.ALA———— lY —— — — villfarelse, upj sattade alla de graverande omständigheter som talade emot dem och kände för ett ögonblick den djupaste misströstan. — Men denna misströstan räcker ej två dagar, invände hr Domini. Hr Lecoq svarade ej, han blef allt mera lifvad i samma mån som flera exempel, tillämpliga på närvarande fall, runno upp i hans minne. — Vi ha sett, min herre, ni som domare och jag i min ringa egenskap af polisagent, tillräckligt många anklagade för att veta huru bedrägligt skenet är, huru föga man kan lita derpå. Det vore en därskap att grunda en åsigt på en anklagads hållning och min. Simons dotter som blef anklagad att ha dödat sin far vägrade envist att svara under tjugotvå dagar; den tjugotredje upptäckte man mördaren. Beträffande Sylvains affär ... Med två lätta slag mot bordet afbröt instruktionsdomaren polisagenten. Som menniska håller hr Domini mycket på sina egna åsigter; som domare är han lika envis, men är färdig att uppoffra hela sin egenkärlek, om pligtens röst låter höra sig. Hr Lecoqs argumenter hade ej det ringaste rubbat hans fasta öfvertygelse, men de ålade honom den pligten att genast förklara sig, att besegra polisagenten eller erkänna sig sjelf besegrad. — Ni tycks vara fallen för att hålla tal, min herre, sade han, men i instruktionsdomarens embetsrum behöfvas inga långa tal. Det finnes här blott en advokat och en domare. Samma ädla och redliga afsigter lifva oss båda.