dra i sig gömde någon för Selin okänd, finare dryckesvara. Han beslutade derför att afyttra denna senare butelj, hvilken sedermera befanns ha innehållit punsch, och fann snart en köpare som för 50 öre tillhandlade sig densamma. Stor blef dock Selins förargelse, då han en stund derefter fann att af de penningar han erhållit, hvilka skulle utgjorts af två 25-öringar, endast den ena var äkta, då deremot den andra befanns vara en försilfrad tvåstyfver. Men förargelsen öfvergick snart till djup sorg, då Selin till i Thorsdags blef inkallad till poliskammaren att ansvara för olaga utskänkning af spirituosa samt dömdes på grund af egen bekännelse att för olaga utskänkning böta 30 rdr samt erlägga 80 rdr i bränvinsskatt, eller tillsammans 110 rdr. siatuuppträdet d. 30 Maj. I går afkunnades utslag af poliskammaren i detta mål, sedan något afseende icke kunnat fästas vid hr Engels begäran att detsamma måtte remitteras till rådhusrätten. Hr P. von Matrn dömdes att, såsom varande den som börjat slagsmålet, för öfvervåld å öppen plats samt för det han med en käpp slagit motparten i hufvudet hvarigenom svullnader uppstått samt spottat denne i ansigtet och förstört hans hatt böta 150 rdr. Hr Engel dömdes att för det han slagit hr Matern tillbaka samt för spottning och förargelseväckande uppförande å allmän plats böta 75 rdr. Rådhusrätten. Trychfrihetsmålet, som af bagaremäst. Johansson i Majorna anhängiggjorts mot utgifvaren af denna tidning, förevar igår åter till behandling vid rådhusrätten, då val af jurymän skedde. Härvid utsågs af käranden: kollegan M. a. Almegren, handl. Gust. Åkerling, handl. Sam. Bagge och sejlaremäst. Ch. Koopman (utesluten af svaranden); af svaranden: konsistorienotarien H. A. Lindhult, handl. Lor. Lundgren, med. d:r A. H. Westman och grossh. Ed. Delbanco (utesluten af käranden); samt af domstolen: grossh. T. W. Tranchell, apotekaren II. J. Ekeberg, kollegan 0. F. Benzer, notarien J. Heyman (utesluten af käranden) och handl. Gabr. Lundgren (utesluten af svaranden). — Målet skulle åter företagas d. 21 d:s för inhemtande af upplysning om huruvida de utsedda jurymännen åtaga sig uppdraget. Ansvarspåstaende för mened. Det förut åtskilliga gånger omnämnda målet mellan ett par sig 8. k. bruksegare, J. P. Pettersson och Justus Pettersson på Hultafors i Elfsborgs län å ena samt grossli. A. W. von Holten härstädes å andra sidan, rörande ansvarsyrkande å den senare för falsk edgång, förevar åter igår inför rådhusrätten, då J. P. Pettersson och hr von Holten infunno sig personligen, hvaremot Justus Pettersson icke lät sig afhörask: Hr von Holten inlemnade nu sitt slutpåstående, enligt hvilket han yrkade ansvar å såväl J. P. som Justus Pettersson att för det de angifvit honom för mened samt efter hvad som under målets gång blifvit upplyst genom löften om belöningar lockat torparen Johannes Andersson Bo att afgifva falskt vittnesmål, hållas till straffarbete under 2 års tid samt anhöll att de genast måtte i häkte inmanas. Hr von Holten yrkade derjemte ersättning för inställelser, rättegångskostnader och protokollslösen. Målet uppsköts till d. 12 nästk. Juli, då parterna åter skulle vara personligen närvarande samt till hvilket tillfälle Justus Pettersson genom kgs bfhdes i Elfsborgs län försorg skulle inställas medelst hemtning. Många mål. Handl. F. A. Engel, som på senare tider ofta förekommit inför domstol, hade i går anhängiggjort icke mindre än tre mål inför rådhusrätten samt var dessutom, som ofvan synes, part i ett vid poliskammaren förevarande mål. I det första målet hade hr Engel instämt öfverskulten Alfr. Almen för det denne skulle traktat efter hans lif samt senast d. 26 sistl. April efter en session i rådhusrätten i rummet intill stora väntsalen knuffat honom och derefter i korridoren hotat honom med en stor käpp. De såväl i går som vid föregående rättegångstillfället afhörda vittnena berättade att de visserligen den ifrågavarande dagen sett att hr Almön råkat att knuffa till hr Engel då de båda, tillika med åtskilliga andra personer skulle taga på sig sina ytterplagg, men deremot hade intet af vittnena sett att hr Almen hotat hr Engel, hvarken med någon stor eller liten käpp. Hr Almen begärde att Engel måtte ådömas böter för det han utan laga förfall försummat inställelse vid föregående rättegångstillfället d. 31 sistl. Maj. Hr Engel invände häremot att han till följd af det våld han dagen förut varit utsatt för varit sängliggande sjuk samt framlemnade som bevis härpå ett läkarebevis af det innehåll att Engel fått tvenne skrubbsår i hufvudet och befunnits sängliggande. För flera vittnens hörande begärde hr Engel fyra veckors uppskof, hvilket bestreds af hr Almån. Rådhusrät:en utsatte målet att åter förekomma d. 28 d:s, då Engel skulle vara försedd med all den bevisning som han kan förete, med påföljd att något vidare uppskof icke beviljades. — Det andra målet var anhängiggjordt mot stadsnotarien v. häradshöfd. Pontus Rhodin på den grund att denne skulle utverkat Engels försättande i konkurs medelst användande af skuldsedlar som Engel påstod redan vara liqviderade. Häradshöfd. Rhodin bestred angifvelsen samt förklarade att han i denna sak endast varit ombud för andra personer, men var dock fullt öfvertygad om att skuldsedlarne icke blifvit betalte af Engel före dennes försättande i konkurstillstånd. Afven detta mål uppsköts till d. 28 d:s. — Slutligen hade hr Engel instämt grosshandl. P. von Matern för det denne d. 30 sistl. Maj å öppen gata med berådt mod öfverfallit och slagit honom samt derigenom tillskyndat honom skada och lidanden, hvilket senare påstående han sökte styrka genom det förut åberopade läkarebeviset om skrubbsåren. Rådhusrät.en förklarade att då detta mål f. n. förehades till behandling vid poliskammaren kunde rådhusrätten icke upptaga det till pröfning. Häremot anmälde hr Engel missnöje. Från Stockholm. Wendtlaudt-Efliotska målet, Då detta mål i Tisdags ånyo förekom å rådhusrättens 3:dje afdelning, inställde sig båda parterna personligen, fortfarande förklarande det förlikning dem emellan egt rum och att de fördenskull anhölle få målet afskritvet. Åklagaren, stadsfiskal Gilljam, var emellertid af annan mening, förklarande det han nu, efter hr Åliots gjorda ätertagande af den mot hr Wendtland