vanligtvis de som i alla afseenden äro bäst utrustade för ett fälttaåg. Uandels-underrättelser. Ändtligen föreligger nu texten till den lag, hvarigenom det mycket omtalade moratoriet antogs af Frankrikes riksförsamling. Den är af följande lydelse: eTiden, inom hvilken protest och öfriga åtgärder, som skydda regressrätten, skola verkställas, utsträckes för alla affärspapper, hvilka utfärdats före promulgeringen af denna lag, med en månad?. -Betalning kan icke fordras af endossenter eller öfriga vexelgäldenärer under samma tidRänta från förfallotiden till dess liqviden sker skall äfven erläggas-. Man har mycket talat om skilnaden mellan denna form, hvari lagen slutligen antogs, och den hvarunder densamma först af regeringen föreslogs. Vi kunna dock icke inse att någon särdeles stor skiljaktighet härutinnan förefinnes. I dess nuvarande redaktion är visserligen tydligt uttryckt att ränta skall betalas under anståndstiden, men detta är alltid regeln vid moratorier och torde således icke behöft uttryckligen tillfogas. Vidare tillägges här — något som icke fanns i lagförslaget — att under samma tid liqvid icke kan sökas utaf endossenterna. Men då vexelinnehafvaren icke eger rätt att genom protest konstatera hufvudgäldenärens, acceptantens, oförmåga eller obenägenhet till betalning, så är det väl temligen klart att han icke heller dessförinnan kan vända sig mot dem som äro, så att säga, gäldenärer endast i andra hand. Detta sagdt under den förutsättning att det är sjelfva protesten, som uppskjutes, ty olika synes denna bestämmelse kunna tolkas. Hufvudskilnaden torde ligga i den mera allmänna fattning, som ordalagen i regeringens förslag hade, beträffande anståndet för liqviden af förfallna kreditpapper. I följd häraf skulle resultatet troligen blifvit det, att alla acceptanter kommit att begagna sig af en respitmånad antingen de behöfde det eller icke. Ty äfven om de — såsom vi för vår del antaga — måst betala ränta under anståndstiden, så hade dröjsmål med liqviden för dem inneburit fördel i betraktande af den nuvar. högre räntefoten i landet. Moratoriet i dess nuvarande affattning förutsätter deremot betalning på rätt förfallodag såsom regel, och endast för det fall att oförmåga finnes hos gäldenären, suspenderar lagen de exekutiva åtgärderna. Sådan är åtminstone andemeningen i förordningen, såsom man kan erfara af yttranden vid diskussionen i kammaren, ehuru naturligt är att inte: juridiskt hinder finnes för att äfven solventa personer kunna begagna sig af respitens fördelar. Detta finansiella steg har sin förklaring och sin ursäkt i omständigheternas tryck, men många komma att på detsamma blifva lidande. Isynnerhet gäller detta om de banker och bankirer, hvilka mottagit depositioner. En allmän rusning började hos allmänheten efter att uttaga dessa. Bankerna, hvilka hafva sina medel utlånte, få i följd af moratoriet icke in sina fordringar på beräknad tid, hvarigenom de kunnat vara i stånd till att möta ett anlopp. Det var detta och liknande förhållanden, som gjorde att moratoriet måste åtföljas af åtgärden att höja franska bankens sedelcirkulation så betydligt som skett eller till 2400 mill. Härigenom blef det nemligen möjligt för sistnämnda institution att diskontera i största skala — isynnerhet som tvångskurs samtidigt infördes — samt dymedelst komma de öfrige finansiella institutionerna till hjelp. — Äfven till andra länder än Frankrike sträcka sig moratoriets verkningar, och vi tro oss veta att icke heller vår stads trävaruexport gått alldeles oberörd af desamma. På Tysklands såväl som på Englands fondbörser äro alla värdepapper fortfarande i stigande. De svenska statsobligationerne hafva på Londons börs senast omsatts till 99 2 och Consols stå numera på 92 4. De hafva sålunda i det närmaste hunnit den kurs de hade innan krigets utbrott, men icke fullt. Det finnes likväl en stat, hvars fondpapper på den engelska marknaden icke blott uppnått den ståndpunkt, de förut under freden innehaft utan äfven öfverskridit densamma. Denna stat är — Japan. De japanesiska statsobligationerna stå nu. mera i parikurs, efter att förut hafva befunnit sig betydligt under denna punkt. Anledningen till detta undantagsförhållande, som är ganska märkligt i sitt slag, är utan tvifvel att söka i den isolerade ställning, detta land innehar, hvilken afgifver en otvifvelaktig garanti för att hur högt krigets böljor än må slå, så skola de ändock ej förmå draga japanesarne in i sin hvirfvel. Men på samma gång landet är isoleradt, har det å andra sidan trädt i en vexelverkan med civilisationen och Europa, hvilken af vår verldsdels innevånare uppfattas vara så allvarligt menad, att dessa såsom det största beviset på sitt förtroende åt det japanesiska riket utlånar sina pengar. Det är något mera än ett år sedan då Mikadon af Japan sammankallade sina Daimios och för dem framlade sina planer till civilisatoriska hvälfningar. Han fann motstånd hos pluraliteten af dem, men lyckligtvis herrskar inom Daimiosparlamentet en graderad röstskala. Mikadons motståndare representerade en årlig inkomst af blott 16 mill. e, hans anhängare deremot af 24 mill. , och — —41 i:i22 1