kättegangsoch Polissaker. Från Land-orten. Mordvrand-a läggnina. Vid 10-tiden d. 2 dennes på aftonen förmarktes eld hafva u brutit i handl. N. J. IIellstroms salubod vid Lilla torget i Norrköping, men faran varsnades i så god tid, att man lyckades släcka elden innan den kommit till utbrott. Den hann Jikväl förstöra största delen at de i boden betintliga varorna, hvarjemte sjeltva lokalen betydligt skadades. Vid af borgmästaren Grenander genast på stället företagen undersökning angående eldens uppkomst förekommo så graverande omständigneter mot hanll. Hellström, att han blef i häkte inmanad. Lagret var, jemte något möbler och husgeråd, försäkradt i Skandia för 6000 rdr. Genom dagen derpå företagen inventering upplystes likväl, att hela varulagret, inberäknadt den uppbrända och skadade delen der af, endast uppgick till 439 rdr 59 öre. Polisforhör cgde rum i Fredags, dervid Ilellström var från häktet nedförd, hvarjemte åtskilliga personer, boende i gården, voro inkallade för att höras i saken. Den tilltalade fick till en början redogöra för sina förhållanden, hvaraf bl. a. sramgick. att han vore född år 1845 samt att han i Okt. manad sistl år etablerade sig som egen handlande i Norrköping. Angående eldens uppk mst förnekade Hellström på det bestämdaste att hatva anlagt densamma. Ilan hade, sedan boden blifvit stängd, gått till hvila i sitt rum, belaget i samma hus som butiken, men skild från denna af en portgång. Något efter kl. 10 hade han väckts af ett buller, som han trodde härleda sig derifrån att tjufvar ville bryta sig in i hans bostad, och skyndade derföre ut på gården, der han möttes af en stark rök. Han sprang då genast ut på gatan för att genom bultningar på fönstret till det innanför boden varande kontoret uppväcka sina der liggande bitraden, tvenne gossar om 15 och 13 ar. Sedermera hade han hjelpt till vid bergandet af en del möbler m. m. Huru elden uppkommit, kunde han ej förklara. Denna hade af de personer, som först ankommit till platsen, befunnits härja på trenne särskilda ställen i boden och var således patagligen anlagd. De öfriga i saken hörda personerna hade fösa att upplysa. En af dem, som varit bland de första vid branden, haue från gatan sett Hellström samtala på kontoret med en af gossarne och då vittnet sprungit in gardsvagen för att derifrån inkomma på kontoret, hade det funnit dörren stängd. Itt annat vittne upbåsat, att det var omöjligt att H. kunde blifvit väckt at något buller från elden, enär denna brann så tyst, att det ej ens kunde höras i dess allra närmaste grannskap. II. bodie tillsammans med en flicka och dennas moder, hvilka, äfvensom H:s handeisbetjenter, voro vid förhöret närvarande, men sade sig ingenting känna om eldens uppkomst. Den äldre qvinnans uppgifter voro dock något sväfvande och hon beträddes tlera gånger med tvetalan. Vid ett förnyadt polisförhör i denna sak, som hölls i Tisdags. förnekade Hellström fortfarande all vetskap om branden. Atskilliga märkliga upplysningar rörande H:s förhållande till sin kompagnon Nortus kommo emellertid då i dagen. I. hade nemligen för någon tid sedan anklagat N. att hafva tillgripit n guldringar ur boden och ett par vittnen inty s brottslighet. Dessa vittnen, tvenne ynglingar, at hvilka den ene var i tjenst hos Hellström, erkände nu att de på uppmaning af Hellström och hans sakförare, f. handl IF. G. Westerberg, vittnat falskt. Detta medgats ätven af H., som sade sig hafva blifvit rådd dertill at Westerberg. Ofvannämnda ringar äro återfunna i Hellströms penningeskrin.