prinsens och general Steinmetz armckärer, beslöt han att i trakten af Metz, Frankrikes förskansade läger, samla alla de trupper, som voro spridda på olika hålla, för att med en stark här kunna möta de fiendtliga massorna. Den punkt der denna koncentration syntes fördelaktigast var Borny, en liten småstad belägen der vägarne från Boulay, St. Avold och Forbach mötas. Det var här fienden framryckte, blifven säkrare, ja nästan triumferande efter den obetydliga segern vid Styring. Söndagen d. 14 Augusti. Under det att man bestämde sig för att gå öfver Moselle och lemna Metz, uppstod en stor rörelse i det franska lägret. General Ladmirault höll på att gå norr om Metz och hade derför skilt sig från general Decaen, som skulle tåga genom staden, da fienden, som i god ställning stod framför oss i Noisseville, Montoy och Coincy, fick den olyckliga idten att skicka oss en kanonkula. Trupperna stannade ögonblickligen marschen, general Ladmiraults soldater vände om och marscherade direkte mot preussarne. I ett ögonblick utbredde sig kanonaden från Valliere till Grigy öfver Borny till en längd af nästan 2 lieues. Preussarne hade aldrig förr utstått ett dylikt anfall. Kanonaden varade från kl. 4 till5; den atbröts derefter under en timme, för att infanterict och mitrailleuserna skulle komma i verksamhet och fortsattes derpå från kl. 6 till half 9 och afstannade först när fienden fullständigt hade lemnat sin ställning. Denna seger var otvifvelaktigt fälttågets mest lysande vapenbragd; fienden lemnade 8000 döda på valplatsen, under det att vi knappast förlorat 1000 man. General Picard, kommendant öfver den ena kejserliga gardesdivisionen, sade den följande dagen till mig, att han aldrig sett något mera fasansfullt än slagfältet vid Borny. Man såg hela led af soldater fallna i samma ordning de voro uppställda i. Man fann lefvande liggande under de döda!.. Det var verkningarne af de franska mitrailleuserna. Vi måste likväl tillstå, att preussarnes stålkanoner tillfogat oss betydlig förlust. Den 15 Augusti. Det är slaget vid Borny, som kejsaren omtalar i depeschen, daterad Longeville d. 14 Aug. på aftonen. Denna strid inträffade samtidigt med en öfvergång af Moselle, betryggande denna genom att hindra de tre preussiska armekärerna att göra oss sällskap, men egde rum omkring 20 kilometer från det ställe depeschen angifver. Kejsaren afreste från Metz samma dag, d. 14, kl. half 4 och begaf sig till Longeville, en liten småstad ett stycke från Metz, på vägen mellan Verdun och Nancy. Han bodde hos öfverste Hlnocgque, godsegare der i nejden, och hans generalstab kamperade på de närliggande ängarne. Preussarne, beständigt så märkvärdigt väl underrättade om allt, ämnade derstädes bortföra kejsaren. Om natten gömde de sig i skogen vid slottet Frascati och egendomarne Orly och MaisonRouge, liggande midtför Longeville på andra sidan Moselle, och d. 15 Aug. läto de en uhlansqvadron passera jernvägsbron, i det de riktade en stark artillerield mot Moulins, som ligger till venster från Longeville, samt mot vägen till höger för att förhindra någon undsättning. Men midt under kulregnet sprängde våra ingeniörer jernbanebron i luften, och uhlanerna, som i Longeville påträffade en betydligt öfverlagsen styrka samt såg reträtten afskuren, måste gifva sig fångna utan att lossa ett enda skott. Emellertid sändes från skansen S:t Quentin, som beherrskar ställningen på denna sida, några kanonkulor mot de preussiska batterierna, hvilka snart bragtes till tystnad. Det var mobilgardets debut, och denna var särdeles lycklig. Emellertid gick prins Friedrich Carls armekår öfver Moselle, mellan Noveant och Nancy, vid Pont-å-Mousson och Frouard. Denna operation, utförd utan skottvexling, emedan våra trupper, på väg till Verdun, voro sysselsatta att intaga ställning på höjderna, i det de uppställde sina försvarslinier mellan Gravelotte och Mars-la-tour, blef betecknad af ett beklagligt dåd at general Wreddel (Wedell?). Föregående dag hade en rekognosceringspatrull af 3 uhlaner varit i byn. och frågat en bonde hvar fransmännen voro. Denne redbare man hade i stället för svar klättrat upp på en liten höjd, hvarifrån han kastat sten efter dem. Då general Wreddel kom igenom Ancy, ville han hämna uhlanerna. Han lät visa sig det hus som tillhörde bonden och lät tända eld derpå. Då han derpå såg så många portar och dörrar stängda, frågade han hvar innevånarne voro. Man svarade honom att de voro i kyrkan. Bränn då upp de hus, hvars dörrar äro stängda, befallte generalen; och man lydde honom. Han lät likaledes uppbränna en bagares hus, som icke hade bröd, en slagtares, som icke hade kött och en värdshusvärds, som icke hade nog vin, att generalen med eskort kunde berusa sig (2). Då brandkarlarne från Ars kommo till stället, hotade generalen dem med sin revolver, ropande på dålig franska: Nu fån I er lön för alla edra skandligheter. Natten mellan den 15 och 16 Aug. Såsom sagdt, armeen var på väg till Verdun. Ställningen togs mellan Gravelotte och Mars-la-tour på en sträcka höjder, nästan parallela med dem, som på andra sidan Moselle voro besatta af preussarne vid S:t Just och S:t Blaise. Från dessa höjder betäckte fienden sina truppers rörelser, hvilka ryckte fram till den stora dalen vid Fey och la Mousson. Att hejda fienden der och understödja en koncentrerad rörelse var målet för den stora manöver, som företogs natten mellan den 15 och 16 Aug. Artillerioch Generalstabs-officerarne, som undersökte ställningarne framför våra linier, blefvo hvart ögonblick oroade af gevärskulor och bomber. Tid efter annan höjde sig flammor i nattens mörker; det var en skog som brann. Soldaterna defilerade som skuggor förbi dessa sorgliga sken. Fienden såg dessa rörelser, som trotsade hans djerfhet och omkring kl. 11 afstannades elden. Kejsaren tillbragte natten hos en egendomsegare i Gravelotte, hr Plaisant. Kl. 4 om morgonen reste han tillika med den kejserlige prinsen bort i öppen vagn. Hans svit skulle efter marskalkens råd taga den väg, som leder längst från Moselledalen; ty man kunde redan iakttaga de preussiska artilleristernas nya rörelser. Kejsarens svit är så stor, att den måste väcka fiendens uppmärksamhet. Man var derför nödsakad att skydda vägen och att sända dit gardesregementen, nemligen afrikanska jägare, lancierer och dragoner. Kejsaren for igenom Conflans, frukosterade i Etain och kom lyckligt till Verdun. Men nästan straxt efter kom general Steinmetzs avantgarde, sökande att förena sig med de andra armekårerna, som gått öfver Moselle, från trakten af Thionville in på den väg, kejsaren nyss passerat, vid Doncourt. Det kom på denna plats icke till någon strid, men de fientliga offlcerarne ankommo till Etain och intoge sin middag på samma ställe der kejsaren frukosterat. Striden egde rum tio kilometer längre bort vid Doncourt-lesConflans. Marskalk Bazaine kastade general Steinmetz tillbaka och intog hans positioner, under det att kanonerna från höjderna af Gravelotte, Vionville och Mars-la-tour nödgade prins Friedrich Carl att draga sig tillbaka. Det är således bakom denna linie och endast i Moselledalen, de fiendtliga armekårerna kunnat verkställa sin förening, emedan vår koncentrerade rörelse skedde på en långt högre terräng, som ännu när jag skrifver detta är i våra händer. En stabsofficer ilade, fast för sent, till bangården, att meddela kejsaren denna goda nyhet, betydligare än striden vid Borny (Pange). Detta var Marskalk Barv?lJinees andra seger.