Times pariserkwresp., som ingalunda kan tillvitas partiskhet not preussarne, klagar 6! ver det grofva betemde, man i Tyskland visat mot der vistande fransmän. Han framhålle: derbredvid, att i Paris ännu finnas qvar ewu mycket stort antal preussare, hvilka besök. kaser och andra ställen, utan att ha varit utsatta för den ringaste törnärmelse, fastän de. såsom korresp. säger, gå och tala högt med hvarandra nästan i en sådan ton, som om dc voro män, hvilka mycket snart skulle bliher rar och mästare öfver staden. De holländska tidningarne uppträda skarp! emot ett par preussiska blad och upplysa: Frankrike har atslutat handelsfördrag med Ne derländerna, Belgien, England och tyska Tullföreniogen. Alla dessa handelstördrag inne hålla en ömsesidig förpligtelse att icke förbjuda uttörsel af kol eller ens böja utförsel tullen derå. Påståendet att Holland nu har ötverflödig rillgång på kol och dermed förse: transka krigsskepp, är oriktig, Proklamationen härom föreskrifver särskilt, att örlogsfartyg, som inlöpa i holländska hamnar, endast skola få den kolmängd, som de behöfva, för att uppnå den närmaste hamnen i sitt eget land, hvilken för Frankrikes del är Dunkerque. Farhågor börja uttalas, att Preussens afsigt med förhyrandet och bestyckandet at kofferdifartyg (se gårdagens utland) är att kringgå den allmänna internationala öfverenskom melsen, som förbjuder utrustandet af kapare. De belgiska tidningarne betvifla riktigheten af det i ÅTimes ofsentliggjorda traktatutkastet. Preussens officiösa press talar hotande till England. Så läses i Bismarcks tidning: Engelsmännen utföra ordres på patroner, hvilka skola begagnas till att med dem skjuta ned vårt lands barn. Men man kan anmärka: Huru skall det gå med Englands handel? Jo, dess handel skulle helt säkert upphöra, om vi skulle låta Frankrike taga Belgien. — Under Krimkriget törebrådde England oss, att vi fortfarande drefvo en dock lagenlig handel; men huru skola vi benämna ett beteende, genom hvilket England förvandlas till en arsenal nära franska gränsen för Frankrikes bruk utan att britiska regeringen gör något för au hejda det. Språket kan ej gerna vara djerfvare: men huru skola engelsmännen upptaga det?