1 Å 7 1 p uokK 2 111 1919— dnats att t. v. uppehålla befattningen. Fran Utlandet. De oflentliga solkmötena för diskuterande af omröstningsfrägan äro nu i full gång i Paris. De synas ännu vara ganska lugna och sorete inga sådana stormiga uppträden som de, hvilka illustrerade folkmötena under sista valperioder. Men så saknar man nu också dessas jeunes premiers, en Rochefort, Flourens, Raspail och hvad de allt heta, dessa det oförsonliga skandalskrifveriets heroer. Nu nöjer man sig med att vid mötenas slutropa: lefve republiken! lefve Rochefort! och den barnsliga tillfredsställelsen missunnar den kejserliga regeringen helt säkert icke dessa habitneer. En parisertidning anmärker ock med rätta öfver de nuvarande mötenas i jemförelse med fordom något flaua karakter: De offentliga mötena sullända vår politiska uppfostran. För ett år sedan kunde icke 50 parisare samlas, utan att skrika och skråla, utan att kullstjelpa omnibusar, slå sönder lyktor och börja att bygga barrikader. Nu äro dessa utsvålningar icke så vanliga. Poliskommissarien visar tillochmed en tendens att vilja försvinna. Det ropas: lefve republiken!, utan att det på honom gör något vidare intryck: ja, en at dessa tjenstemän — helt säkert en man som är före sin tid — togs tillochmed i går på bar gerning, i det han sof?. I landsorten synes Marseille vara den plats, som företer största rörelsen. Oppositionen har der bildat en komite, som utvecklar stor verksamhet. Men regeringens vänner äro icke heller sysslolösa, utan ha vidtagit omfattanae åtgärder och tillochmed börjat utgifvandet af ett dagblad till 1 sou, kalladt: Le Municipal-. — Jemväl i Lyon råder någon rörelse. Det är dock troligt, att oppositionen sparar sina krafter till sista dagarne. Det berättas, att en italiensk patriot och republikan, vid namn Cernuschi tillställt den republikanska centralkomitön en summa at 100,000 fres i banknoter. Till de många olika cirkulären från politiska personligheter och högt uppsatta embetsmän har nu äfven kommit ett upprop från Emile Ollivier till hans valmän i departem. Var. Det något idylliska och bildrika språk, hvaraf den franske justitieministern begagnar sig i denna epistel, motsvarar vanorna och sinnesriktningen hos dessa sydfranska barn, hvilka tillochmed i politiska saker måste känna en bismak af ÅPaul och Virginie?. Striken bland arbetarne fortfar alltjemt att utbreda sig. Så ha nu arbetarne i hamnen Paris-Belleville inställt sina arbeten, och hotande rykten ljuda på nytt från Creuzot ofantliga jernverk. Till dessa af republikanska folkledare anstiftade strikes kommer den skräck, hvaraf provinsernas innevånare gripits i anledning at en mängd tätt på hvarandra följande eldsvådor. Tidningarne antyda komplotter för att genom dessa dåd ruinera befolkningarne och bringa dem i orolig rörelse. Det är isynnerhet skogseldar, som rasa, Eno gammal journalist och teaterdirektör, Hector Roqueplan, aflidit. Han var skolkamrat med Ste-Beuve, stark viveur, en tid utgitvare at Figaro och uppsatte operan Profeten. Dock, händelserna i Frankrike träda för dagen i bakgrunden för mordtilldragelsen i Grekland och Englands allt barskare hållning. De engelska tidningarne ha hotat med, att skyddsmakterna skulle besätta Grekland, för att der utrota röfveriet, och diplomatiska kåren i Athen har på det ifrigaste hos konung Georg tramhållit nodvändigheten af ordningens återställande. Konungen har afskedat sin gamle krigsminister och i stället utsett dertill Valaority, som synes hafva tillgripit energiska mått och steg. Enligt vårt lördagstelegram förfölja neml. trupperna ifrigt röfrarne, som på gränsen afväpnas af Turkiets trupper. Det var ock hög tid för den grekiska regeringen, att hon beslöt med kralftig handling återupprätta sitt anseende, ty fara är att Greklands hittills åtnjutna sjeltständighet annars kunde blitvit ansenligt reducerad, åtminstone om man får döma af följande i Times, som säger: Det är i detta Grekland, som vi gifvit oberoende, skydd, ett furstehus och en af de vackraste delarne af dess område, som trenne af våra landsmän, bland dem en medlem af legationen, blifvit mördade... De trenne skyddsmakterna ha aldrig haft tör afsigt att i Europa skapa en stat, som vanärar sig sjelf och civilisationen ... Om de regerande myndigheterna äro maktlösa, må regeringen öfverlåtas till andra. År 1854 blef Athen besatt af en transk-engelsk styrka, tör att hejda hofvets krigiska lustar; ett liknande steg kunde nu synas rådligt. Vi ha användt 9 millioner på en expedition till Abyssinien, för hvilken mindre trängande skäl förelågo. Vi skulle möta mindre svårigheter i Grekland. Tre eller fyra goda regementen under en kraftig anförare af det slag, som utbildas i Indien eller Algier, skulle inom få månader göra Atticas landsvägar lika säkra som vägarne i England. Om sjelfva förloppet vid röfvarnes angrepp på de resande meddelas nu: De åtta