kring dessa, än att taga bort något eller några undervisningsämnen. Härigenom och genom minskning af lärarnes antal i hvarje klass samt bättre undervisningsmetoder skulle den öfverklagade ansträngningen, der sådan verkligen förefinnes, upphöra. Genom att göra femte klassen till afslutningspunkt på den klassiska linien skulle det organiska sammanhanget mellan de särskilda klasserna på denna linie upphöra. Lärokurserna i de särskilda ämnena hade äfven successivt minskats, och genom bättre lärometoder vore att hoppas att ynglingarne allt mer och mer vid afgången till universitetet egde tillräcklig bildning att der kunna fortsätta sina studier. Om kammaren funne skäl att aflåta någon skrifvelse, så skulle regeringen ej undandraga sig att lemna den utredning som kunde erfordras. Hr Bergstedts yrkande godkändes genom votering med 41 röster mot 35. Minoriteten röstade för afslag å hela betänkandet. Inkomsterna af tull-, post-, stämpelpappersoch bränvinsmedlen blefvo af kammaren beräknade till det af bevillningsutskottet föreslagna belopp. Statsrådet a Ugglas ansåg dock att bränvinsmedlen blifvit för högt upptagna, och följden deraf skulle blifva en statsbrist af 1,000,000 rdr, som då måste fyllas genom förhöjning i bevillningen. Häri instämde äfven hr Henning Hamilton, som ansåg vådan af för hög beräkning stor, isynnerhet som man i år, för att få budgeten att gå ihop, måst taga till befintliga besparingar, och en desto högre beskattning nästa år blefve nödvändig. Tal. yrkade, att bränvinsmedlen skulle beräknas endast för 13 mill. kannors tillverkning, ej för 14, såsom utskottet föreslagit, IIrr Petrö, Beek-Friis, v. Koch och Tornerhjelm sökte deremot visa att utskottets beräkning ingalunda kunde anses för hög, då konjunkturerna nu voro så mycket jbättre än i fjor, att man väl kunde antaga att lika mycket bränvin skulle komma att tillverkas nästa år som i medeltal under de tio sista åren före 1867. Under våren i år hade brännts 6,800,000 k:r. I Andra kammaren, der denna fråga äfven blef föremål för en stunds öfverläggning, yrkade hr Haggström, som ansåg att K. M:t i sin proposition träffat rätta beloppet för tillverkningen, då detta beräknats till 12,500,000 k:r, bifall till sin i utskottet afgifna reservation, i hvilken beloppet likväl för jemnhetens skull var beräknadt till fulla 13 mill. k:r. Utskottets ordförande, hr Alströmer, hyste visserligen samma mening, men då majoriteten inom utskottet ej velat låta pruta med sig och han icke heller kunde ha någon bestämd utgångspunkt för sina beräkningar, enär så många omständigheter inverka på bränvinsproduktionen, ansåg han ingen synnerlig våda vara förenad med ett bifall till utskottets förslag. Finansministern hr af Ugglas hyste ej hopp om att få annat beslut än utskottets, men han ville dock uttala en varning mot detta sätt att till högsta möjliga belopp beräkna inkomsterna, hvarigenom lätt en statsbrist blir synlig. Hr Posse försvarade utskottet och hr Lyttkens anmärkte, att den höga produktionen under detta års första månader tillkommit genom spekulation, byggd på väntad framgång af de vid riksdagen väckta förslager om ändring af bränvinslagstiftningen. Han ville äfven ha sagdt, att regeringen måste se sig om efter andra utvägar än skattehöjning för att få budgeten att gå ihop. Utskottets förslag blef af kammaren godkändt. Under diskussionen om denna fråga skiftade finansministern och hr Posse några ganska skarpa hugg, hvilka för denna riksdag kunde anses för slutscenen i en under denna och föregående riksdagar fortgående strid om sättet för beräknandet afstatsregleringen. Den förre sökte derunder ge skäl för sitt påstående, att den af statsutskottet uppgjorda och af riksdagen till väsentliga delar godkända stat för 1871 icke kunde anses för någon normalstat, då man fyllt en del behof med tillfälliga tillgångar. Under aftonens sammanträde godkände Första kammaren utan diskussion lagutskottets hemställan om afslag å följande motioner: hr Hiertas, om ändring i lagstiftningen angående mannens målsmansrätt för hustrun, äktenskapsförord och morgongåfva; hr IIammarhjelms, om tillägg i 1 2 mom. af k. förordningen d. 14 April 1866, om jord och lägenheters afstående för allmänt behof; hr Jöns Olssons, om skyldighet för domstolar, embetsverk och tjenstemän att till pröfning upptaga handlingar, som direkt med posten till dem insändas; hr Åke Anderssons, om antagande af taxeringsvärdet såsom grund för fördelning af räntor och andra onera under hemman. Andra kammaren godkände utan diskussion under förmiddagssammanträdet hvad respektive utskott föreslagit angående dessa frågor. I enlighet med dess tillfälliga utskotts förslag beslöt Första kammaren att icke biträda aflåtandet af den skrifvelse andra kammaren angående organisation af embetsförvaltningen för sin del beslutit. Hr Sparres af statsutskottet afstyrkta motion om: Indragning af jernvägsbyggnadsstyrelsen gaf anledning till en långvarig debatt i Andra kammaren. Mot utskottets beslut hade hrr Keij och Carl Ifvarsson afgifvit en reservation, uti hvilken föreslogs en skrifvelse till K. M:t med anhållan att låta tillse, om icke nämnde styrelse kunde indragas och dess arbeten öfverlemnas åt trafikstyrelsen samt derom till nästa riksdag afgifva proposition. Så starka och talande skäl anfördes dels för byggnadsstyrelsens oefterrättlighet, obehöflighet och dyrhet af hrr Sparre, Keij, Akerhjelm och Hierta, att kammaren med 91 röster mot 42 beslöt skrifvelsens aflåtande. För bifall till utskottets afslag talade chefen för civildepartementet, hvilken nu, liksom förr, lofvade att vidtaga alla möjliga indragningar inom denna styrelse, samt hrr Asker och Alströmer, hvilka båda sökte visa att byggnadsstyrelsen ej var så klandervärd och icke heller så öfverflödig, som man nu sökte göra troligt. Då Första kammaren godkänt utskottets förslag, har denna fråga emellertid för denna gång förfallit.