Frän Utlandet. England erbjöd ännu i ellofte timmen en sista bemedling till fred på basis af parisertraktaten; men Frankrike förkastade densamma. Härmed var den sista bryggan upprif ven. Kriget är nu börjadt. I trakten at Saarbräcken företogo fransmännen i Tisdags atton en rekognoscering, hvarvid de bemäktigade sig ett par gränsvaktare. Det är säledes antagligt, att den franska nordarmåen, såsom vi förut anfört, från Metz inryckt eller inrycker i Rhenpreussen öfver Saarbrick och Saarlouis, hvilken senare plats genast skall erinra dem om ett stort minne från deras krigshistoria. Det var neml. der, som Napoleon I:stes marskalk Ney föddes — en marmortafla utvisar ännu det hus, i hvilket han såg dagen. Kejsar Napoleon har förutskickat en proklamation till Tysklands folk, hvari han förklarar, att deras rättigheter och oberoende skola bli fullt respekterade. Napoleon III begitver sig i dag med sin son till den franska armeen. Kejsarinnan har sjalf till en väninna sagt: Jag har blott en sn, och han är ej mer än fjorton år gammal, nen om kriget utbryter, skall han gå med. För att lägga hinder i de franska armeernas väg, ha preussarne i norr förstört jernvägsskenorna vid luxembourgska gränsen och brutit förbindelsen mellan Saarbräck och franska gränsen, och längre söderut ha de sprängt i loften den nyss anlagda dyrbara bron vid Kehl midtemot Strasbourg. Denna sista åtgard betyder dock mindre, ty fransmännen ha i Strasbourg en massa små pansarbåtar, hvilka kunna göra tjenst som pontonbro. Såvidt vi kunna se, är nu all oenighet släckt i Frankrike. Patriotismens känslor svalla med entusiasmens värme genom sinnena och en allmän hänförelse råder, hvilken dock icke är inskränkt will Paris, utan omfattar hela Frankrike. Då hertigen af Gramont d. 15 afgaf i senaten samma förklaring, som Ollivier meddelade i lagstittande församlingen och hvilken vi återgaf i Tisdagsbladet, dit vi hänvisa den läsare, som möjligen förbisett detta vigtiga aktstycke, gaf sig der en utomordentlig entusiasm tillkänna. Hertigen afbröts oupphörligt af bravorop. Då han slutat, med tillkännagifvandet att Frankrike tillsändt Preussen krigstörklaringen, utbrast hela den talrika församlingen i en tre gånger upprepad bisallsstorm, blandad med ropen: Lefve Frankrike! Lefve kejsaren!, hvarunder de närvarande reste sig. Senatens president Rouher tog, skenbart lugn, till ordet: Senaten har med sina entusiastiska bravorop tillkannagifvit sitt höga gillande af regeringens politik (bravorop), och genom sin ufliga rörelse har den kommit stämningen i hela landet i förväg. Låtom oss nu at Gud och vårt eget mod vänta de franska vapnens seger! Hertigen af Gramont och hans kolleger omgatvos derpå af senatorerna, hvilka gätvo dem bevis på den litligaste sympati; på senatorernas enstämmiga begäran upplöstes derefter sammantradet. I och omkring lagstiftande församlingens lokaler rådde afven samma dag den IUfligaste rörelse. Den ena vagnen efter den andra anlande, menniskor strommade till i mängd, och allt vittnade om betydelsen af det sammanträde, som skulle ega rum.