nat tillfredsställas, icke blef föremål för någon allvarligare pröfning. Tanken att genom statslån åstadkomma ett Åinhemskt fondsystem har emellertid i vårt land gamla sympatier; När grefve Magnus Björnstjerna på 1830-talet återvände från den ambassadörspost han beklädt i London hade han mottagit ett lifligt intryck af den förmånliga verkan på den allmänna affärsställningen som den engelska statskulden utöfvar, derigenom att dess obligationer lemnar ett säkert placeringstillfälle för de enskildas kapitalbildning och befriar densamma från nödvändigheten att i främmande länder och ofta i äfventyrliga företag söka användning. I en särskild afhandling om det s. k. stockeller fondsystemet sökte han redogöra för ett dylikt systems fördelar: Tanken vann straxt genklang, och i C. A. Agardhs rika och lifliga fantasi, bland andra, slog den isynnerhet djupa rötter, Man finner också systemet särdeles lofordadt af de flesta finansiella skriftställare från detta decennium, och många syntes föreställa sig stockeller fond-systemet såsom ett slags panace för samhällets ekonomiska brister. Ja, sådane funnos till och med hvilka gingo ända derhän att påstå inhemska statslån utgöra en positiv källa till nationalvälmåga. Den traditionella förkärleken för denna nästan till axiom upphöjda åsigt om inhemska låns underbara verkningar, hvilken isynnerhet är stark i Första kammaren, har icke varit utan inflytande på det tagna beslutet, och Första kammaren har dervid funnit ett, kraftigt stöd i den icke obetydliga fraktion inom Andra kammaren, som framför allt är mån om att räntepenningarne stanna inom landet. Det är stora fordringar, som ställas på det inhemska kapitalet. Af allmänna hypoteksbankens för flere år sedan upplagda obligationer till ett lån på 40 mill. rdr återstår änmu mycket osåldt. Frih. af Ugglas upplyste emellertid i sitt föredrag att under året 1869 försåldes dyliika till ett belopp af 12 mill., och att man under inmev. år förväntar en ännu större realisation. Nu uppläggas statsobligationer äfvenledes ä sammanlagdt 40 mill. rdr; hvaraf under de tvenne första åren likväl endast obligationer till ett värde af 83 mill. skola emitteras. Samtidigt framträder ett projekt om en jernbana Falu-Krossekärr, hvilket om det kommer till utförande skulle taga det inhemska kapitalet i anspråk för mer än 20 mill. rdr. En påbörjad jernbana OskarshamnNässjö, en föreslagen Halmstad-Wexiö, en ännu icke öfvergifven Thureberg-Sevalla jernvägsplan ställa äfvenledes sina fordringar på landets penningtillgångar — och dessa fordringar skulle verkligen kunna tillfredsställas? Här är icke tillfället att undersöka i hvad mån detta är tänkbart; vi inskränka oss till att anmärka att om dessa planer öro i den tänkta formen utförbara, så är Sverige ett lyckligt land — såvida rikedom är lycka. Hamburg har i dagarne upptagit ett lån på 4 mill. thlr för kommunala ändamål. Den rika staden, som sjelf ofta uppträder såsom staters långifvare, har emellertid icke varit angelägen om att göra detta lån inhemskt, utan fri från afund låtit teckning å detsamma ske på flere andra ställen i Tyskland: Berlin, Frankfurt, Leipzig och Hannover. Resultatet har också varit det att summan blifvit betydligt öfvertecknad, och att obligationerna redan noteras öfver emissionspriset. Räntan var 5 9; kurgen 993. Vi hafva redan omnämnt att betydande nedsättningar skett i den tyska tulltariffen, hvarvid isynnerhet tullen på jernprodukter blifvit reducerad. Tackjern har nedsatts från 5 Sgr pr ctr till 23; stängjern från 25 Sgr till 1743, och jernbansskenor likaledes från 25 Sgr till 174. I införselafgifterna för jernoch ståltråd har en ännu betydligare reduktion skett. Fartyg, boskapskreatur m. m. ha blifvit tullfria. Medlet att förskaffa statsverket ersättning för de förlorade inkomsterna låg i att höja tullen för kaffe med 25 Sgr pr ctr. Och huru betydlig kaffekonsumtionen inom Tyskland är, kan man finna deraf att ensamt genom denna förhöjning tullinkomsterna beräknas stiga med 13 mill. thlr. Det bankirhus, som är kommissionär för det egyptiska lånet, har offentliggjort ett aktstycke som by för by beskrifver de domäner, byggnader och fabriker, hvilka utgöra hypotek för lånet. Egyptiske finansministern har intygat att domänerna äro fria från föregående pantförskrifningar; Egyptens utrikesminister har intygat sin embetsbroders certifikat, och slutligen hafva Englands och Frankrikes konsuler gifvit intyg om att utrikesministerns underskrift och sigill äro autentika. Ingen intygar — tillägger Economist något spetsigt — att konsulernes intyg äro äkta, men förmodligen har man ansett öfverflödigt att ytterligare öka den befintliga rikedomen på certifikater. Englands och Frankrikes banker visa fortfarande aftagande i den metalliska valutan, nemligen minskning af 66.000 i den förra och 241 mill franeg 3