verkligen tänker på att, om det segrar, omrevidera Europas karta i Norra och Nordvestra Tyskland, neml. återgifva Slesvig efter solkomröstning till Danmark och hopslå Holstein, Hannover, Braunschweig etc. till ett nytt Westfaliskt rike, hvilket återställer jemnvigten och betryggar Hollands oberoende. I Mandags morse kl. 8 passerade tre preussiska kanoubåtar, den era hvit, de båda andra svarta, alla med tre master, Stora Bält söderifrån, styrande nordvart, utan att visa flagg, De prejade i Måndags middag en norsk skeppare för att höra om han icke sett den franska flottan. Då han nekade, fortsatte kanonbåtarne sin väg nordvart (?). Diplomatien. Vi meddelade i går efter Bismarcks blad Nordd. allg. 2eit., att både Bismarck och hans understatssekreterare Thile på sn heder försäkrat, att de ej samtalat med hr Benedetti om prins Leopolds kandidatur, såsom hr de Gramont uppgifvit. Hertigens förklaring betecknades tillochmed af det nobla bladet som lögn. Detta påstående bemöter nu de Gramont med en ny depesch af d. 24 Juli, intagen i Frankrikes Officiela Tidning. Denna depesch bevisar, att Benedetti, enligt en depesch från honom af d. 31 Mars 1869, för hvilken redogöres och hvilken finnes qvar, samtalat med nämnda preussiska herrar om saken, och att de då redan betecknat prins Leopolds kandidatur såsom en sådan, den der ej gerna kunde komma i fråga. — Det är tydligt, att hr v. Bismarck äfven häri umgås med sanningen på samma sätt som förut, då det gällt Danmark och Österrike. EJ synnerligt bättre tyckes det förhålla sig med den depesch, Times utkastade såsom ett lockbete, att derpå fånga den engelska publiken, ehuru saken likväl ännu ser något dunkel ut. Då frågan förevar inom engelska underhuset häromdagen, förklarade Gladstone öppet, att han ansåg det af Times meddelade innehållet vara så förvånande, att det syntes otroligt. Emellertid skall Correspondence de Berlin, ett officiöst preussiskt organ, bekräfta Times uppgift. Traktatförslaget skall vara skrifvet med Benedettis egen hand, förvaras i det preussiska geheimearkivet och innehålla följande fem paragrafer: S 1. Frankrike erkänner de af Preussen under 1866 års krig gjorda eröfringarne samt alla de åtgärder, som vidtagits eller komma att senare vidtagas till upprättande af det nordtyska förbundet, och förbinder sig att lemna sin hjelp till dettas upprätthållande. 2. Preussen förbinder sig att förhjelpa Frankrike till förvärfvandet af Luxembourg och att för detta ändamål inlåta sig i underhandlingar med konungen af Holland, för att förmå honom till att afträda Luxembourg mot ersättning på annat sätt. För att underlätta denna transaktion, skall Frankrike öfvertaga de dermed förenade omkostnaderna. S 3. Frankrike skall icke motsätta sig en union mellan nordtyska förbundet och de sydtyska staterna; denna union skall baseras på ett gemensamt parlament, men de enskilda staternas suveränitet skall dock på ett lämpligt sätt respekteras. S 4. Ifall omständigheterna föranleda Frankrike till att låta trupper rycka in i Belgien, eller till att eröfra detta land, skall Preussen understödja Frankrike med sina vapen till lands och vatten mot hvarje makt, som af denna orsak förklarar Frankrike krig. S 5. Såsom säkerhet för utförandet af ofvan nämnda bestämmelser, ingå Frankrike och Preussen en offoch defensiv allians och garantera ömsesidigt hvarandras besittningar. Hela den engelska pressen, företrädd af Times, har ånyo råkat i den våldsammaste förbittring häröfver och angriper, med undantag af Morning Post, på det hättigaste Frankrike. Frankrikes regering har i sin officiela tidning redan upptagit saken och genmält den. I det vi förbehålla oss att senare få fullständigt återgilva genmälet, hvilket endast föreligger i ett af telegrafen meddeladt alltför fragmentariskt utdrag, meddela vi ur detta, att Bismarck och Benedetti efter pragerfreden visserligen samtalat om en plan till en allians och att dervid några af de tankar, som i Times omtalats, äfven uttrycktes. Men det var franska regeringen fullkomligt obekant, att något formelt, skrittligt traktatförslag uppgjorts, och de förslag, som samtalsvis framställdes, blefvo dessutom af kejsaren förkastade. Från Polen skrifves, att betydande trupmassor röra sig der mot österrikiska gränsen. De i lägret vid Warschau kamperande trup