TYAN OLUUARen TT BVELOLLE. (Bref från en tysk läkare). D. 19 Aug. Skulle jag äfven lemna endast en ytlig beskrifning öfver den mängd sårade striden vid Gravelotte i går tilldelade oss, nödgades jag fråntaga de stackars sårade min egen kirurgiska hjelp och anhålla om några spalter i eder tidning. Nu kan jag blott omnämna några små händelser. Ni kan föreställa er alla samtliga hus i Gravelotte liksom packade med sårade och döda, lador, stall och höskullar hoptals fyllda och gatornas trottoirer och rännstenar hopade med sjukbårar och halmlager. Tillförseln från slagfältet fortfor oupphörligt tilltagande timma efter timma. Jag hade, i anseende till den förvirrande korselden, som inhöljde hela slagfältet i krutoch dammoln och omöjliggjorde hvarje orientering i trakten, dragit tillbaka förbindningsambulanserna till det inre af byn Gravelotte, på hvars murar och gärden kulorna hoptals nedföllo. Vi hafva etablerat oss i ett stort hus på hvars gafvel en Johanniterflagga blifvit anbringad. Hit komma vanligtvis tillsammans en mängd fältoch sanitär-detachements-läkare. I det nästintill belägna huset, der kejsar Napoleon några dagar förut logerat, är inrättadt ett internationelt lasarett. Under det vi vårdade de sårade, lyssnade vi till kanonoch gevärs-salvornas afeller tilltagande för att der inrätta oss i afseende på ytterligare sårades transporter ned i källrarna. Då anmälde en sjukbärare för mig, att en pionierpost hindrat införandet af sårade genom den stora trädgårdens bakport. Så otroligt detta syntes mig, begaf jag mig likväl dit, att göra passagen från slagfältet dit öppen. Icke långt från de sårade, som lågo på bårar vid trädgårdsmuren, nedslogo granater i marken. Den vakthafvande pionierunderofficeren berättade mig förhållandet och att han var befalld, att spärra alla ingångar på muren, pekande på de pionierer som redan hade uppkastat en förskansning och voro i begrepp att uppbryta styckeportar. Hela byn blir snart befästad för att i yttersta nödfall, om icke de väntade hjelptrupperna hinna anlända i rätt tid, tjena den yttersta högra flygeln till stödjepunkt vid detensiven, och motstå en grundlig, fiendtlig bombardering. Så ungefär lydde pinonierens instruktion. Denna situation inträffade omkr. kl. 36. Utaf hela hela läkarepersonalen var jag den ende medvetne om dessa befästningsförberedeler, hvilka omständigheter inom en timme hotade hela byn med förstöring. Jag kallade på den närstående egaren af huset, förklarade honom belagenhetens fara och fick honom att öppna de hittills fördolda källaringångarne till huset och låta upp källrarne. Kort derefter förmörkades vid 37-tiden gatan af tjocka dammoln. I sporrsträck och under högt larm drogo kavallerisqvadroner, ammunitionsvagnar och lösa hästar med skramlande mundering förbi våra fönster. Vi trodde oss höra de fientliga kanonernas dån och och gevärssalvorna helt nära oss, — vårt artilleri var placeradt vid byn till flankering och gaf oupphörligt eld på fienden — och i denna obeskrifliga förvirring gick en hviskniug, att vår kår var slagen och i den vildaste flykt. På en hotad punkt af vår flygel hade genom brist på ammunition och genom skenandet af några lösa spannhästar en lucka uppstått, framför hvilken vårt reservkavalleri nödgats göra en svängning, för att icke totalt förstöras. Framför vårt hus höll nu general Streberg till häst, för att hämma några enskilda truppers vilda flykt, i det han förde några regementen, sammansmälta till 40 man å 50 man, med 2 bataljonsfanor och i stormmarsch förde af löjtnanter eller fältväblar, ånyo ut ur byn mot fienden. Vi församlade läkare, höllo i kretsen af de sårade en rådplägning under nägra minuter och beslöto enstämmigt att uppehålla fiendens anfall och icke lemna vårt folk i dess händer. Jag aktade mig väl att förråda den förskräckliga hemligheten, att bakom oss och rundtomkring, murarne voro inrättade till bröstvärn, trädgårdarne befästade med löpgrafvar och vallar till ett förtviflans försvar. Spänningen växte minut efter minut, under det vi sågo nya batterier utrycka i språngmarsch från två sidor af byn. Sålunda blef kl. 8, då ett tusenstämmigt hurra hördes från byn. I stormmarsch kom den 2:a armekårens bataljoner anryckande och inom en qvart hörde vi på nytt gevärssalvor smattra från slagfältet, under det att vårt artilleri npphörde med kanonaden i följd af det inbrutna mörkret. Vår ställning var räddad; ännu kl. 10 hördes från tvenne häll förföljarnes dofva skott. Sedan jag med mina kolleger förbundit de sårade, som blifvit förda från valplatsen, vårdade vi ännu länge våra svårt sårade ofsicerare, kapt. May och löjtn. Prins Bentheim, och lade oss sedan mot midnatt på några halmkärfvar att hvila, som likväl i anseende till fysisk och psykisk ötveransträngning icke ville infinna sig, troligen i följd af hunger och en brännande törst, vid hvilket, under ett dylikt fälttåg, hvarje soldat mer eller mindre måste vänja sig. Vattenbristen är nemligen ganska stor i Gravelotte.