tror sig icke böra ens råda Spanien, utan ernar afhälla sig från hvarje inblandning. Frankrikes ställning är sannerligen brydsam, ty hvad skall det göra, om Spaniens cortes välja prinsen af Hohenzollern, om konung Wilhelm officielt ger sitt bifall och prinsen efter valet i hast beger sig till sin nya hufvudstad? Ett krig? Mot hvem? Mot Preussen, som håller sig, åtminstove skenbarligen, neutralt? Mot Spanien, som endast vill tillimpa Frankrikes sats om folksuveräniteten, uttryckt genom omröstning? I denna klämma har franska regeringen vändt sig till de öfriga stormakterna och Italien, hvilka, förutom Ryssland som intager en afvaktande hållning, lofvat att både i Berlin och Madrid understödja Frankrikes framställningar i afseende på det spanska konungavalet, På framgången härat hänger i närvarande stund den betydelsefulla frågan om krig eller fred i Europa. Att man i Preussen ej år blind härför och gerna vill i det längsta hålla i sig, framgår deraf, att konung Wilhelm har hos sig i Ems sitt sändebud i Paris och äfven kallat till sig sin militärattach derstädes. Å andra sidan ha de franska ministrarne upprepade gånger försäkrat inom kamrarne, att regeringen skall visa sig fast och bestämd samt värna om Frankrikes ära. Inom senaten har Brenier tillochmed redan lyckönskat regeringen med anledning af detta löfte. Vi vilja ännu icke uppgifva hoppet om fredens bevarande; men kunna ej undertrycka våra farbågor för, att lugnet är allvarligt hotadt, mest derför att vi ej tilltro de män, som i Preussen handhafva regeringen, nog sjeltbeherrskuing att vilja uppgifva sina planer. Hvilka äro dessa planer? LIndep belge tolkar dem sålunda: Preussen har sedan Sadowa, än med dumdristighet, än med försigtighet röjt afsigter af den betänkligaste art. Bismarck vill återupprätta Carl V:s rike, han vill låta det hohenzollerska huset bli, hvad det habsburgska huset en gång var och göra Berlin till centrum för ett europeiskt herradöme, hvilket skulle på samma gång omfatta Tyskland och Spanien. En sådan dröm kan fresta den äregirigaste man, och Bismarck lemnar som bekant ej något öfrigt att önska i denna riktoing; men man hade likväl trott, att han var allttör klok att fatta dylika planer. Allt, hvad som hittills kommit i dagen, taiar dock för, att han onekligen inlåtit sig på underhandlingar med Prim om den hohenzollerska kandidaten. Härmed må nu vara hufu som helst; men visst är, att en pring af Hohenzollern på Spaniens tron skulle framkalla en foljd at oroligheter och stormar. Frankrike har nemligen hittils strängt bevakat gränsen till Spanien och sålunda kraftigt bidragit till hämmande at inre oroligheter i detta land. Denna hållning skulle naturligtvis upphöra, om Spanien valde en konung emot Frankrikes föreställningar, och på den iberiska halfön skulle uppblossa ett borgerligt krig af den mest förfärande beskaffenhet. För denna eventualitet kan man i Preussen icke ha varit blind, och antagligt är, att man i thy fall lofvat prins Leopold såsom konung understöd til orobgheternas undertryckande. Men Fraukrike skulle ej kunna tillåta Preussen salunna skaffe sig tast for och stadgadt inflytande i Spanien, utan måste förhindra det, vore det ock med vapenmakt — och här ligger krigsfröet. Englands nye utrikesminister lord Granville är 55 år gammal och således, enligt engelska begrepp, ännu helt ung för en dylik befattning. Redan år 1836 tjenade han som attach vid den engelska beskickningen i Paris, var från 1840 ull 1841 understats sekreterare i utrikesministeriet, år 1856 utomordentligt sändebud i Ryssland, och förestod år 1842, om än blott ea kort tid, utrikesministeriet under lord Palmerston som premierminister. Han eger routine och kunskaper. har stora förbindelser med de olika hotven och diplomaterna, samt eger en för engelsmän ej vanlig finhet, lätthet och älskvärdhet i det sällskapliga umgänget. Starkt regn har börjat falla, hvilket skall i någon mån hjelpa upp skördeu. Om Söndag skall prinsen af Wales i drottningens namn öppna arbetareutställningen i Agricultural Hall. Suezkanalens grundläggare, F. de Lesseps, firas mycket i England, der han, som bekant, gör f. n. en rundresa. Senare Post. Rörelsen med anledning af den spanska tronföljdsfrågan är alltjemt i stigande, och de i går ankomna utländska tidningarne äro nästan uteslunande upptagna med kommentarier häröfver. Rörelsen inskränker sig likväl icke A. .