— Skulle ni kunna finna något vittne som kande j intyga att ni kom tillbaka klockan ett? frågade mairen som tänkte på pendylen, hvilken stannat klockan 3,20. i — Nej, svarade den gamle tjufskytten bekymmerslöst; det är tillochmed möjligt att min egen son ej var vaken då jag lade mig. Instruktionsdomaren öfverlade en stund. — Jag anar nog, fortfor Bertaud, att ni skall hålla mig i fängelse ända tilldess de brottsliga blifvit upptäckta. Om det vore på vintern, skulle jag ej mycket beklaga mig deröfver; man mår bra i fängelset och det är varmt. Men då vi nu äro i jagttiden, tycker jag ej derom. Det skall i alla fall bli en god lexa för Philippe; det skall lära honom hvad det kostar att göra herrar tjenster. — Nog! afbröt hr Domini strängt. Känner ni Guespin? Detta namn afkylde Bertauds ifver; hans små grå ögon uttryckte en egendomlig oro. — Visserligen, svarade han i en ton som tillkännagaf stor förvirring — vi ha ibland tagit ett parti kort och druckit ett glas tillsammans. Mannens oro frapperade mycket de fyra åhörarne. Hr Plantat visade isynnerhet en djup förvåning. Den gamle tjufskytten var alltför skarpsynt för att ej märka den verkan hans svar frambragt. — Nå så mycket värre! utbrast han, jag skall säga er allt, hvart och ett för sig, eller hur? Om Guespin begått mordet, så skall ej mina ord göra honom svartare, och hvad mig beträffar, kan jag ej få värre rykte än jag