alltjemt rum på gatornadi denna förstad hvilka dock oupphörligt åter skingrades, men några barrikader blefvo ej mera bygda. Bigatorna i förstaden voro isynnerhet starkt uppfyllda med menniskor. Polisagen terna deltogo äfven i hoparnes skingrande, och många blefvo åter sårade samt flera bäktade. De egentliga orostiftarne idel uselt pack, tycktes dock skynda sin väg, och omkring kl. 2,12 blefvo gatorna allt solktomare. Jag sökte nu att åter komma fram till min vagn, hvilket först efter långa omvägar lyckades. Place du Chateau dEau, dit jag kom kl. 3,12, töretedde ännu alltjemt samma anblick. De till förstaden förande gatorna voro ännu besatta med militär. Straxt efter min ankomst gjorde husarerna plötsligt en choc mot den vid öfra delen af Rue du Temple stående massan, och min vagn råkade att komma midtibland husarerna, hvilka sprängde fram med dragna sablar. Min kusk, såväl som min reskamrat och jag komma dock helskinnade undan, under det att några personer sårades. Då choden slutats, körde min kusk raskt uppåt Boulevard du Temple, hvarifrån jag följde de vidare händelserna på Place du Chateau dEau. Det tyckes, som att chocen endast gjordes, för att skingra de grupper, som ännu befunno sig i torgets närhet. Straxt efter midnatt var nästan hela torget tomt. Vid denna tid kommo äfven trupperna tillbaka från Faubourg du Temple, för att begifva sig till sina kaserner. De trupper, som höllo platsen besatt, drogos afven till största delen in, under det att blott några afdelningar polisagenter, en sqvadron jägare och ett kompani infanteri stannade qvar. Jag fortsatte nu vidare min resa. Fau bourg St. Antoine och de närliggande stadsdelarne hade under hela aftonen törblifvit ytterst lugna. Då jag åkte igenom dem, lågo de försänkta i den djupaste tystnad. Belleville och Faubourg du Temple, dit jag anlände omkring kl. 22, vo deremot ännu i rörelse. Ett stort antal patruller af polisagenter och parisergarde marscherade oupphörligt genom gatorna, och en massa nyfikna i vagnar och till fots strök i alla riktningar genom förstaden Place du Chateau dEau var deremot alldeles öde. Alla soldaterna hade försvunnit och man blet blott hår och der varse en patrull af polisbetjenter. De ötriga stadsdelarne af Paris hade förblifvit alldeles lugna. I desamma törmärktes ej ringaste rörelse och ej ens någon oro, då man slogs i Belleville och Faubourg du Temple. Att regeringen sjelf för öfrig ej haft några farhågor, visas bäst deraf, att de båda infan teriregementen och artilleriet, som under två dagar belunnit sig i Conservatoire des Arts et Metiers, i närheten at Faubourg du Temple, redan omkring kl. 6 dragit sina färde. Paris är nu i dag fullständigt lugnt. Fau buorg du Temple har sitt vanliga utseende och ingen enda grupp finnes utantör kasernen Prince Eugene på Place du Chateau dEau. Det törtjenar likväl anmärkas, att, under det att soldaterna, tillochmed husarerna helsades med letverop, polisagenterna deremot emottogos hvisslingar. Från i går afton må annu en episod framhållas. En soldat från kasernen Prins Eugene, hvilken befann sig på torget derstädes, lemnade plötsligt sin post under rop af: Red med kejsaren! Lefve republikev! Men han blef genast törföljd och häktad i Thörtre de Folie Dramatique, dit ban flyktat undan. I går aftoa bragte stordignitärerna, presidenterna i senaten, lagstiftande kåren, statsrådet och högsta räknekammaren kejsaren sina lyckönskningar. Kejsaren nf Österrike och Victor Emanuel hatva pr telegraf uttalat sin tillfredsställelse öfver utgången af folkomröstningen. Det enda, som synes vederbörande oangenämt vid denna seger, det är de 36,000 nej-, som militären afgifvit och hvilka kasta ett betänkligt ljus öfver repulikanernas propaganda inom armcens leder. Redan i går eftermiddag begaf sig krigsministern marskalk Le 3oeut etter ett längre samtal med kejsaren till kasernen prince Eugåne, hvars garnison vid omröstningen splittrats i tvenne nästan lika stora hälfter. Marskalken höll ett litet tal till de församlade trupperna, hvilka besvarade det med ett trefaldigt lefve kejsaren Utgången af omröstningen tolkas allmänt till förmån för de liberala reformerna. Man är derför ötvertygad om, att regeringen ej skall lyssna till en Lavalettes eller Persignys rådslag och icke förneka sitt trihetsprogram. Handlar kejsaren annorlunda, skall en revolution otelbarligen utbryta i Frankrike. Om mordet i Petersburg på den österrikiske prinsen von Arenberg meddelas nu närmare: Priosen bodde i nedra våningen af Galyzeniska huset. Hans boning hade två utgångar, af hvilka den ena bevakades af en dräng, under det att hufvudingången vanligen öppnades af kammartjenaren. Mördarne, ty de voro flera, måste antingen ha trängt in genom bakdörren eller under innevånarnes frånvaro gömt sig i huset. På Lördags morgon skulle en kurir afgå till Wien; för att kunna lemna denne depescher, hade prinsen afslegit inbjudning till en jagt från den transka militärattacheen Miribel och befallt sin betjent att väcka honom kl. 28 på morgonen; han hade tillbragt aftonen i jagtklubben, hade kommit hem ifrån denna kl. 523 på morgonen och sjelf öppnat hufvuddörren till sin boning, till hvilken han alltid bar nyckeln på gir Då prinsens ridknekt. som aftonen förut