marschera ned på slätten, från Saarbräckhållet. Deras kanonad blef derefter allt kraftigare och jag kunde af röklinien se att hela franska linien småningom gaf vika. I detta kritiska ögonblick fingo vi plötsligt höra en kanonad i alldeles ny riktning och nära intill oss. Preussarne hade plötsligt nedstigit från höjderna och uppställt sig mot franska centern, hvilken de med sin eld, riktad öfver jernvägen och landsvägen, hotade att afskära från dess förbindelse med Metz. Redan började å fransmännens sida längs hela vägen betydelsefulla symptomer till reträtt bli synliga. Preussarne hade tydligen blifvit betydligt förstärkta vid båda flyglarne af sin linie samtidigt, hvaremot de franska törstärkningarne måste ha blifvit skickade till franska högra flygeln och högra centern, så att krafterna voro alldeles otillräckliga att möta preussarnes oväntade angrepp på franska venstra flygeln. Slaget var tydligen förloradt, och det blef nödvändigt för oss som voro åskådare att taga vår egen ställning i betraktande. Det var naturligt att vårt återvändande till Metz på vanliga vägen var overkställbart, och det föll mig in att det bästa vi kunde göra var att hålla oss till kullarne, blanda oss med de stadsbor, som nu rusade från staden i frenetisk förfäran, och försöka på en omväg nå Metz. Men jag hade på morgonen i värdshuset qvarlemnat åtskilliga effekter som jag ej ville förlora, och vi (min betjent och jag) vågade oss derföre ned i staden för att söka finna reda på dem. Vi hade dock knappt hunnit inom stadens område förrän vi funno oss utsatta för den preussiska elden, kulor hveno omkring oss i alla riktningar på ett sätt som ej var det ringaste behagligt för våra nerver. Vi stannade ej för att finna mina saker, utan flydde med innevanarne, och jag vet att jag utvecklade en snabbhet då jag sprang uppför kullarne, af hvilken jag ej skulle trott mig mäktig. Jag vill till i morgon uppskjuta berättelsen om mina vidare äfventyr, hvilka voro egendomliga nov och slutade med vår arrestering i Metz samt utvisande ur denna stad — ett öde som dock nu väntar alla främlingar, och hvilket är ett nödvändigt försigtighetsmått af fransmännen till sjelfförsvar, alldenstund det preussiska spionerisystemet utföres men stor djerfhet och slughet. Jag tror att den slagna franska styrkan drog sig tillbaka i riktning mot Sarreguemines, men några bestämda underrättelser derom har jag ej lyckats erhålla. (Forts.) gng rr FdtCdUK ht:tttt—