Article Image
Rattegangsoch Polissaker. Poliskammaren. En obehaglig vänskapstjenst. Jernvägsarbetaren C. F. Hultgren hade anmält hos detektiva polisen att han d. 13 d:s på obekant sätt förlorat en blå klädesrock med i densamma förvarade en rökpipa samt en näsduk, hvilken rock varit upphängd i ett af lokomotivstallarne å härv. jernvägsstation. Redan samma dag som stölden anmäldes lyckades ett par detektivkonstaplar erhålla kännedom om att rocken blifvit pantsatt för 3 rdr hos pantlånaren A. G. Johansson, vid Sprängkullsgatan i Haga. Vid dagen derpå anställda vidare efterspaningar anträffades af konstaplarne förre kronoarbetskarlen August Wilhelm Börjesson, då han försökte afyttra pantqvittot å den ifrågavarande rocken. Vid förhöret med Börjesson uppgat han, att han d. 14 d:s erhållit pantqvittot at förre kronoarbetskarlen Gustaf Edvard Andersson, som gifvit honom i uppdrag att försälja detsamma. Lyckligtvis för Börjesson kunde sanningsenligheten af dessa uppgifter intygas af arbetskarlen Johan Bernhard Johansson, hvilken varit närvarande då Börjesson emottog pantqvittot. Sedan Andersson med anledning deraf blifvit efterspanad och anhållen, har han visserligen medgifvit att han lemnat pantqvittot till Börjesson, men förnekade deremot all vetskap om stölden af rocken. Rörande åtkomsten af pantqvittot berättade han följande trovärdiga historia: då han d. 13 d:s kl. 9 på aftonen skulle från Lilla Bommen begifva sig öfver till Hultmans holme upptäckte han en obekant karl ligga sofvande i ett stenrös invid jernvägen. På marken invid den obekante låg ett papper, hvilket Andersson upptog och som vid närmare påseende icke befanns vara något annat än det ifrågavarande pantqvittot. Andersson, som resonnerade som så, att hvilken annan förbigående som helst kunde tillegna sig qvittot, stoppade derföre detsamma på sig för att gömma det för den sofvande. Andersson införpassades emellertid till cellfängelset, hvarjemte målet remitterades till rådhusrätten, der det i Thorsdags företogs till behandling, men uppsköts till annan dag för vittnens hörande. Broderlig delning. En piga boende i huset mr 56 vid Kungsgatan hade Fredagen d. 15 d:s a gården till sagda hus till vädring uthängt en fruntimmerspaletå af grå doffel. Då hon emellertid skulle ashemta paletån, sedan hon ansett att den blifvit tillräckligt luftad, var den, obegripligt nog, försvunnen, hvarför hon gjorde anmälan om sin förlust i etektiva polisen. För detta tillgrepp anhöllos kort tid derefter förre tunnbindaregesällen Axel Seander och försvarslöse manspersonen Carl Ferdinand Haak, hvilka vid med dem anstäldt förhör oppgifvit, att ( i 9 i Haak sagde dag i något ärende skulle uppgå i fragavarande hus, hade Seander stannat utanför på atan, men hade, sedan väntan på kamraten blifvit honom för lång, ingått på gården der han tillgripit paletån, hvilken han stoppat under sin rock. Sedan laak återkommit hade Seander visat sin fångst för denne, hvarefter de gemensamt pantsatt paletån hos pantlanaren J. Olsson vid Torggatan för 75 öre, wilka penningar de broderligen delade sinsemellan Målet remitterades till rådhusrättenkoch införpassades de båda vännerna till cellfängelset. En äfventyrare från Stockholm. Skepparen B. J. Nilsson från Falkenberg hade under det han sistl. Söndags f. m. uppehållit sig i kyrkan blifvit bestulen på ett par nya pjexor, inköpta dagen förut för 12 rdr 50 öre, samt ett silfverur med vidhängande härkedja, hvilka saker varit förvarade i kajutan till jakten Svanen, som vid tillfället varit förtöjd vid Skeppsbron. På Måndagen observerade detektivkonstaplarne Jönsson och Bergström en karl stående å Smala vägen med ett par nya pjexor i ena handen och som de tyckte att karlen såg misstänkt ut närmade de sig honom. Den obekante inväntade dock icke konstaplarnes ankomst utan kilade in i en portgång der han dock fasttogs af konstaplarne. Han uppgaf nu att han af en obekant person emottagit pjexorna till försäljning och skulle sedan han lyckats göra detta åter sammanträffa med den obekante å Jerntorget för att öfverlemna liqviden för pjexorna. Konstaplarne, som i allmänhet icke sätta särdeles

23 juli 1870, sida 2

Thumbnail