Den 18:de bade ministern skrifvit till Jardin en biljet, hvilken derefter blifvit till honom öfverlemnad. Jardin stod just i begrepp att öppna förseglingen, då ministern bad honom icke göra detta, utom i det fall att något oväntadt skulle inträffa. När Jardin erhöll underrättelse om sjelfmordet öppnade han brefvet. Ehuru skrifvet d 18 var det dateradt d. 21 Juli och innehöll följande rader: Om någon olycka skulle inträffa, anhåller jag att M. de Jardin, tillika med M. Riggs och generalkonsul de la Place i Newyork, måtte sörja för att mina barn och min betjening måtte bli hemsända. Jag hoppas att deras åtgärder skola underlättas genom biträdet af de vänner, som jag i Förenta Staterna kan hafva förvärfvat mig. Prevost-Paradol. I rummet, hvarest sjelfmordet begicks, fanns ett annat bref ligga på bordet af följande innehåll: Jag dödar mig sjelf; Berthemy, kom tillbaka och stanna här. P. Paradol. M. Berthemy var hans företrädare i Washington, och denne befann sig just då i Newyork sysselsatt med förberedelser för sin hemresa till Frankrike. I sitt svar på frågan om Paradols sinnestillstånd yttrade M. de Jardin att dennes sinne tycktes vara mycket afficieradt i följd af hettans inflytande. Förloppet vid Paradols död omtalades af Auguste Merton hans betjent. Kl. 1 om natten hörde han ett pistolskott och straxt derefter rösten af ministern, som frågade: hörde du, Auguste! Denne svarade: lja, jag hörde; bullret kom från nästa hus, icke från vårt. Han inträdde derefter i sängkammaren och såg ministern stående upprätt vid bordet, men straxt derpå föll denne ned på golfvet. Merton förmådde icke lyfta honom upp, och i den tron att ministern fallit i vanmakt, ropade Merton på hofmästaren hvarpå de tillsamman gingo till köket efter vinättika och vatten. Ministern sade ej ett ord efter att hafva kallat på Merton och upphörde att andas tre qvarts timma sedan pistolskottet aflossats. En afskjuten pistol fanns under hans lik, och en annan låg på bordet färdig till laddning, ty kulor funnos bredvid densamma. Begrafningsentreprenören, mr Marr, vittnade att han tidigt på morgonen blifvit kallad att taga vård om liket, och funnit den döde liggande på sidan. Betydligt blod sanns på hans nattskjorta, och det syntes som om han sökt att stanna blodflödet. Juryns utlåtande blef: att dödsorsaken var ett sår i hjertat, förorsakadt genom ett pistolskott, aflossadt af den aflidnes egen hand under det han led af till fällig sinnesförvirring. Oafsedt undersökningsprotokollet tycktes det att Paradol några få timmar efter det han i Jardins sällskap inköpt den förut omtalade pistolen begifvit sig till samma bod och inköpt en annan tillika med kulor och krut. Han hade dervid anmärkt att det vore så bahändigt att hafva ett par pistoler, i stället för en, samt tillfogat: de äro icke tyngre att bära än en fickknif. I ett samtal med senator Sumner samma dag hade han beklagat sig öfver att kejsaren icke gifvit honom underrättelse om det annalkande kriget. Det politiska parti, han tilhört, stod i opposition mot kriget, och troende Paradol hafva blifvit fullt underrättad om kejsarens afsigter skulle det följaktligen anklaga honom för opålitlighet. Han hade talat med andra om samma ämne, och bret från Washington berätta att inverkan af den starka värmen på honom var så stor att han sjelf fruktade, det hans lif derigenom skulle komma i fara. Åtskilliga gånger sedan d. 16 Juli hade han visat tecken till illamående genom att föra handen till hufvudet och göra osammanhängande anmärkningar. Prevost-Paradols lik blef balsameradt, och sändes d. 22 till Newyork, hvarifrån det d. 23 skulle öfverföras till Brest med ånfartyget Lafayette — samma fartyg som en vecka förut bragt Paradol öfver till Amerika. Hans barn och betjening gå med samma fartyg. Under det Paradols lik ännu befanns i Washington lät presidenten uppställa en hedersvakt vid franska ambassaden, och statssekreteraren vidtog alla de åtgärder, som voro egnade att visa hans aktning för den aflidnes person och för det land denne representerat.