Rättegangsoch Polissaker Poliskammaren. En siflig tjus. Att tjufvar med få undantag besitta en till förvånande grad uppdrifven fintlighet och djerfhet har man tyvärr nästan dagligen exempel på, men efterföljande stöld torde hvad djerfhet och oförskämdhet beträffar stå ensam i sitt slag. Förhållandet var nemligen det att en piga, Brita Maria Johansson, i tjenst hos hemansegaren Johannes Olsson på Tågene i Sätve socken å Hisingen, i början af sistl. Februari månad blef bestulen på nästan hela sin garderob, bestående af en doftelpaletå, ett par klädningar, samt en hop andra till fruntimmersgarderoben hörande, mer och mindre onämnbara saker, hvilka alla varit förvarade i en obebodd kammare innanför det rum, i hvilket hon hade sin sängplats. Den natt då stölden begicks hade hon blifvit väckt af sin husbondes bror som sade att han tyckt sig höra buller af tjufvar, men sedan de under en stund lyssnat och funnit allt vara tyst, hade hon åter insomnat. Då hon påföljande morgon inkommit i kammaren, som varit olåst, fann hon dock att tjufvar under natten måtte varit der, ty alla hennes tillhörigheter voro försvunna. Ett af fönstren till kammaren hade blifvit aflyftadt och stäldt på gården. Hvem som begått denna stöld, om hvilken äfven anmälan gjordes å härv. detektiva poliskontor, var länge en hemlighet, tills slutligen ett par af våra raska detektivkonstaplar för några dagar sedan på förekommen anledning ansågo sig böra anställa en liten husvisitation hos arbetskarlen Elias Olsson, broder till Brita Johanssons husbonde och hvilken den natt som stölden begicks vistats hos brodren. Denna visitation hade till resultat att i Olssons bostad på Stampen påträffades en stor del af de stulna sakerna, deribland en klädning som scdan stölden skiftat färg, i det densamma, förmodligen för att ej skola igenkännas, blifvit färgad. På grund häraf togs Elias Olsson i förhör och erkände slutligen, att han begått den ifrågavarande stölden. Sedan brodern och pigan Brita Johansson insomnat, hade han ingått i kammaren samt inlagt samtliga de stulna sakerna i ett brodern tillhörigt lakan, hvarefter han utkastat knytet på gården: För att undgå misstankar hade han först aflyftat det ena fönstret till kammaren ech ställt det utanför väggen af huset samt derefter väckt brodern och pigan, förklarande att han tyckt sig höra buller af tjufvar. Tidigt på morgonen innan de andra appvaknat hade han begitvit sig ut på gården efter knytet, som han derefter först gömt i en ladugård och sedan några dagar derefter burit hem till sin bostad å Stampen. Vid den tid då stölden begicks, hade han haft tillfälligt arbete å Hisingen samt da bott hos brodern. För att ännu säkrare undgå uppäckt hade han af den bland sakerna befintliga puaetå låtit sy sig ett par byxor, till hvilka han som foder användt en annammad rutig klädning. Då han någon tid derefter kommit i penningknipa, hade han pantsatt dessa märkvärdiga byxor för 3 rdr samt ett par schaletter m. m. för 4 rdr. Af en schal hade han åtit göra sig ett yllelif, hvilket han hade på sig da han anhölls. På tillfragan ar polismästaren om Olsson icke tyckte att han burit sig mycket illa åt mot len stackars pigan, förklarade han att han visserligen jelf tyckt så, men han hade haft så stor nytta ar akerna och man var ju sig sjelf närmast. Målet remitterades till Östra och Vestra Hisings läradsrätt.