frukosten följande dag föregifva ett illamående för att ej behöfva äta samt yttra till Sauvresy att han skulle skynda sig för att ej försumma tåget. Liksom dagen förut såg Berthe dem från fönstret då de aflägsnade sig. Hon kände ej mera igen sig sjelf. Hon vågado hvarken reflektera öfver eller tränga till djupet af sitt hjerta. Hvilken hemlighetsfull makt egde då denne man, som kunde så häftigt inverka på hennes lif? Hon önskade att han skulle aflägsna sig för att aldrig mer återkomma, och på samma gång erkände hon för sig sjelf, att om han reste skulle han taga alla hennes tankar med sig. Hon hade beslutat att denna dag gå ner i salongen. Han skulle ej underlåta — om också endast af artighet — att komma ner och hon trodde att då hon fick se honom på nära håll, höra honom tala, lära känna honom bättre, skulle förtrollningen försvinna. Utan tvifvel skulle han återkomma, och hon vaktade på hans återkomst, färdig att gå ner så snart hon såg honom komma på vägen från Orcival. Hon väntade med feberaktig otålighet, anande att detta första möte i hennes mans frånvaro skulle vara afgörande. Men tiden förgick. Det var två timmar sedan han begaf sig bort i hennes mans sällskap, och han kom ej tillbaka. Hvar kunde han vara? I detta samma ögonblick befann sig Hector i väntsalen på Corbeils jernvägsstation, väntande på miss Fanny. Slutligen kom tåget. Miss Fanny visade sig snart. Hennes sorg, heunes glädje, hennes sinnesrörelse hade ej hindrat henne från att tänka på sin toilette, och aldrig hade