1868, hvilket nyligen noterades till 102 a 105 har nemligen omsättning förekommit till alltjemt, med i a 3 för hvarje omsattningsdag, vikande priser, så att sista försäljningen skedde till och med till 993, Snarare har anledningen till den undantagsställning, hvari consols och de amerikanska fonderna under någon tid befunno sig, legat deri att andra orsaker här motverkade benägenheten till prisfall, — en förmodan hvilken tyckes vinna bekräftelse af den omständigheten att äfven dessa värdepapper numera hålla på att ryckas in i den allmänna gången nedåt. De amerikanska obligationerna måste enligt sakens natur hafva en stor förmåga att försvara sin en gång intagna ståndpunkt på kurslistan. Ty den våldsamma fart, hvari Förenta Staternas skuld afbetalas, öppnar utsigt för innehafvarne af bonds att i landets regering finna en stadig afnämare, enär skuläamorteringen till stor del sker genom uppköp för skattkammarens räkning. Dessutom skulle den Schenkska konverteringsplanen, ifall den komme till verkställighet, tillförsäkra innehafvarne af de nu cirkulerande obligationerna omedelbar inlösen till pari, för det fall att de icke föredraga att istället mottaga de nya, som skola utfärdas. Hvad consols beträffar, så är Londonerbörsen först och främst öfvertygad om att England, denna i förhållande till den europeiska kontinentens strider vasiatiska makt, icke skall utan i högsta nödtvång blanda sig in i hvad för detsamma är Polens affärer. Men dertill kommer vidare att man för dessa fonder kan göra samma betraktelsesätt gällande som vid Förenta Staternas bonds. Det är nemligen utsigt för handen att de Boutwellska finansplanerna skola om också i modifierad form adopteras af Englands finansstyrelse. Vid ett af underhusets senaste sammanträden gjorde parlamentsledamoten Lambert ett på både finansiella och politiska grunder sig stödjande anfall mot det långsamma sätt, hvarpå amorteringen af den engelska statskulden sker. I ett tal, späckadt med lärda citater ur nationalekomiska arbeten, och under ständig hänvisning till det exempel, hvarmed Förenta Staterna föregått, anställde han en parallel mellan de olika lägen, hvari å ena sidan Förenta Staterna, å den andra England skulle befinna sig, för den händelse att krig dem emellan komme att utbryta. Förenta Staterna skuldfria, och England med en statsskuld, hvars förräntning tager i anspråk hela tullintraden och en tredjedel af accisafgifterna! (Den värde talaren glömde kanske härvid att taga i betraktande den omständigheten, att kriget möjligen kan inträffa innan skuldfrihetens ståndpunkt är uppnådd, och att förstnämda land i sådant fall genom sin påskyndade amortering minskat sin förmåga att bära krigets omkostnader). Han föreslog derföre att huset måttc fatta en resolution om att decisiva steg borde tagas till en väsentlig och snabb afbetalning på statsskulden. Det hufvudsakliga decisiva steget var en extra berillning af alternativt 6 eller 9 d. på hvarje pund i inkomst, Skattkammarkanslern, som uppträdde att bemöta mr Lambert, gaf sin interpellant rätt i princip och tillkännagaf sig ur teoretisk synpunkt hylla samma åsigter. Men bestämmandet af skatteskillingens belopp är också en praktisk sak, tillade han, hvarföre man dervid måste taga i betraktande skattegifvarens goda vilja, hvilken ej alltid är så synnerligen stor. Den rätta medelvägen mellan extremer bör alltid hållas, och han sökte visa att det var just på den väg Englands finanspolitik under hans ledning vandrade. Han tillfogade åtskilliga faktiska upplysningar, hvaraf framgick att landets skuld, som under förlidet år minskades med 7 mill. Å. skall under detta qvartal reduceras med mer än 11 mill. och under nu löpande finansår med 4 mill. Otvifvelaktigt hafva dessa upplysningar, och de förhandlingar som åt dem gåfvo upphof, gjort sitt till för att hindra consols att i hast följa med i strömmingen mot baisse, till dess nu den allmänna missstämning, som alltid inträder när verldsfreden synes hotad, sakta men säkert börjar sträcka sin verkan äfven till dem. Vi öfverlåta åt den högre politikens män att afgöra om de farhågor för krig, som afspegla sig i börsernas stämning, äro grundade eller icke, huruvida den häftiga ansats, i hvilken de båda rivalerna om inflytande på Europas öden rusat emot hvarandra, nödvändigt måste föranleda tvekamp, eller om den vanliga tillflykten, en europeisk kongress, skall i sista stund framstå som ett medel för dem att med bibehållen krigsära draga sig tillbaka. Åt dem öfverlåta vi äfven att bestämma de djupt liggande politiska skäl, som förmått Frankrike att välja just denna tidpunkt för att uppgöra sin länge oafslutade räkning med Preussen och att till easus belli utse en händelse, som i mångas ögon kommer att gifva krigsbullret likhet med bruit pour une omelette. Betraktar man saken endast ur finansiel synpunkt är Frankrikes uppträdande svärförklarligt, ty det är icke i tider af missväxt och nöd, som ett land ge. menligen kastar sig i krigiska äfventyr, hvilkas långvarighet och utfall menskligt öga icke kan förutse. furu det egentligen förhåller sig med utsigterna för Frankrikes skörd under året är icke lätt att med noggrannhet uppgifva. Frankrikes handelsminister har nyligen förklarat att ryktena om missväxt voro öfverdrifna, och den regeringsvänliga pressen, som naturligtvis är i detta liksom andra fall optimistiskt stämd, påstår att skördens utfall blir tre fjerdelar af det vanliga. Allmänt medgifves deremot att höskörden är totalt förfelad, och en foderbrist har uppstått, som nödgar landtmannen att nedslagta och till underpris försälja sina hjordar. Men att äfven sädesskörden är sämre än man vill erkänna synes framgå af bl. a. den starka påtryckning franska bankens metalliska valuta under de tvenne senaste veckorna fått vidkännas. Denna minskning utgjordes nemligen under sistförflutna veckan af 30 mill. och under den dernäst föregående af 21 mill. fr. Då man icke gerna kan förutsätta att minskningen haft sin anledning i någon krigsförskräckelse, som förmått allmänheten att ur franska bankens säkra för