick. I qvartier latin larma studenterna icke mer, de göra nästan alla tjenst i mobilgardet. Kafcerna kring Sorbonne och den närgränsande delen af Boulevard Sebastopol äro i följd hi nästan tomma, och qvarterets damer, som vanligen deltaga i studentmåltiderna, synas icke mer till. Det erotiska elementet har lemnat rum för det patriotiska, och dessa qvinnor offra sig nu till de särades vård och göra ambulanserna stora tjenster. Årbetareqvarteren, förstäderna. Monmartre och St. Antoine, le qros caillou, gatorna Rochechouart, Moufietard m. sshvimla af ett visst slags arbetslöst folk, som inbilla sig att republiken skall skaffa dem bröd, och dertöre påkalla det så ofta tillfälle erbjuder sig. Det är isynnerhet dessa som ropa på förräderi och alltid stå till partigängarnes disposition. Hela band af dessa menniskor ströfva på qvällarne kring boulevarderna. De hållas ännu i tygeln; men om det kan lyckas i morgon, vet ingen. Det vanliga boulevardlifvet har så att säga upphört; det frivola har duns at bort och lemnat plats åt det allvarliga; på stolar och bord utanför kafeerna läsas tidningar och diskuteras nyheter, isynnerhet de som komma an Berlin. På bankirgatorna Lafitte, Lepelletier, vausste diaÅntin söker man hålla god min i elakt spel; oftast dör dock leendet bort till allvar. Alla bereda sig på en flera månaders belägring; lerför hopsamlas en oräknelig massa födoämnen, och der den eleganta dameverlden fängslade alla blickar ned sina utsökta toiletter, hör man nu oxarnes böande och fårens bräkande, hvilka i tusental drifvas ram öfver boulevarderna ut till gräsmattorna i bouognerskogen, Vincennes etc. etc. Af de öfver tjugo eatrarne och konsertsalongerna är det khappt 4 eler 5 som ännu icke stängt sina portar. På operan pelas likväl ännu och marseljäsen sjunges under tormande bifallsyttringar. Sjuksängar äro inrättade alla slott; Versailles; St. Cloud, St. Germain och uxembourg äro bestämda att emottaga sårade. Den telta flaggan med det röda korset betecknar använlandet af de åt konst och vällefnad bestämda gamla lottsborgarne. En korrespondent till Daily News medlelar under d. 1 d:s följande. rörande de mot iorr belägna fästningsverken vid. Paris: På höjden vid Montmartre är uppstäldt ett vördtadsbjudande batteri, som kan slunga sina kulor ofer forterna och beskjuta slätterna vid St. Denis. Vid ingången till St. Denis är allt beredt på ett anrepp. Här likasom vid de öfriga portarne är gräfd n löpgraf tvärs öfver vägen; vidare är uppkastad n vall med skottgluggar och skansar, som hafva en iss likhet med brohufvuden. Framför oss låg St. )enis, till höger fortet dAubervilliers och långt borta ill venster fortet Mont Valcrien. I byarne Auberrillierch Courbenoir äro skansar unnkastade och ha ffärja—e —B AA 2 —OD9-—r ÖOr 3 — — — — O