kar, hvilket skulle vara en allvarsam förlust. Vi ha för öfrigt 10 är till att tänka härpå. Om ett ar skall Mont Cenis vara genomskuret; antag, hvilket dock är omöjligt, att S:t Gotthard äfven är det vid den tiden, nå, då skola vi ha 25,000 man i Grenoble, hvilka skola först komma till Milano. Och då går jag ändock ut från den satsen, att neutraliteten blifvit kränkt, hvilket är en enorm händelse. Den jernväg, som utgår från Frankfurt, sträcker sig längs Strasbourg, Brisach och Colmar. Vi skulle endast behöfva att vid nattetid skicka dit 3 till 400 man, hvilka skulle med maskiner — vi äro nödsakade att ha det slaget af uppfinningar — förstöra jernvägsskenorna i en utsträckning af flera kilometer, och vi skulle vara fullkomliga herrar öfver banan. En jernväg är endast farlig, när han bildar en lodrät linie mot gränsen, när hon löper paralell med änsen, förlorar hon myccket af sin betydelse. Jag vill ej förneka, att S:t Gotthardsbanan gör en liten förändring i den militära jemvigten; men detta icke på något oroande sätt. Jag kommer nu till hr de Bulachs fråga. Jag är något förlägen öfver att svara honom; ty jag var länge upprörd öfver, att man icke åter uppförde Huningue. Jag var ung och hade ej med politiken att skäfla. Då Huningue förstördes i enlighet med föredraget af November 1815 tillfogades Frankrike dermed en ägrym kränkning. Men sedan den tiden har det fortifikatoriska systemet undergått en fullständig förändring; ett af de största bevisen härpå är Paris befästande. Man hade likväl straxt derefter uppmärksamheten riktad på den blottstälda punkt, som gränsen erbjöd vid Basel; Belfort har ett förskansade läger, och der bakom är Langres, så att en invasionshär om man förutsätter gränsen öfverskriden vid Basel, just icke skulle ha någon synnerligt god ställning mellan Belfert, Lyon och Langres. Skall man nu åter uppföra Huningue? Om jag gåtve efter för mina chauvinistiska känslor — hr Gambetta begagnade häromdagen detta uttryck, som jag lånar af honom —, så skulle jag bedja er om fem millioner till att dermed återställa fästningen, men ett är derefter skulle jag begära en million, för att rifva den (skratt och bifall). Huningue bildar en fyrkant, hvars största linie stödjer sig mot Rhen; den försvarade fordom en båtbro, som borttogs år 1738. Huningue är, hvad vi kalla ett bombnäste; det är omgitvet af höjder som endast ligga på 1500 meters afstånd, och batterierna härifrån skulle beherrska fästningen. Med vårt nya artilleri, som räcker 4 till 5,000 meter, är ett afständ af 1,500 meter blott en pistolskottsdistans. Frågan har upprepade gånger grundligt undersökts. Det skedde sista gången för två år sedan, då en komitå ånyo sysselsatte sig härmed, och efter ett års undersökningar kommo vi till det resultat, att Huningue ej behöfde uppföras. Baron Zorn de Bulach: Jag med stor glädje afhört ministerns förklaringar. De förstås och uppskattas i Elsas. Orsaken hvarför jag talat om Huningue, är den, att fördragen af 1315 tillfogade Elsas sår, som ännu blöda; Huningue är ett af dem (bitall). I fördraget om S:t Gotthardsbanan talas det dessutom om, att en bro skall slås ötver Rhen, för att åvägabringa en förbindelse emellan Badens och Schweizs jernbanor och då måste jag naturligtvis såsom Elsasare komma till att tänka på Huningue (bifall). keratry: Efter hvad som yttrades å nordtyska riksdagen uen 24 Maj, är jag visserligen belåten med, att krigsministern talat så. som han nyligen gjorde. Jag vill dermed icke säga, att jag önskar, att en brytning af den europeiska jemvigten må göras, men det finnes gränser, som ej böra öfverskridas (bifall). Krigsministern sade för någon tid sedan till oss: Jag befattar mig icke med politik; man säger till mig, att jag skall vara beredd, och jag är beredd. Men när krigsministern erkänner, att de strategiska förhållandena ändrats, att jemvigten blifvit, om icke tillintetgjord, åtminstone rubbad, hvaraf kommer det sig då, att utrikesministern ej intervenerat? När Sydtyskland är i oro för pragerfredens kränkning, hvarför har Frankrike då uteslutit sig sjelf eller lätit sig uteslutas från föredraget om S:t Gotthardsbanan? Hertigen af Gramont: Jag trodde mig hafva besvarat denna anmärkning. Det har påpekats, att Schweiz tagit alla försigtighetsmått, för att betrygga sin neutralitet; det har tillochmed stipulerad, att Jernvägen skall förstöras, om dess neutralitet råkar i fara och kräfver en sådan åtgärd. Hela den politiska frågan ligger i iakttagandet af denna neutralitet; det ges således icke mera någon politisk fråga. Ferry: Jag vill precisera hr de Keratrys fråga. Jag önskar bevis af regeringen på, att bon före interpellationen inledt de underhandlingar med Schweiz, som omsorgen för våra intressen pålade henne. Låtom oss få se en depesch, som för oss ådagalägger. att Frankrike intervenerat hos Förbundsregeringen, att det intervenerat i anledning af fördraget, så som det var berättigadt att göra (rörelse). Frankrikes rätt är ötveralit, der dess intresse är (stoj) Om j endast viljen betrakta fördraget af d. 15 Okt. 1869 som en jernvägsöfverenskommalse, om de tal, som höllos å nordtyska riksdagen, icke öppnat ögonen på eder, då ären j ännu alltjemt samma majoritet, som lät Sadowa föregå (våldsamma afbrott och rop: till ordningen !) Presidenten Schneider: Det gör mig ondt, att jag mäste kalla eder till ordningen. Ni försöker att kränka majoriteten, att såra dess känslor (bifall). Ferry: Jag önskar att närmare förklara min mening. Jag respekterar majoritetens känslor (asbrott), men det finnes äfven en patriotisk och national känsla. Och när jag säger, att de makthafvande i detta land läto Sadowa ske (stoj)... Jag vädjar till hr Thiers, som varnade er och till hvilken j ej villen lyssna... Moralen af debatten är den: Frankrike var, medan det system bestod, som kullkastades vid Sadowa, skyddadt af flera neutraliteter: af Sch9eiss och det tyska förbundets neutralitet. Men nu, då det tyska förbundet är sprängdt, är Schweiz neutralitet endast illusorisk. Min mening är, au Fadowasäret kan, icke läkas, men knappast nog förbindas genom militärvägar och nya fästningsanläggningar; detta är endast möjligt genom en god politik, genom allianser, isynnerhet derigenom att man beflitar sig om en allians med Italien, som blifvit oss undandraget och nu alltid befinner sig vid sidan af detta stridslystua Nordförbund, som j låtit växa och utveckla sig. Härmed afslötos förhandlingarne, IIertigens af Gramont kritik öfver grefve Bismarcks uttalanden å den nordtyska riksdagen (se ofvan) har väckt misshag hos den preussiska pressen, som menar, att den grundar sig på ett missforständ-.