veckan. Med uttalande af den åsigten, att den första grundsats, som för befordran af arbetsklassens framåtskridande borde följas, vore utbredande af upplysning bland dess medlemmar, afslutade talaren sist intressanta föredrag. Vid sammanträdet inom andra afdelningen redogorde hr Öumalius för de grunder, uppå hvilka folkbanken i Örebro är upprättad. Han erinrade till en början om, att det fölle af sig sjelf, att delegarne i banken skulle ega företräde till lån, dock ej något uteslutande privilegium. Om nemligen öfverflöd på pengar funnes, så borde de äfven placeras på andra håll. Vidare fäste samme talare uppmärksamheten på att några af de södra städerna i riket varit betänkta på att inrätta en gemensam folkbank men afstätt från detta förslag i anseende till de dermed förenade praktiska olägenheter, hvartill i främsta rummet hörde svårigheten för styrelsen att förvärfva sig fullkomlig personalkännedom på en främmande ort. Möjligt vore, att flera kommuner på landet kunde slå sig tillsammans, men i städerna vore det bäst, att hvar och en finge en bank för sig. Beträffande den solidariska ansvarigheten, så vore denna nyttig i tvenne afseenden, först emedan den förskaffade banken större kredit och depositioner på billiga vilkor, och för det andra, emedan många mera erfarna och framstående män, som ingingo som bolagsmän i densamma, derigenom tvunges att egna den en större uppmärksamhet. De folkbanker, som i Tyskland blifvit bygda på en annan grund, hade snart måst sluta sin verksamhet, men sedan man på 1850-talet börjat inrätta dem efter Schulze-Delitshs system hade öfver tusen derstädes kommit till stånd! Bankerna i Gefle, Örebro och Sundsvall voro ock alla bygda på den solidariska ansvarighetens grund, utan hvilken ingen sådan bank med säkerhet kunde ega bestånd, åtminstone i de mindre städerna. Härefter lemnade tal. en intressant redogörelse öfver Örebro banks verksamhet samt erinrade om, bland annat, att denna, enligt en tryckt och utdelad berättelse, under förlidet råkenskapsår omsatt öfver 2,500,000 rdr. Det vore dessutom en sak, som vid inrättandet af dessa banker borde tagas i betraktande, nemligen sjelfhjelpsprincipen. Man borde akta sig för presenter och hellre söka att reda sig sjelf. I afseende på bankens rörelse upplyste tal, att Örebro folkbank lemnade lån på pant af guld och silfver. Den skulle hafva inättat en fullständig pantlåneinrättning, om den haft lämplig lokal. Emellertid hade utlåningen på guldoch silfverpanter haft till följd att pantlånarne tunne sin rörelse allt mindre och mindre lönande. och slutligen hade den sista af dessa industriidkare tagit sin tillflykt till Stockholm. i KL 3 e. m. börjades det allmänna sammanträdet, vid hvilket till en början hr Hagerman a Stockholms arbetareförenings vägnar anhöll, att samtliga deltagarne i mötet måtte om Söndag afton kl. 6 deltaga i en enkel, af fö nämnda förening tillstäld kollation. Innan man ingick i någon öfverlä; ing om de föreliggande frågorna, beslöts, på hemställan af hr Nyberg, att ingen talare i de allmänna sammanträdena, skulle få behålla ordet längre än 5 minuter. Härefter he od emställde ordföranden, om mötet ville tillsätta kommitterade, för att afgifva utlåtande derom, huruvida samt i den händelsen när och hvar ett nytt arbetaremöte bör hållas. Då olika åsigter yppade sig härom, skreds till votering, hvarvid 66 röster atsätros för och 17 mot tillsättande af en sådan komite, bestående af 9 ledamöter, tre från hvartdera af de nordiska rikena. För utseende af dessa ledamöter, ajournerade sig mötet på fem minuter, hvarefter tillkännagafs, att för Sverige blifvit atsedda: hrr Ljungberg, Krook och Cumalius; för Norge: lir Gamborg, Wallem och Steenberg, samt för Danmark: hrr Rimestad, Faber och Sonne. Ordföranden tillkännagaf, att till gratisutdelning bland mötets medlemmar blifvit af Fosterländska föreningen inlemnadt ett antal exemplar af tvenne skrifter, berörande dels lifränteanstalter dels Fosteråndska föreningens uppkomst och bestämmelse. Likaså hade svenska nykterhetssällskapet tillkännagifvit, att dess tidskrift kunde af samtlige arbetareföreningar i riket erhållas. Derpå afgaf referenten för första sektionen, hr Blomstrand en redogörelse för det sätt, hvarpå inom lensamma 1, 2 och 3 äfvensom 11 frågorna beträfiande åtgärder till höjande af arbetarnes upplysning och sedlighet blifvit behandlade. Det hade under otverläggningen af flera svenskar blifvit tramhållet, itt de skolanstalter för arbetare, som för närvarande linnas i Sverige, vore otillräckliga och mångenstädes befunne sig i ett betänkligt tillstånd. Norrmän och dan-kar hade deremot mera tillfredsställande upplysningar att lemna rörande förhållandena i detta hänseende i deras resp. länder. — Referenten tillkännagaf, att hr Cederqvist trån Norrköping tramställt det yrkande, att afdelningen skulle såsom sin fvertygelse uttala, att det vore nyttigt för den allmänna folkbildningen, att folkskolan skildes från k n och pastorerne upphörde att vara sjelfskrifne ordförande och ledamöter i skolstyrelserna samt att, tilldess dessa förändringar blitvit verkställda, landstingen borde genom at dem tillsatta ir pektörer eller på något annat sätt utöfva tillsynen öfver folkskolorna. Afdelningen hade emellertid ej ansett sig böra ingå på detta yrkande, utan inskränka sig till uttalande af den önskan att alla missbruk af presternas befattning med folkskoleundervisningen måtte upphöra. Hr Hangelundh, som delade hr Cederqvists åsigt i denna fråga hemstälde, huruvida ej mötet ville upptaga densamma till öfverläggning, men detta afslogs. Hr Blomstrand förmälde vidare, att första afdelningen afgifvit följande förslag till resolution: -Å.) Arbetareföreningarne böra anse det för sitt väsentligaste mål att utbreda bildning och upplysniug bland de arbetande klasserna, såsom hufvudvilkor för deras framåtskridande både i andligt och materielt hänseende. t För uppnående at detta mål böra dess ! föreningar begagna alla medel till vinnande af en god undervisning, men först och främst det lefvande ordet, d. v. s, fria föredrag och diskussioner. B). 1:o Bildning och upplysning främjas bäst Då 1 1 inom den arbetande klassen; a) genom en god och i allo tillfredsställande undervisning för arbetarens barn och andra blifvande arbetare, sådan nemligen, I envishet! Det hado varit d