öfverraskats af prinsens af Hohenzollern altagande af Spaniens anbud, dock skulle kejsaren lyckönska sig till denna oväntade händelse om konungen ville begagna det så gunstiga tillfället till att lemna ett bevis på uppriktigheten at sina så ofta uttalade önskningar för fredens bibehållande. Frankrike hoppades derför, att konung Wilhelm skulle förmå sin nära anförvandt att tillbakavisa Spaniens honom erbjudna krona och samtidigt anbefalla prinsen att tillsvidare ej lemna Tyskland. Men skulle det oaktadt Preussens konung, i strid mot Frankrikes lfligaste förhoppningar, annorlunda besluta, då skulle faran af en katastrof ej kunna fördöljas. Hr v. Werther svarade, att det på grund af sakens utomordentliga vigt vore önskvärdt, att orden erhöllo sin rätta betydelse, och han ville derfor spörja ministern, huruvida han med uttrycket katastrof menade en krigshotelse. Hr Ollivier, som dittills suttit tyst, tog nu å sin sida till ordet och sade: 1 kejsarens och hans regerings namn måste jag besvara denna fråga jakande: Out, il y a menace de guerre! (Ja, det är en krigshotelse). Denna berättelse förekommer i en korrespondens frän Paris till Köln. Zeit. och kan anses vara fullt autentisk. Mot den i Preussen följda taktiken att låtsa som om hela saken ej angick detsamma uppträder Constitutionel på det bestämdaste, sägande: Det är ej tillräckligt att påstå, det Preussen ingenting haft med denna kandidatur att skaffa. Likasom Ludvig Filip förbjöd hertigen af Nemours att mottaga den belgiska kronan, England prins Alfred och Ryssland hertigen af Leuchtenberg att mottaga den grekiska kronan och Napoleon prins Murat att emottaga den neapolitanska kronan, så bör Preussen äfven förbjuda prinsen af Hohenzollern att mottaga den spanska kronan. I en ledande artikel tillropar Köln. Zeit. den franska regeringen, pressen och nationen: Hatven j blifvit galna? Men de skulle väl vara galna, om de tilläte den preussiska intrigen utveckla sig och fäste något afseende vid sådana slingerbultar som bladets påstående, att konungen af Preussen alls icke är slägt med prins Leopold af Hohenzollern, att de katolska småturstarne af Hohenzollern endast af courtoisie erhöllo titeln preussiska prinsar vid deras emdiatisering år 1849, och att prins Leo pold tvärtom är nära beslägtad med kejsar Napoleon III, som är köttslig kusin till prinsens mor, ty deras mödrar, Hortense och Ste phanie Beauharnais, voro systrar och Ludvig Napoleon har alltid varit genom en nära vänskap förenad med sin tante Stephanie. Man har emellertid i Rumenien ett bevis på hvad en prins af Hohenzollern betyder i ett annat land och huru han bär tanken om Preussens civilisatoriska uppgift med sig, för att dylika spetsfundigheter skola kuna något betyda. . Saken beror nu på, om Spaniens cortes välja prinsen och om konung Wilhelm tilllåter honom emottaga kronan eller ej. Man har i England ej erhållit någon vekräftelse på de mord, som skola ha föröfvats i Peking och om hvilka telegrafen halt itskilligt att berätta. Inrikesministern Bruce har förklarat, att egeringen måste tör i är återtaga förslaget om yrkesföreningarne (trades unions). De upproriska på Cuba skola i östra telen af ön ha vunnit flera segrar.