borussiskt, preussikt kejsardöme. Den officiela och officiösa berlinerpressen döljer ej dessa planer, utan säger öppet, att resultatet af kriget, om Preussen segrar, måste bli hela Tysklands enande och tillökande med de forna tyska provinserna i Frankrike och Lothringen. Ja, sjeltva Staatsanzeiger beräknar, att det tyska språkområdet i Frankrike omfattar 229 h qvadratmil med 1,359,000 innevånare. Om befolkningen sjelf vill gå in derpå, kommer ej i fråga. Man erkäaner dess fientlighet mot tyskarne; men man säger, att när den preussiska administrationen (junkerismen, byråkratien) haft den om hand några år, så skall den bli så god tysk som någon annan. Det språk, som den tyska pressen för mot Schweiz bör ej heller lemnas oanmärkt. Det är så våldsamt, att Edsförbundets regering settsig nödsakad att i ett cirkulär till vederbörande i kantonerna uppmana dem tillse, att såväl medborgare som tidningspress iakttaga den största försigtighet. Det finnes de som drömma om, att en Bismarck skulle begagna sin seger till att skapa ett fritt tyskt statsförbund. Det är visserligen sannt, att ban ej germa kan genast tacka de sydtyska furstarne för deras allians med att afsätta dem; men att deras makt bädanefter skall vara den mest betydelselösa och deras mediatisering en blott tidsfråga, derom kan väl ej något tvifvel råda. Och så går det vägen. I öfverensstämmelse med historiens lärdomar, och de äro väl icke förkastliga, tro vi, att ett tyskt kejsardöme är en fara för Europas jemvigt. Det skall förbli eröfrande. Minst borde man kunna bestrida detta i ett land, hvars störste konung bekämpat denna då under religionens mask dolda eröfringslusta, och hvars störste statsman sökte förbund med det katolska Frankrike, emot ett tyskt kejsardöme — utan att nämna det sätt, hvarpå det segerrika Preussen betett sig emot Danmark, hvars folk i sanning icke drifver bygdepolitik, då det lider af att vara skildt från sina bröder, lika litet som det skulle vara -bygdepolitik, om vi ville göra allt för att betrygga Norges norra kust mot Ryssland med dess panslavism. Dock, det är onödigt att härom vidare orda: vårt folk vet sin ställning till de pågående stora händelserna och det åser med den varmaste medkänsla det transka folkets nuvarande kamp, ty Frankrike är den europeiska frihetens hjertpunkt, hvarifrån så många höga ider ha strömmat ut genom folken, och det kan ännu icke vara dess lott att sjunka ned till en makt af underordnad betydelse. Strasbourgerdomen har blifvit skadad genom tyskarnes bombardement. Från Berlin skrifves, att general Steinmetz skall lemna sin post såsom öfverbefälhafvare öfver första tyska armåen, derför att han vid Metz alltför skoningslöst utsatt sina trupper för fransmännens eld. Med hvarje post ingå nya underrättelser om de förfärliga förluster den tyska hären lidit i slagen vid Metz. Öfverallt i Tyskland ligga sårade, och man har fört sådana ända upp till Nordslesvig. Hela det franska Schweiz har förvandlats till en stor välgörenhetsverkstad. Tyfus har utbrutit bland trupperna i och utanför Metz. Under dagarne vid Metz sköt preussiska artilleriet en stor byggnad vid vägen från Gravelotte till Conflans i brand. Der lågo tyvärr 250 franska sårade, hvilka blefvo innebrända. Gräsligt, men hvilande på okunighet derom hos preussarne. Den tyska pressen för ett språk mot Frankrike, som är i högsta grad oanständigt. -Nord. allg. Zeit. säger sålunda, att det franska krigtörandet liknar det indianska. Det har lyckats fransmännen att degradera den euro: peiska hyssningen under rödskinnens vildhet. Och andra tidningar kolportera ut en naturligtvis lögnaktig uppgift att i Strasbourg en turco promenerat genom gatorna med det afskurna hufvudet från en tysk officer, under den omenskliga massans jubel. Det är med sådana historier den tyska allmänheten undfägnas, för att bli rikligt upphettad mot fransmannen. De franska tidningarne omtala, och Times pariserkorrespondent bekräftar, att man i lägret vid Chälons sökt lönmörda Mac Mahon. Flera skott afskötos på honom med en revolver, och en soldat, som stod bakom honom, blef sårad. Det uppgifves, att lönmördaren är en preussare. I närheten af Toul har en afdelning af mobilgardet angripit tvenne preussiska regementen och tilllogat dem betydande förluster. Franska regeringen har tillkännagitvit sig skola gå med den största stränghet tillvåga mot de tidningar, som innehälla meddelanden om franska trupprörelserna, garnisonerna i de olika städerna etc. I Tyskland bar man stängt en stor del mindre telegrafstationer, emedan man måst afsanda mer än 100 telegrafister till Frankrike, för att besörja telegraftjensten i de af preussarne besatta delarne af landet. En formlig utvandring i massa från Paris eger rum. Det väldiga franska pansarsartyget Rochambean, f. d. Dunderberg, har passerat Deal på väg till Nordsjön. Preussarne uppställa i Elsass alltjemt stora Ui. 3 föronalan etraffad med