OC ÖluET nonOm VIA ITAmTIGAOÖ Vänmåäkrt VIN ofri träldom. I Sicclev har den bekante historiske skriftställaren Henri Martin ock i dessa dagar uftalat några anmärkningsvärda varningsord. Frankrike får icke glömma sin ställning i verlden och aldra minst nu, då en annan re gering går konseqvent löst emot sitt mål och söker draga den största möjliga fördel af, att transka nationen hängifver sig åt diskussioner om politiska teorier. Bismarck bryr sig ej om teorier, utan för såvidt som han begagnar hvarje teori, den der kan befrämja hans planer. Preussen låter sig icke nöja med av uppsuga Tyskland, utan sträcker äfven ut händerna bortom dettas gränser och söker att på alla kanter innesluta Frankrike. Det vill begagna förslaget om S:t Gothardsbanan till att få sina fingrar in i Schweiz, likasom det genom Tullföreningen slagit sin klo i de små tyska staterna. Det går Danmark in på litvet; Als och Dyppel ha endast betydelse för Preussen såsom offensiva ställningar. När det är förbi med Danmark, skall turen komma till Holland. — Vi spörja derför, om re geringen gjort sin pligt i Schweiz, för att motarbeta Preussens kraftiga och ihållande verksamhet för att med Schweiz samtycke göra oss försäkrade om Simplon-linien, hvilken är oundgänglig för våra politiska och handelsintressen. Vi fordra, att man genom ett försvarsförbund betäcker Danmark, icke for att framkalla ett krig, utan för att förebygga ett sådant. Om Preussen vet, att det bakom Danmark möter Frankrike, skall det helt visst göra halt, likmsom det gjorde halt vid Luxembourg. Detta antagande torde dock vara tvilvelaktigt, ty att Preussen ej fruktar det a inre skakningar törsvagade Frankrike, är märkbart. Dess hån mot Danmark i afseende på den genom Frankrike tillkomna pragerfredens art. V talar i detta fall volymer. I den utländska pressen intager mordtilldragelsen i Grekland tortfarande ett stort rum, och dess verkningar tyckas bli allt större och större. Åtminstone skrifver v. Beusts or gan Die Tagespresse : Vi ha mottagit högst märkliga meddelanden om det kollektiva steg, som makterna förbereda. Grekland skall på diplowatisk väg uppmanas att bevisa, hvilka garantier det ser sig kunna lemna för, att liknande mordscener ej skola komma att ega rum i en framtid. UInligt de senaste meddelandena från Paris, hvilka härröra från god källa, kan man dock betvifla, att Ryssland ansluter sig till Englands och Frankrikes framställningar. Ryssland har neml. ända tills nu vägrat deltaga i de båda makternas steg, och på dess sida står till en del Preussen, hvilket endast till prin cipen anslutit sig till de båda skyddsmak terna. Vi ha således samma maktkonstellation, som vi för någon tid sedan fingo se i den grekisk-turkiska striden. ÅAfven då tog Ryssland mer eller mindre öppet parti för Grekland, och Preussen intog samma tvetydiga hållning, som det vwill göra nu. Man kan således motse en diplomatisk törveckling, och det skall vara så mycket svårare att sörekomma den, som England helt säkert skall med vanlig energi rycka emot sitt mål och strätva efter att tå upprättelse itrots af Rysslands invänningar. England skall väl nu bryta med Grekland, som hittills varit dess smekunge, och icke längre taga det under sitt beskydd. Ryssland och Preussen skola få tillfälle att göra sina famntag innerligare ... Frankrike, som tagit initiativet till ett gemensamt uppträdande, skall ej allenast hafva inbjudit de stormakter, som icke äro skyddsmakter, utan äfven de mindre staterna att ansluta sig till de påtänkta stegen. I ett bref från Athen af d. 23:dje April meddelas dessa mystiska notiser: Underrättelserna om antalet af de dödade röfvarena äro motsägande och opålitliga. En svårt sårad, tilltångatagen röfvare har bekänt: Söndagen d. 11:te, då bandet ej var långt ifrån Athen, fick det besök af en person. som den fångne röfvaren ej kände, och denne obekante underrättade röfrarne om, att ansedda främlingar påtänkt en utflykt. Bandet ryckte då under natten ännu närmare Athen, för att derefter begifva sig på väg till Marathon. Dagen efter det lord Muncaster försatts i frihet, fingo röfrarne åter besök från Athen, denna gång af tvenne personer, hvilka mottogos med den största vördnad, och dessa öfvertalade röfrarne att icke uppgilva sin fordran om amnesti. Skulle detta dekrätta sig och skulle det visa sig, att dessa personer voro ombud från den systematiska oppositionen, så vore det önskligt, att man aldra först började med att göra rent hus bland röfvarepacket innanför Athens murar. Tvenne grekiska tidningar, ÅFramtiden och Prometheus, beskylla tillochmed krigsministern rent ut för att ha direkt del i hela händelsen, och de säga, att han redan från gammalt såsom deputerad för Attika stått i mdalana mad mäfrarnrna häesllba fusåA