bHLADÖTI ÅT 2— 7 ig domstol. Det är Nordamerikas Förenta Stater, som den äran tillkommer att hafva varit skådeplatsen för en dylik förvridning i omdäömet. Det är föröfrigt en historia med itskillig romantik, hvilken skulle kunna lema ett ypperligt ämne till en roman af Paul Föval eller Georges Sand, för att icke nämna niss Braddon. Newyorkertidningen Tribune lemnade under det stora borgerliga kriget ypperliga korrespondenser från de vexlande krigsteatrarne. Dessa skildringar förskrefvo sig från en mr Richardsons penna, hvilken härigenom förvärfvade sig ett ansedt namn. En gång törsökte han under den nattliga elden att passera Vicksburgs batterier, men hade, drifvande omkring på en höbal, fallit i fiendens händer. Fastän civillist, hade han likväl af rebellerna hållits ett helt år i fängelse, tills han slutligen lyckades att genom ett ytterligt vågspel fly undan — Lur dödens gap, ur helvetets häl, såsom han då telegraferade till sin tidning. Han hade genom dessa bedrifter blitvit en intressant personlighet och var en hjelte i en talrik fruntimmersverlds ögon. Det skimmer, som sålunda omgaf honom, invecklade honom afven i en romantisk kärlekshistoria med en ung och skön qvinna. som brann af kärlek till honom, men råkade att redan förut vara gift med en mr MöFarland. Den sköna, som fann älskaren tjusande, famn mannen i samma grad osmaklig, och beslöt till sist att skilja sig ifrån honom. Detta går, såsom man vet, lätt för sig i Amerika, och de båda makarne blefvo oaktadt mannens motstånd mycket riktigt skiljda at en domstol i Indiana, hvarefter den sköna begat sig till sin Richardson. Ursinnig af svartsjuka, begaf mannen sig efter och sökte mörda Richardson. Detta misslyckades dock, men efter det han i ett par år ytterligare rufvat öfver denna tanke, infann han sig en dag på ribunes expeditionsbyrå, der han i en hel timme väntade på sin man och, då denne anlände, sköt ned honom bakifrän, lönmördade honom. Den skjutne, som ännu lefde i några dagar, lät på sin dödsbädd viga sig vid sin älskarinna, som numera eger et bekant namn såsom skådespelerska och ätven författarinna. Saken kom naturligtvis inför rätten, der nu den frågan uppstod: -är lönmord under några omständigheter tillåtet?, Försvarsadvokaten sökte visa att, om saken ej kunde rättfärdigas,så kunde den åtminstone ursäktas. Ja, han wille för sin del tillockmed prisa den anklagade för hans gerning och försäkrade, att han skulle gjort på alldeles samma sätt. Samfundet borde vara Mc Farland tack skyldigt, derför att han mördat Richardson. Han lät inkalla vittnen, af hvilkas utsago han begagnade sig, för att framställa den mördade och hans nyvigda hustru i den gröfsta sedeslöshet. I fyra veckor bearbetades på detta sätt juryn, hvilken till slut förklarade mördaren vara ricke sky dig! Det finnes hos amerikanarne en sällsam blandning af sentimentalitet och råhet. Vid domens uttalande omfamnade och kysste de känslofulla åhörarne hvarandra. Man hurrade och klappade i händerna. Den anklagade bars i ett triumftåg ut från rättssalen och är ännu dagens hjelte. Han är känd som en rå, föraktlig karl, en obehaglig tyllbult; men det oaktadt förgudar man honom, ty han har ju gitvit den skandallystna hopen en konstnjutning utan entre, han har ju fått såsom princip faststäldt i lagen, att den, som är svartsjuk, endast behötver skjuta ned sin rival: han kan vara lugn, ty intet hår skall derför bli krökt på hans hutvud. Frågan om lönmord leder oss helt naturligt ull tanken på Gustave Flourens, som svurit, att antingen sjelf eller genom andra lönmörda kejsar Napoleon III. Såsom Charlotte Corday vunnit i den transka revolutionens Pantheon en plats såsom politisk matyr för sitt af en lågande entusiasm framdrifna lönmord på Marat, så brinner äfven Flourens af begär att på samma sätt bli hedrad af en efierverld. Man vet för öfrigt icke, hvart denne herre tagit vägen. Han befinner sig hvarken i London eller Brässel; dock uppgifves det ryktesvis, att man i dessa dagar sett honom i Paris och polisen har utlofvat ett pris åt den, som kan skaffa honom häktad. Den höga domstolens ransakningskammare, hvilken skall uppställa anklagelsepunkterna för såväl den af Flourens anstittade mordkomplotten, som för Februarisammansvärjningen och bombaflären, sammanträdde d. 30 Maj i Paris. Antalet af de anklagade uppgår till inalles 73, af hvilka ungefär hälften, deribland äfven bröderna Villeneuve, försatts tillsvidare i frihet. Kammaren skall nu afgöra, huruvida dessa kunna bli helt och hållet frikända från åtalet. För öfrigt har en liten storm uppstått med anledning af ett nytt försök af den oafvislige Rouher att visa sig ega makt. Ministrarne ha neml. låtit i lagstiftande församlingen förstå under hand, att de voro i besittning af Fm OR mor — — — a — —2 PL