rtrelsen, all organiseraå UCL AImänna upppbauCct al lade tionens aktiva styrka (afbrott från veustern). Arago: Alla uppoffringar, men utan er. Ollivier: Allt är förberedt. Paris sättes i föorsvarstillständ, och det skall förses för en långvarig belägring. Nationalgardet skall organiseras. Branuoch tullkärerna skola förenas med den aktiva arm6en. Allt det för sjötjenst inskrifna maskap, som ännu har sex år att tjena, har inkallats, och vi ändra formaliteterna för emottagandet af frivilliga. Vi fylla luckorna i vår armå ur våra disponibla krafter, och för att kunna det verksammast och samla en frisk arm om 430,000 man, föreslå vi i första rummet, att mobilgardet tillökas genom inkallande af alla ogifta män mellan 25 och 30 år och att j befullmäktigen oss att, om nödigt, införlifva mobilgardet med den aktiva armåen, tillsammans med alla disponibla män ur 1870 års åldersklass. Ej vikande ifrån de pligter, som af de närvarande händelserna åläggas oss, hafva vi försatt Paris och de af fienden hotade departementen i belägringstillstånd. Till de krafter, preussarne använda emot oss, hoppas de att få lägga dem at våra nationala söndringar (rop från venstern) och de betrakta oroligheterna i Paris såsom i värde för dem motsvarande en arm6. Detta hopp skall gäckas (hör! hör!) Den ofantliga majoriteten inom Paris skall bevara sin patriotiska hållning. Jag vill nu i korthet besvara de afbrott, som mött mig. Omständigheterna äro sådana, att det skulle vara att svika vår pligt emot landet, om vi för ett ögonblick inläte oss på en diskussion om personer (ironiska bravorop från venstern). Det finnes för hederliga och välsinnade män en tid till att tala och äfven en tid till att tiga, Hvad oss angår såsom ministrar, böra vi nu tiga. Låtom oss handla. Om j tron, och Gud må veta huru innerligt vi skulle vilja understödja de män, j skullen hedra med ert förtroende — om j tron, att andra kunna erbjuda eder, landet, armen, det nationala försvaret — de garantier, de behöfva: så diskuteren ej eller hållen tal, utan begären votering och förklaren att vi icke ega edert förtroende, och inrätten genast nya statsmakter, ty de allmänna angelägenheternas verksamhet får ej för ett ögonblick afstanna (hör! hör!) La Tour du Moulins föreslog, att general Trochu skulle utses till ministerrådets president och betullmäktigas att bilda ett nytt kabinett. Krigsministern föreslog flera åtgärder, be räknade att under närvarande kris öka den nationala styrkan. Ett ministerielt lagförslag med dess propositioner framlades och förklarades vara trängande. Jules Favre föreslog tvenne propositioner, den första att alla vore skyldiga att bidraga till hufvudstadens försvar och dertor borde förses med vapen. Gevär borde derfor lemnas åt alla helbregda medborgare, och nationalgardet borde organiseras i enlighet med lagen af 1831, som innebär rätten för detsamma att utse sina egna officerare. Saken är, sade tal., att landets öde sväfvar i fara, hvilket är töljden af deras operationer, som hafva ledningen af de militära angelägenheterna och af öfverbefälhafvarens absoluta oduglighet (stark uppståndelse). Det är derför nödvändigt, att hela vår styrka lägges i en mans hand, men denne man får icke vara kejsaren (bravorop trån venstern). Kejsaren har varit olycklig, ban borde återvänua. Men detta är ej allt. Om kammaren vill räd da landet, så måste den taga makten i sina egna bänder (bifall och ogillande). Jag föreslår derför, att ett utskott tillsättes, bestående af 15 medlemmar, som skola väljas af kammaren och bereda utvägar att tillbakaslå en främmande invasion (stor oreda). Presidenten anmärkte, att ett sådant förslag vore inkonstitutionelt och revolutionärt. De Keratry begärde, att kammaren genast skunlle på grund af trängande behof förhandla om Favres förslag. Grenadier de Cassagn acs betraktade förslaget såsom början till en revolution och motsatte sig det ifrigt såsom ett försök att störta en regering inför en iramryckande fiende. Om han hade äran att sitta på ministrarnes bänk, skulle han vara hugad att skicka proponenten inför en krigsrätt (höga och vreda rop). Presidenten anmärkte, i det han kallade till ordningen, att öfverdrift å ena sidan föranledde öfverdrift äfven å den andra. Jules Simon (framträdande i midten af salen): Här äro vi; skjuten oss! Presidenten: Mina herrar, nedslån ej landet, gören ej våra fiender den glädjen. Efter ett stormigt intermezzo återupptog Picard debatten med ett angrepp på ministeren, derför att den ej förberedde en verklig organisation af nationalgardet i Paris, insinuerande att afseendet för deras personliga intressen förmått regeringens medlemmar att förbise landets fördel. Jerome David uppfordrade tal. att bevisa sina påståenden. Picard svarade, att om, hvilket ban likväl icke ville tro, kammaren skulle gifva ministrarne sitt förtroende och vägra att utlemna vapen till medborgarne, så skulle enl. hans äsigt folket ha rätt att förskaffa sig dem genom alla i dess makt stående medel (rörelse). Flera deputerade ansågo detta språk upphetsa till revolution. Jules Favre: Må kejsaren komma tillbaka till Paris och en duglig man skickas till armen. David: Armeen är knappast rörd; den skall snart återupprätta sina missöden Detta fälttågs erfarenhet har visat, att vi ha en väl beväpnad och väl exercerad arm framför oss, hvilken kunnat slunga sina massor emot våra svagare kolonner. Preussen var färdigt, men vi voro det icke. Keratry sade, att då Napoleon ej längre hade lycka med sina bataljoner, öfvertog Frankrike sjelft ledningen af sina angelägenheter. Landet h de tagit sitt förtroende från statschefen. Detta var rätt och klokt. Napoleon III hade ej ledt armåen till seger, han borde derför lemna sin plats åt lagstiftande församlingens patriotism. Presidenten ogillade talarens uttryck. (Nya stormar.) Det öfriga af förhandlingarne är kändt pr telegraf; likasom Olliviers uttalande vid sessionens slut, att gretven af Palikao fått i uppdrag att bilda ett nytt kabinett. Diplomatien. Noörd Alle Zeit Safelmöiar an nv skrif