Grefven af Tremorel ). Af Emile Gaboriau. Förf. till Herr Lecoq, m. fl. Öfvers. från franskan. Den fysiska smärtan väckte hans fasa. Hela hans varelse uppreste sig mot föreställningen att en kula skulle sarga sönder hans kött och krossa hans ben. Han skulle falla blodig, stympad och hans hjerna skulle stänkas kring på väggarne. Vidare händer det att man skjuter miste. Han erinrade sig en af sina vänner, som tillfölje af en spelförlust sköt sig för pannan. Han hade ej lyckats, man hade förbundit honom, läkt honom, men den olycklige hade blifvit hiskligt vanställd. De religiösa grundsatser man inplantat hos honom i hans barndom, sedan många år tillbaka glömda, återkommo för hans minne och fördubblade hans förfäran. Ännu tre eller fyra gånger gjorde han försök, men modet svek honom. Ah! att han ej valt ett mildare dödssätt! Att han ej valt gift eller kol! Han sköt upp från den ena halftimmen till den andra. — Det skall ske klockan två, sade han, half tre, tre. Det var en ryslig natt. Han led ett qval som de -) Forts. fr. N:o 113.