underrätta den stora allmänheten om, att en agitation mot de en gång antagna militära inrättningarne och förbundets effektiva arme styrka skall möta det afgjordaste motstård från regeringens sida. Prov. Corresp., som i detta fall tydligen går krigsministerns ärenden, förklarar de bestämmelser i förbundsförfattningen som angå: 1. den allmänna värnepligten, 2. den 3:åriga tjenstetiden vid fanan, den 4:åriga tjensten i reserven och 5:årig tjenst i landtvärnet, och 3. betalningen af 225 thlr pr hufvud i fredstid vara lösligt bestående förbundsinstitutioner. Till d. 31 Dec. 1871 råder enl. nämnda tidning ett visst ötvergångstillstånd, som först är 1872 lemnar rum för ett permanent ordnande af förbunidets militära förhållanden. Den förändring som inträder med d. 1 Jan. 1872, skall i det väsentliga inskränka sig till, att användningen af utgifterna blir från denna tid kontrollerad af riksdagen, under det att de i fråga varande summorna f. n. utan vidare ställas till förbundsfältherrens förfogande. Prov. Corr. anser det derför vara en oanständig partimanöver att vilja bringa folket till att tro, det genomgripande förändringar i sjelfva den militära organisationen eller en redsättning i bidragen kunna genomföras at riksdagen. Denna tolkning af förbundsförfattningens militära bestämmelser motsätta sig de national-liberala på det bestämdaste, och det synes i sjelfva verket vara temligen kuriöst att sålunda vilja göra militärbudgeten orörlig, isynnerhet i ett land der på visst sätt en folkbeväpning är ordnad hvarigenom armåöens styrka bör kunna ökas eller minskas allt efter det behof deraf, som kan förefinnas. Preussen synes skola snart vinna en ny områdstillökning, i det hertigen Leopold af Anhalt skall hafva för afsigt att afträda sitt land till konungen af Preussen. Hertigen är 76 år gammal och nära beslägtad med det preussiska konungahuset; hans son, arfprins Friedrich, är generallöjtn. i den preussiska armcen. Hertigdömet Anhalt är 42 qv. mil stort och räknar inemot 200,000 innevånare. De finansiela bördor, som militärbudgeten på lagt landet, äro hufvudorsaken till, att det ön skar befria sig ifrån sin skenbara sjelfständighet. Från Frankrike korsa motsägande rykten om kejsarens verkliga helsotillstånd hvarandra. Pråvost-Paradol skall om 14 dagar resa till Washington, för att öfvertaga befattningen såsom Frankrikes sändebud derstädes. De ultramontana äro förbittrade öfver hans utnämn ning. En sådan akademipolitiker, skeptiker, epigrammakare skall i Amerika representera Frankrike, förtärligt! utbrister le Monde i helig harm. Man väntar nu ett snart slut på lagstiftande församlingens session. Alla längta efter ro. Skulle majoriteten mot förväntan göra några svårigheter, skall Ollivier träda inför kammaren med sin vallag. Han bär den fri och färdig i fickan, och kejsaren har förklarat, att kabinettet endast bör låta sig bestämmas af ställningens kraft. I kammaren är en förening under bildning mot jernvägsbolagens monopol. Valen för kommunalråden äro bestämda till d. 2 Juli. Den italienska operan i Paris skall hådanefter endast utgöras af italienska sångart och sångerskor. Englands nyss aflidne store skriftstäl lare Charles Dickens stoft har nn nedsänkts i Westminster-Abbey å det rum, som fåt namnet Äskaldevrån. Han hvilar mellac Händel, Sheridan, Richard Cumberland och Macaulay. Nära hans graf står Addisons staty, och Thackerays byst tyckes med välbehag blicka ned på sin gamle väns sista boning. Det är blott några få steg från Dickens grat till Garrichs, hvars talang Dickens kanske mer än en gång önskat sig. Längre bort ser man Shakspeares och Miltons byster. Endast 14 medlemmar af Dickens familj och ett halft tjog främlingar voro tillstädes i kapellet, då bisättningen försiggick. Men då ryktet derom spred sig, strömmade folk till från alla håll, så att Westminster-Abbey den dagen var besökt af omkring 100,000 personer.