det, att infallet i Canada verkstälts, och förs dagen förut utfärdade presidenten Grant en proklamation, för att skydda folket mot hvarje deltagande i den feniska komplottten mot Canada. Man kan nästan ingifvas den tron, ait amerikanska regeringen velat se tiden an och rätta sitt uppträdande efter händelsernas gång; gick det galet för fenierna, så hade hon ju desavouerat dem, om icke tids nog att kunna lägga hinder i deras väg, och gick det bra, utbrast det i Canada en rörelse till förmån för införlifningen i Förenta Staterna, såsom de feniska anförarne hoppades, så hade hon ingenting företagit, hvilket kunde rubba denna förmenta stämning och förebygga en frivillig anslutning i kraft af folksuveräniteten. Men det är ej blott gentemot fenierna, som amerikanska regeringens neutralitet visar sig i ett någor egendomligt ljus. Oräkneliga gånger ha presidenten Grant och hans utrikesminister muntligen och skriftligen försäkrat, att Unionen ej skall inblanda sig i kampen på Cuba, och det visar sig likväl i Förenta Staterna ständigt god lust härtill. I representanthuset fördes d. 24 d:s en liflig debatt om förhållandena på Cuba, hvilket enligt våra europeiska begrepp är en mycket närgången inblandning. Berättelser upplästes, i hvilka spanjorerna beskyllades för att ha begått förskräckliga grymheter mot insurgenterna, och på general Banks förslag nedsattes en komite för att undersöka förhållandena i den spanska kolonien. Samtidigt berättas, att general Jordan, den upprepade gånger besegrade chefen för de upproriska på Cuba, anländt till Newyork, och att kongressens utskott för de utrikes angelägenheterna beslutat sätta sig i förbindelse med honom. Det spanska sändebudet i Washington tyckes ha lika svårt som det engelska för att fatta Förenta Staternas neutralitet; äfven han står derför i en ytterst liflig förbindelse med kabinettet i: Washington. Det är en egendomlig anblick Frankrike företer. Ministeren Ollivier har i en votering angående en paragraf i p esslagen lidit fullständigt nederlag. Ollivier sjelf börjar på att bli föga tåld, och man tycker med ett visst behag se hans sträfvanden misslyckas, under det man deremot närmar sig Picard. Kejsaren sjelf börjar mer och mer draga sig ifrån statsmannen af d. 19 Jan. Det är furstars vanliga plägsed att kasta bort utkramade citroner; men det är ibland betänkligt Samtidigt härmed förljudes, att den franska occupationskåren i Kyrkostaten skall ansenligt tillökas. Flera regementen skola redan ha inskeppat sig i Toulon — detta dagen före utropandet af påfvens ofelbarhet, mot hvilken just Frankrike så ifrigt protesterat!! I Paris har nu omsider utkommit en bok, som skall göra uppseende, neml. en teckning af de afrikanska fälttågen 1835—1839 af den aflidne hertigen af Orlåans, utgifven af dennes båda söner och försedd med ett förord af grefven af Paris jemte en inledning af hertigen af Chartres. I Söndags åtta dagar rasade en våldsam åska i Paris, der den på flera ställen slog ned. Äfven Gutenbergsstatyen på det kejserliga tryckeriet träffades af blixten. Statyen, som var alldeles öfvertäckt af grön rost, blef plötsligt hvit: blixten hade förtärt rosten.