X — 282 2 2 Smanyheter från kriget. Flera af de franska journalister, som i egenskap af korrespondenter begifvit sig till krigsskådeplatsen, ha varit utsatta för lifsfara och åtskilliga bland dem, hvilka senast voro synliga i lägret vid Forbach, ha spårlöst försvunnit. Bland dessa nämnas: Jegersli för Opinion Nationale, Katow för Caulois, Clarentin(?) för Rappel o. 8. v. Edmond About, för Soir, är ej, som man i början trodde, tillfångatagen; man förmodar att han befinner sig dold någonstädes i Elsass. En af Moniteurs korrespondenter, Cahun, har försvunnit efter drabbningen vid Reichshofen, man befarar att han blifvit dödad. — I Paris är Gambetta dagens hjelte. Han har nemligen hållit ett vältaligt och mycket patriotiskt tal i lagstiftande kammaren. Vid flera tillfällen afbröts hans tal af stormande bifallsrop från hela kammaren. Han vrill att kriget skall betraktas som nationalt och att det skall föras med den största energi. — I en af de senaste drabbningarne undgick en ung landtvärnist från Dusseldorf en säker död derigenom, att en fransk kula studsade mot hans i bröstfickan förvarade portmonnä, hvari han hade ett silfveroch några kopparmynt, hvilka blefvo helt och hållet hopböjda. Den enda olägenhet soldaten hade af skottet var en stark kontusion för ögonblicket och påföljande dagen en stor svartblå fläck på bröstet. — Häraf inser man den stora nyttan af att alltid vara kontanterad — äfven då man går i krig. — Courrier de la Moselle, som utgifves i Metz, meddelar följande prof på den franske soldatens ridderlighet mot en fången fiende: Igår hitfördes af franska gensdarmer en flock preussiska fångar, några af dem buro den ryktbara preussiska pickelhufvan, andra en enkel mössa utan vapen. Man märkte bland dem flera unga män med glasögon, antagligen studenter. Trupperna tågade just förbi Cafe Turc, då en fransk forman, som stod vid sin kärra på det framför belägna torget, en reslig ung man om c:a 30 år, trängde sig fram genom mängden och läggande sin breda hand på en af fångarnes axel, utbrast: Eh bien! Bismarck! Den fångne vände sig hastigt om och trampade forn annen kraftigt på foten. Folkmassan ropade: Bravo, preussare! Formannen gjorde sig färdig att kasta sig öfver den djerfve, men vek tillbaka för en knuff af en fransk gardes-soldat, som vredgad ropade till honom: Ni är en feg usling, som skymfar en fången soldat; Folkmängden applåderade och formannen smög sig skamflat undan. — En i Håvre bosatt norsk köpman, N. Selmer, har uppgjort kontrakt med franska regeringen om leveransen af kaffe för ej mindre än 1,600,000 fres att levereras undan för undan i mån af behof. Leveransen har redan begynnt och antages skola forigå under loppet af en månad. — Om ankomsten af de första franska fångarne till preussiska fästningen Kustrin skrifves i Danzig. Ztg bl. a.: Fäångarne kommo från Vissembourg, der de blifvit öfverrumplade och hade måst ge sig åt öfvermakten. De beskrifva striden som förfärande: un massacre, une boucherie (slagtande). En jättelik, solbränd turco, i blåa vidbyxor, blå jacka med gula kanter och den röda fez en hängande bakut på den framtill rakade hjessan, berättar att han tagit sin tillflykt till en koja och der med sin chassepot skjutit 7 Åprussiens efter hvarandra. Turcos tala temligen god franska ehuru med egendomlig accent ,; de andra franska fängarne vilja dock icke erkänna dem för fransmän(?); de säga att de väl förstå deras språk, men att detta dock ej är frangais. Turcos ha i allmänhet ett äfventyrligt, men karakteristiskt utseende, bruna och mörkbruna ansigten, ej sällan vanställda af kopporna, med högst ringa skägg, listiga eller hemskt glänsande ögon och smidiga lemmar. En helt gammal man med grått, i pannan afrakadt hår ser isynnerhet hemsk ut. Han lärer vara särdeles skicklig i att kasta knifvar och innehade vid tillfångatagandet ännu tre sådane; en annan med utstående huggtänder och en tredje med små, skelande ögon ligga hopkrupna på marken och betrakta allting med vild nyfikenhet. De öfriga fångarne, tillhörande 50:de och 74:de infanteri-reg:tet härstamma från de mest olika orter, från Besangon, Nantes, Elsass, Marseille. De göra i allmänhet ett godt intryck, helt annat och bättre, än de år 1866 som fangar hitförda österrikarne. Det finnes bland dem hufvuden, liknande dem man ser på Horace Vernets och andra franska bataljmålares taflor. De uttrycka sig städadt och göra genom hela sin hållning ett allvarligt och anständigt intryck. De äro mycket måna om att reparera upp sin under slagtningen förstörda uniform, tvätta sjelfva sitt linne och äterställa med tillhjelp af vatten och krita sina damaskers ursprungliga hvithet. De ha all aktning för les prussiens-, som de funnit Åplus tranquilles, som skjuta väl och säkert och som ännu egde qvar cartouches, då de sjelfva för längesedan skjutit bort sina. Detta, mena de, kommer sig deraf att, då de sjelfva fyra af på hvilken distans som helst, så vänta preussarne tills fienden kommit på 400 stegs eller ännu kortare afständ— Alla de fransmän, som befinna sig i Brussel, stå, enl. LIndep. belge, i begrepp att afresa till Paris för att efterkomma mobiliseringsdekretet. Bland dem befinna sig män, hvilka i många år varit bosatta i Brussel som äkta män och familjefäder och som intaga framstående platser inom den industriella och finansiella affärsverlden. — En pariserkorresp. till samma blad skrifver d. 10 d:s, att preussarnes förluster i Elsass varit minst lika stora som fransmännens, förluster, hvilka skola blanda tårarnes malört i segrens glädjebägare. Slagfältet, der Mac Mahon blef öfvervunnen, säges ha framställt den mest förfärande anblick. — Samme brefskrifvare vill veta, att kejsare Napoleon först erbjudit Mac Mahon öfverbefälet öfver franska armåen, men att denne afböjt anbudet, hvarpå marskalk Bazaine erhöll befälet öfver några armekärer och slutligen gick in på att bli öfverbefälhafvare med uttryckligt vilkor, att hans makt och myndighet skulle vara obetingade och sträcka sig till hela armen. — I Marseille egde den 5:te d:s på aftonen politiska demonstr i vilka till slut antogo