skall med all makt vilja sönderrifva bandet emellan Preussen och Sydtyskland samt åter göra Sachsen sjelfständigt, hvilket senare land nu, sänget i Preussens väld, är en öppen port för preussarne, om de vilja kasta sig öfver Osterrike. Frankrike behöfver blott en österrikisk truppställning vid gränsen, hvilken engagerar en del af Preussens styrka; och Fraukrikes önskan i detta fall synes nu skola gå i fullbordan. Hvad Italien beträffar, dölja de preussiska tidniongarne ingalunda sitt dåliga lynne. Så utbrister Köln. Zeit.: Italienska regeringen tyckes med all makt kasta sig i en antinational politik och heldre vilja följa ett kotteris ingifvelser och traditioner, än att taga nationens klart uttryckta vilja till rättesnöre. Men må den savoyiska dynastien vakta sig för att sammankedja sitt öde vid napoleonidernas. Det visar sig blixtsken och liksom en aflagsen åska höres på alla punkter af halfön, och det behöfs blott ett olycksdigert beslut, för utt regeringen skall nödgas begagna sina trupper, ja, kanske främmande hjelp mot sina egna undersåter, eller ock upplefva ett andra Mentana. I båda falien torde dynastien vara färdig. Dessa hotelser äro betecknande för den oro, man hyser i Preussen; men de äro hkväl icke så synnerligt vigtiga, ty italienarne skola väl ge sig till tåls nu, eftersom fransuännen från och med den 10 d:s börja lemna Italiens jord. Vigtigare är deremot, att de sydtyska tidningarne börja tala om, att en italiensk arms lätt kan göra en för Sydtyskland obehaglig diversion genom ett infall i Baden och Wirtemberg. De tyckas vilja antyda, att de sydtyska trypperna nu kunde behöfvas hemma. Att något är i görningen, tros emellertid allmänt både i Italien och annorstädes. Ett Milanoblad berättar sålanda, att statistiska upplysningar ang. den italienska armåena och flottans disponibla styrka skickats till Paris, och att det nordtyska sändebudet på fråga om, hvad det hade att betyda, fått till svar, att det endast gällde att betrygga Italiens neutralitet. Det är likväl icke blott hos Österrike och Italien, som den napoleonska diplomatien nu utöfvar verksamhet, utan den börjar äfven arbeta i Danmark. Frankrikes offiiciela tidning innehåller återigen en ariikel, hvari hon förklarar, att Frankrike vill rädda Danmark från undergång. Dertill kommer, att ett utomordentligt franskt sändebud, hertigen af Cadore, i Måndags anländt till Köpenhamn, der hertigen genast efter ankomsten begaf sig till marquisen af S:t Ferriol, Frankrikes sändebud i Köpenhamn, och från deme till danska utrikesministeriet, der han hade en sammankomst med ministern Rosenörn-Lehn. — Dessförinnan hade danske konungen samma dag hållit ett statsråd på Amalienborg, hvarinom de finansiela åtgärder förhandlades, som kunna genom de ändrade politiska förhållandena bli af nöden. Afven åt detta håll måste Preussen rikta en itrig och ansträngd uppmärksamhet. Under allt detta rycker franska armeen vid Rhen långsamt framåt, och endast en lysande seger för de preussiska vapnen kan sönderrifva det nät, hvari Frankrikes diplomati från alla håll kringsnärjer Tyskland, hvilket olyckliga land nu får dyrt plikta för den arroganta preussiska politikens stora felsteg och för en v. Bismarcks högmod, då han trampat de svaga folken under fötterna, hånat Frankrike, kränkt besvurna fördrag och öfverallt spridt en viss känsla af oro. Under dessa förhållanden ser Preussen ej heller med hopp om understöd bort till Ryssland. Huruvida Ryssland i sjelfva verket skulle kunna gagna Preussen, om det ville ansluta sig till det, är ingalunda visst; man har i Petersburg en alltför tvetydig min. Det finnes ett namn, som skulle kunna ännu en gång ljuda och ljuda obehagligt för Ryssland. Det namnet är Polen, hvars folk visserligen är nu tyst, men lätt skulle kunna låta åter höra af eig, om Frankrike skulle anse sig behöfva på sitt program skrifva äfven dess återupprätiande. Allt antyder dock, att Frankrike och Ryssland befinna sig med hvarandra på god fot. England har Preussen faktiskt stött ifrån sig. Siorbritannien synes vilja inskränka sig till att upprätthålla sin neutralitet och skydda Belgien (se dagens telegram). Den gamle Russel har återtagit sitt förslag om milisens mobilisering. — Engelska sändebudet vid hofvet i Beriin, lord Loftus, har, skrifves det derifrån, flyttat till Potsdam, för att undvika törebråelser och sårande protester mot det sätt, hvarpå England utöfvar sin neutralitet. I Preussen är man ytterst förbittrad mot England. Kommer denna öfverblick att visa sig vara riktig, så framgår af den, att Prenssen i närvarande stund verkligen står särdeles isoleradt och befinner sig i en brydsam ställning, som endast en oerhörd vapenlycka kan bättra. I de flesta hannoveranska städer såväl som i de minsta byar har man funnit franska proklamationer, affattade på tyska språket, uppslagna, innehällande löfte om, att hannoveranarne skola återfå samma frioch rättigheter som före 1866. General Vogel v. Falekenstein tror sig kunna för kusternas försvar inom d. 15 Aug. ha en nordarme samlad omkring 80,000 man stark. Bref från krigsteatern.