uran 1 1104t8(1 Uv 1 1118, BV Y.n0091 H 49P terade nedsatte sig och bildade ur sin och sina närmaste anhängares midt den provisoriska regeringen. Den provisoriska regeringen har utfärdat en proklamation om att fora kriget till sista man. Den nya regeringen visar i afseende på upphatvandet af alla hittills gällande inskränkande lagar stor raskhet och är ej heller njugg på proklamationer. Den har sålunda utfärdat en proklamation till armen, hvari hon underrättar denna om afsättandet af dynastien, hvlken är ansvarig för landets olycka och säger, att nationen för sin räddning blott behöfver återfinna sig sjelf samt räkna på sin egen beslutsamhet och på armåens mod. Alldenstund Trochu är pariserarmeens hjelte, torde denna arme omfatta republiken; men huru Bazaines arm skall emottaga underrättelsen om förändringen, är ej godt att säga. Skall den sortsätta med sitt försvar eller uppgifva detta, sedan kejsardömet fallit? Vi lita på dess patriotiska känslor. Snabbt utbreder sig stämningen för republiken, hvilken redan utropats i de flesta af Frankrikes större städer. Några underrättelser om rörelsens utbredning på landsbygden föreligga ännu icke. Alldenstund Frankrikes enda återstående utsigt till räddning ligger i dess förmåga af att kunna få äfven landtbetolkningen att resa sig till ett nationaltörsvar, skall det bli af stor vigt, huru densamma, som hittills varit kejsardömet tillgifven, ställer sig till den genomförda förändringen. Skulle den komma att visa sig fientlig mot republiken, så är stor fara för, att Frankrike icke skall kunna motstå fienden, likasom detta äfven ar nars är mycket problematiskt, ty de tyska ar måeerna äro segerdruckna, väl disciplinerade och utrustade samt krigsvana, under det at: de nya skaror, Frankrike kan komma att uppställa, endast i en eldig entusiasm skola ha ersättning för den bristande krigsvanan och disciplinen, ja, organisationen. Provisoriska regeriogen har gifvit befallom, att alla landets disponibla törsvarskrafte: skola sammandragas till Paris, för att deltaga i hufvudstadens försvar. Detta skall ock bl af stor betydelse tör Frankrikes framtid, ty ju längre Paris kan hålla sig och uppehålla den fienuliga armeen, desto bättre tid skall man i det öfriga landet få på sig till att ordna nationalförsvaret, hvilket äfven skall kunna uträtta ej så litet, genom att oroa tyskarnes förbindelser med sitt hemland och äfven undsätta de många belägrade fästningarne. Skulle dock Bazaine tvingas att kapitulera, så har konung Wilhelm en arm om 200,000 man till sitt förfogande, hvilken skall vara stark nog att förhindra något kraftigare nationalförsvars ordnande i hutvudarmeens rygg. För civilisationen skulle det emellertid vara en oersättlig förlust, om en sådan stad som Paris med dess konstskatter, dess samlingar från alla den menskliga forskningens områden skulle bli förstörd. Det sätt, hvarpå preussarne gåvt till väga i Strasbeurg, ger oss dock ej skäl att hoppas, att de utanför Paris skola hysa några betänkligheter. I Strasbourg ha de beskjutit staden, för att uppskrämma dess innevånare så, att de skulle tvinga fästningskommendanten till att gifva sig. Under det sjelfva besättningen lidit föga, ha deremot 7 å 800 borgare blitvit sårade, och då stadens biskop begärt tillåtelse för qvinnor och bara att få bege sig bort, har detta vägrats, fastän man äfven under medeltidens råaste dagar i detta fall sällan vägrade en sådan tillåtelse, då den begärdes. Och skälet, hvarför tyskarne vägrade, var, att Strasbourgs tästning icke har kasematter, som kunna upptaga alla innevånarne, hvarför kommendanten måste till slut af undseende för borgrarne gifva sig. Innevänarne ha sökt sin tillflykt i källrarne, och då Rhenfloden häromdagen steg, så att vattnet inträngde i källrarne och förjagade de olyckliga ätven derifrån, jublade man i det tyska lägret häröfver och bombarderade staden vå vsammare än någonsin. Man har i Tysklano -kriat och med skäl öfver den sara, som hotar den herrliga dömen; men fastän kommendanten visat den vördnad för det ädla arkitektoniska mästerverket, att han, för att ekona det, om nätterna hållit en stark ljuslykta tänd i tornet, hvarigenom de belägrande kunnat undvika att kasta sina bomber på templet, har det likväl skadats. Det ligger i allt detta en beklagansvärd vandalism, hvilken, som sagdt, angifver, att man i den tyska hären icke heller skall söka att skona Paris. Men hela den bildade verlden har del i Paris, i dess samlingar, frukten af menniskosnillets utveckling på alla upptänkliga områden. Skulle dessa samlingar förstöras af en eröfrings ysten soldarkung, så skulle härigenom en obotlig skada tilltogas civilisationen. Det är väl i betraktande häraf, som makterna nu börja att röra på sig. Enligt uppgift från London, var engelska ministören sammankallad till ett vigtigt möte i Måndags, dervid lord Granville skulle framlägga sitt förslag om, att hos de krigförande makterna förorda ett vapenstillestånd, för att på ess basis kunna erbjuda en fredsbemedlmg. Den engelska pressen understödjer denna tanke, och den hos tyskarne uppståndna ilvern efter att göra eröfringar har äfven hos den engelska pressen framkallat ett märkligt omslag. Sjeltva Times och Daily News börja uttala sig mot alla eröfringsplaner från