Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 24 Maj. Ja, bvem kan väl förneka att en ministerkris just nu faller sig särdeles olägligt! Jag vill mindre fästa mig dervid att den inträffar samtidigt med ministerkrisen i Köpenhamn, ty krisen der och här har icke det ringaste gemensamt, och danskarne äro mycket mera än vi uppöfvade i dylika kriser. Men först trodde mean, att det icke skulle möta så stora svårigheter att finna frih. af Ugglas efterträdare, ehuru det måste erkännas att när man ekulle uppgitva denna efterträdare, så kom man i forlagenhet. lan skall naturligen tagas bland riksdagens och helst bland Andra kammarens majoritet, hette det. NMå, men uppgif då namnet på denne, sade man med en viss otålighet. Riksdagskatalogen framtogs, namnupprop anställdes — och vid hvarje person sade man antingen han är omsjlig, eller han står ej att öfvertala. Då spred sig ryktet att landshöfd. grefve Lagerbjelke erbjudits finansportföljen och att han icke var precist obenägen derföre; men att han såsom vilkor fordrade, att äfven biskop Sundberg skulle ingå i statsrådet såsom ecklesiastikminister. Med ett sådant arrangement bade en större kris varit förebyggd — det kan ej nekas. Men vi sätta icke så litet värde på effektscener, och den ende af våra samtida som yttrade sig om dessa begge statsråder in spe, var dem ej benägen, ty det är ej så lätt att erkänna den der riksdagsmajoritetens mångsidiga innehållsrikhet såsom en fiktion. — Omständigheter inträffade emellertid, som föranledde det ofvan antydda arrangementets öfvergifvande. Den länge från ett häll designerade finansministern, grefve Arvid Posse, hade inga sympatier att påräkna bland de ansvarige rådgifvarne, och då det icke lyckades justitiestatsministern att förmå någon fullt lämplig person att öfvertaga finansportföljen, så berättades, att frih. De Geer