gattegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Inställd resa. Ärrendatorn C. G. Pettersson från lägenheten Slottet i Örgryte socken anmälde i Tisdags i detektiva polisen att i hans tjenst varande drången Svante Andersson föregående natt afvikit från hemmet, dervid medtagande en Pettersson tillhörig portmonnå innehållande 35 rdr. Samma dag som stölden anmäldes blef Svante Andersson anhållen härstädes. Vid det med honom anställda förhör erkände han att han, som hade sin säng plats i samma rum som Pettersson, tidigt på morgonen i Tisdags ur ett par Pettersson tillhöriga byxor, hvilka legat på en stol i rummet, tagit portmonnän med penningarne samt ur ett olåst klädskåp tillgripit ett par svarta byxor och från köket ett par snörskor, hvilka persedlar han iklädde sig, hvarefter han begaf sig hit till staden. Här hade han gjort några uppköp för omkr. 3 å 4 rdr. Hans afsigt hade varit att medelst de tillgripna penningarne ofördröjligen resa öfver till Köpenhamn, der han hade hört att man skulle ha det så bra; olyckligtvis hade dock nu polisen lagt hinder i vägen för resan. Vid häktningen innehade Andersson 31 rdr 64 öre, hvilka penningar Pettersson återfick tillika med de stulna klädespersedlarne. — Målet remitterades till Säfvedals häradsrätt. Den obekanta personen, som så ofta vållar oskyldiga menniskor förtret, har i dessa dagar åter varit framme. En dag i början af denna vecka fick nemligen detektiv-konstapeln n:o 88 Andren se för stöld straffade kronoarbetskarlen Johannes Svensson i allsköns lugn komma gående å vägen i Masthugget. Andren tyckte dock att Svensson undergätt en högst märkvärdig förändring, i det han, som kort förut varit mycket smal och mager, nu deremot hade en ganska vördig korpus. Med anledning af denna märkliga förvandling, hvilken näppeligen kunde antagas vara naturlig, närmade sig ÄAndren den besynnerlige personagen: samt uppknäppte hans rock, då fenomenet genast blef förklaradt derigenom att en tjock och präktig kavaj stack fram under rocken. Oaktadt alla möjliga protester nödgades Svensson följa med till vaktkontoret, der han genast hade följande förklaring till hands: I Måndags hade han vid Carl Johans kyrka sammanträffat med en obekant person, som anmodat honom bära kavajen till David Svenssons bondqvarter och för sådant ändamål tillsagt honom ikläda sig kavajen under sin egen rock. Detta hade han äfven gjort; för sitt bevär erhöll han 25 öre af den obekante, hvilken åtföljt honom å vägen ända tills de mötte Andren, då han i ett nu var försvunnen. Svensson kunde tyvärr icke gifva någon anvisning på den obekanta personen; ej heller visste han hvar Daniel Svenssons bondqvarter skulle vara beläget. Sågaren Elias Larsson hade anmält sig som egare till kavajen, hvilken varit upphängd å en torkria på Sågen. Målet remitterades till rådhusrätten.