Thalial husvill. Från Mönsterås erhöll häromdagen teaterdirektören Lundgrn, för tillfället uppebållande sig i Kalmar, ett telegram med uppmaning att komma till sagde köping för att der gifva några representationer, för hvilka man erbjöd sig att skaffa abonnement. Hr Lundgren svarade härpå, att han för ingen del ville blottställa sig för den starka hettan i den sal, som han vid ett föregående besök i Mönsterås begagnat till teater, men vore villig att lyssna på förslaget, om man kunde erbjuda honom en annan lokal, vore den ock endast en lada eller en packbod. Ett Thalia-tempel af sistnämnde slag har man nu lofvat anskaffa och detta möjliggör således för Mönsteråsboarne att få njuta af teatraliska föreställningar. Från Jönköping skrifves i Jönk.-bl. för i Tisdags: Uppvaktningar ha i dessa dagar hört till ordningen för dagen. I Lördags gjorde stadsfullmäktige sin uppvaktning hos landshöfd. Ekström. Samma dag begåfvo sig landtstatens härv. tjenstemän törst till f. d. landshöfd. Faxe för att gifva och emottaga ett från hjertat gående farväl, och från honom till den nye chefen landshöfd. Ekström för att välkomna honom och emottaga hans helsning. I går hade i samma ändamål samtliga kronofogdar och häradsskrifvare inom länet infunnit sig i staden, som den dagen hvimlade af trekantiga hattar och guldbyxor i ovanlig mängd. Ett allvarsamt anbud till eldsvåda yppade eig tidigt i Söndags på morgonen i den s. k. vreten mellan handl. Kruckenbergs gård och gamla gästgifvaregården vid Smedjegatan. Snart röjde en framspringande låga hvar elden sanns, och trots svårigheten att inkomma i den trånga passagen, dröjde det icke många minuter innan faran var bekämpad. Elden hade uppkommit derigenom, att vid anläggningen af en bakugn ett par träbjelkar lem nats qvar under muren, till hvilka elden trån bakugnen fått tillträde genom en rått-gång. Oskarshamnsjernvägen. Rörande arbetena vid densamma skritver en korresp. till Oskarsh.-P.n följande: Terasserings-och sprängningsarbetet pågär för värvar. på en sträcka af 5 2 eng. mil, hufvudsakligast inom Fliseryd och Högsby socknar; större och mindre delar af denna sträcka äro likvisst redan färdiga och synes det som hela sträckan skulle i det närmaste blifva färdig inom utgången af denna månad. Arbetet pågår med jemna steg under schaktmästarnes omedelbara uppsigt, hvilka alla hafva betingsarbeten, och i hvilkas intresse det sålunda ligger att drifva detsamma så fort som möjligt är. Afliden veteran. Från Köping skrifves: Åter har en af dessa gamla krigare, hvilka deltogo i Sveriges sista ärofulla, fast olyckliga försvar af det så kära och minnesrika Finland somnat från alla jordiska strider. En ibland de få qvarlefvande här å orten var förre korporalen vid Westmanlands reg:te Olof Stålbåge, som afled i Himmeta d. 3 d:s, nära 82 år gammal. Redan för 62 år sedan inträdde han som vargering i svenska krigarnes led och insattes kort derefter till soldat för den rote, han sedan tjenade i 25 år, tills han under en arbetskommendering skadade ena foten och måste taga afsked ur krigstjensten. Han bevistade 1808 fälttåget mot norska gränsen och flera strider i Finland, deltog 1509 i expeditionen till Ratan, gjorde fälttåget i Tyskland 1813 och 1814 och erhöll medalj för tapperhet i fält. Gefles pånyttfödelse. I Gefle P:n läses följande: Staden gör nu på främlingen ett mindre pinsamt intryck. Då man går fram på den af elden härjade stadsdelens gator, skingrar ljudet af arbetarnes rop och timmeryxornas tätt upprepade slag tanken på den förut timade olyckans djup och storlek. — Askan är en god jordmån. Gefle tyckes besanna det. Der elden härjat och bringat förstörelse och ruiner växer nu hus vid hus allt högre. På många ha takstolarne redan blifvit uppresta, och ofvanpa kroppåsen af ett och annat svajar på sin stång en krans, icke blott som ett bevis på arbetarnes tacksamhetsgärd till en frikostig arbetsgifvare, utan äfven som ett segertecken öfver olyckan. Mängenstädes håller man på med grunden till blifvande byggnader, men flerstädes har ännu intet åtgjorts för att undanrödja förstörelsens tecken och i stället förete — om vi så få uttrycka oss — Åpånyttfödelsens. På åtskilliga af de afbrända tomterna sträcker ett och annat af elden härjadt träd i höjden sin nakna krona, hvarpå intet löf mera skall växa, men liksom ville det ändock visa sin motståndskraft mot eldens element och säga: låt oss blifva många, och vi blifva starka, vi blifva ett det bästa värn mot städers största fara. Då de aller, som nu äro beslutade att planteras, en gång hinna nå afsedd fulländning, skall säkerligen ock detta värn, om olyckan — det Gud förbjude — ännu en gång närmar sig, visa sig osvikligt och pålitligt. En hemsk tilldragelse egde för ett par veckor sedan rum i Wimmerby landsförsam