20 —2 144 44 EC4 COO. A CN tens ordf, borgmästaren O. E. Sandegren, hade förordnat d:r C. F. Appeltofft att å den mördades lik verkställa medikolegal besigtning och obduktion, hvilken förrättning egt rum d. 4 d:s på morgonen. Uti det häröfver förda protokollet upplystes, att hr Appeltofft, nyss efter det mordet blitvit föröfvadt, händelsevis kommit att passera förbi Zellanderska huset och då blifvit anmodad att bese den mördade. Då han för detta ändamål gått in i nämnde hus, hade han träffat pigan Britta Maria, som yttrat att hon vjort så mycket ondt och att hon mördat en menniska. Den mördade, som då redan var död, befanns liggande framstupa på golfvet i en mängd blod med ett djupt gapande sår i halsen, sträckande sig från ena örat till det andra, så att såväl luftsom matstrupen samt halsens muskler och pulsådror voro afskurna. Dessutom funnos flera sår å händerna, tydligen tillfogade med skarpt instrument. Dödsorsaken var naturligtvis förblodning tillfölje at såret i halsen och pulsådrornas afskärande. Britta Maria Andersdotter, som under hela ransakningen visade en särdels lugn hållning och afgat rediga, men fåordiga svar, berättade om sina letnadsomständigheter följande: Hon är född d. 9 Auusti 1826 å hemmanet Thorsås i Brunns socken at limmeleds församling och Redvägs härad nära Ulricehamn. Såväl fadren, arrendatorn Anders Andersson, som modren Britta äro döda. Hon konfirmerades vid 16 års ålder och vistades i föräldrahemmet tills hon fyllt 24 år. Derefter var hon i tjenst såsom piga hos åtskilliga hemmansegare i hemorten under 7 års tid; tjenade sedermera i ytterligare 7 år såsom köksa hos d:r Elmlund i Borås, hvarefter hon kom i dylik tjenst hos major Dahlström, med hvilken hon flyttade till Berg i Bohuslän år 1864 och kom slutligen i Oktober 1865 i tjenst hos numera aflidne handl. C. F. Zellander i Uddevalla, hvilken tjenst hon således innehaft i nära 5 år. Hon har alltid haft god helsa, men besvärats af ett häftigt, uppbrusande lynne. Emellanåt har hon dock varit vekare stämd och ofta sysselsatt sig med religiösa tankar samt läst Guds ord och gerna besökt kyrkan, utan att likväl hafva varit någon egentlig läserska, enär hon lika gerna åhört hvilken predikant som helst. Stundom hade hon hyst grubblerier och farhågor för lifvet efter detta. Vid häktningen hade hon uppgifvit, att hon hade en hop stölder och andra grötre brott på sitt samvete, men denna uppgift motsade hon nu på det bestämdaste. Deremot erkände hon öppet det begångna mordet och om det besynnerliga motiv, som föranledt henne att föröfva denna hemska gerning, berättar hon följande: Under det hon var i tjenst hos major Dahlström, blef hon bekant med en mansperson vid namn Karl Johansson under Berg och denna bekantskap öfvergick sedermera till ömsesidig kärlek. De ftörlofvade sig formligen i början af innev. år och vexlade ringar samt öfverenskommo att i höst fullborda sin förening medelst äktenskap, för hvilket ändamål hon uppsade sin tjenst till inst. flyttningstid. Af någon icke fullt utredd anledning — enligt mörderskaus uppgift tillfölje af Karl Johanssons föräldrars motvilja för partiet — uppslogs förlofningen vid ett besök som fästmannen Söndagen före mordet aflagt hos sin fästeqvinna. Ehuru detta uppslag skall hafva skett genom ömsesidig öfverenskommelse, blef dock Britta Maria efteråt oerhördt sorgsen och förtviflad för sin framtid. Hon kände sig stå så hjelplös och öfvergifven i verlden och kom slutligen om eftermiddagen följande Tisdag på den förtviflade tanken att mörda en menniska, för att sedermera, sedan hon bedt Gud och menniskor om förlåtelse för sitt brott, sjelt blifva aflifvad och sålunda befrias från detta eländiga lifet. Hon ville till ofter för detta gräsliga dåd utse gudfruktig menniska, som blefve lycklig på andra sidan af den graf, som hon på detta hemska sätt ämnade bädda. Hennes val hade först fallit på en äldre, namngifven, ogift qvinna, boende å söder här i staden, och hon begaf sig genast till dennas hemvist, för att bedja henne göra sällskap till Zellanderska huset, der hon då ämnat utföra mordet å henne. Till sin lycka var dock den gamla jungfrun icke hemma. Britta Maria hade då bedt en madam tillsäga gumman att hon skulle besöka henne senare på aftonen. Då icke heller detta blef af, och Britta Maria förgäfves väntat i sin kammare, der hon hade till hands samma knit, hvarmed hon sedermera utförde mordet å Inger Maria Nilsdotter, begaf hon sig till sängs i en fortfarande förtviflad sinnesstämning. Hon kände aldrig hvarken förut eller under nattens lopp någon inre röst, som manade henne att afstå från den beramade mordgerningen, eller kom henne att tänka på det brottsliga i hennes plan. Klockan omkr. 5 på morgonen, Onsdagen d. 3 d:s, steg hon upp, men kunde tilltölje at sin betryckta sinnesstämning icke företaga något bestyr med sina vanliga sysslor, mera än att uppbädda den träsoffa, der hon haft sin hviloplats. Vid 9-tiden på f. m. kom en i huset anställd bokhållare Liljebjelke upp i köket, för att anbetalla pigan att ombestyra uppköp för hushållet. (Hennes matmoder, enkefru Lellanuer, vistades med familj på Gustafsberg). Britta Maria förklarade då att hon vore oförmögen att uträtta något, utan att dock uppgifva skälet. I detsamma anlände den olyckliga gumman Inger Maria Nilsdotter för att afyttrå sina ägg, hvilka äfven köptes af hr Liljebjelke, som bad gumman vänta en stund, under det han hemtade posten, hvarefter hon i butiken skulle erhålla sin betalning. Gumman satte sig fördenskull i kökstrappan, för att afvakta hr L:s återkomst. I detta ögonblick vaknade mordtankarne hos den öfvergifna älskarinnan med förnyad styrka och hon beslöt att utöfva det fruktansvärda dådet å den oskyldiga gumman. För detta ändamål bad hon denna stiga in i hennes innanför köket belägna lilla kammare, hvilket gumman äfven åtlydde. Inkommen dit nedsatte hon sig på den förut omnämnda träsoffan, som hade sin plats emellan en draglåda och ett litet bord i -ummet. På detta sistnämnda lag den olycklige knifven, en mindre täljknif med temligen slö klinga. Morderskan fattade otörmärkt detta vapen i högra handen, den hon derefter dolde i klädningsvecken vid sidan, hvarefter hon tog plats vid gummans högra sida på soffan. De vexlade icke många ord, förrän gumman, som klagade öfver värme, attog sin hutvudduk och lade den bredvid sig. I detsamma fattade morderskan med venstra handen i den olyckigas hufvud, för att böja det bakåt, och skar henne ned ett raskt och kraftfullt snitt i halsen, steg straxt lerpå upp för att bättre komma åt och förnyade amma manöver. Den olyckliga, som efter törsta utentatet icke hann yttra mer än utropet: Herre, lerre! sökte försvara sig, i det hon reste sig upp och fattade tag i vapnet, under det blodet flöt i trömmar ur det erhållna såret i halsen. Den omenskiga mörderskan behöll dock öfverhanden och fick itt offer framstupa på soffan, hvarefter hon med förärlig ifver forttor att skära å sidorna af den dönde gummans hals, så att blodet frustade i allt ymigare floder. Hon upphörde icke med sitt ursiniga slagtande, förrän den mördade utan tecken till it nedsjönk på kammargolfvet. Sedan det fasaväcande mordarbetet, som räckt i ungefär 5 minuter, ålunda var fullbordadt, kastade mörderskan ifrån ig knifven på den af blod öfverhöljda soffan och ick ut i köket, der hon i en vattenbalja rentvättade ina händer och kläder. Derpå gick hon ned i gärlen, der hon först träffade en flicka, hvilken hon ad gå upp i rummet för att se på nägonting!. — lickan gjorde så och kom straxt derefter tillbaka nder yttringar af fasa. För en annan i samma hus oende piga, Karolina Bengtsson. hade hon emellerrr SL